Ljus på helvetesläran uppkomst och spridning

Ljus på helvetesläran av Madeleine Wallgren smakprov och innehåll

Delar av innehållsförteckningen

Del 1 Frälsningsplanen

  • Är Gud en syndare
  • Ursprungsplanen
  • Tågordningen
  • Evigheten och tidlösheten
  • Eldens betydelse
  • Den fria viljan
  • Skickades Adam och Eva till helvetet?
  • Helveteslära i Gamla Testamentet?
  • De tidigaste kyrkofädernas strid för det ursprungliga evangeliet (Irenaeus, Klemens, Origenes, Augustinus)
  • Djävulens list
  • Mellantillståndet
  • Helvetesuppfattning i judisk tro från 200-tlet före Kr och framåt

Del 2 Tidiga helvetesläror inom kristenheten

Del 3 Från medeltiden fram till omkr 1900

Del 4 Helvetet i modern tid

Smakprov! Provläs Ljus på helvetesläran

Inledning

Genom åren har Peter och jag hört många som plågas av tanken på helvetet. Inte bara vad gäller dem själva, utan smärtan vid tanken på nära och kära som nu kanske brinner i helvetet. Många ”Guds barnbarn” har helt tagit avstånd från kristen tro på grund av denna lära. Livet som skulle kännetecknas av frid och glädje har för dessa blivit motsatsen.

Våra liv kommer förstås att granskas. För dem som valt att framhärda i ondska kommer en skörd, vilket i vissa fall kan upplevas som ett helvete, men Bibelns grundtexter visar att helvetet inte är evigt. Den skam och samvetsplåga som då uppstår syftar till fostran, korrigering och upprättelse.

Jesus sa: ”Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom (krisis)” (Joh 5:28b, 29).

Traditionen har tolkat termen dom (grek krisis) som en evig fördömelsedom[1]. Självklart kommer Guds dom att vara rättvis. Gud kommer att döma alla utifrån vars och ens förutsättningar och kunskap (se Luk 12:36-48; Matt 11:22, 24; Jak 3:1; 1 Kor 3:10-15).

Det finns flera domstillfällen, och i de flesta fall handlar de om att uppenbara sanningen om våra liv, inte att fördöma någon. Men just ovanstående dom inträffar efter att alla människor uppstått och fått en härlighetskropp och inte direkt efter den fysiska döden, som de flesta helvetestroende menar. Det antyder också att människor har mer tid än bara nuvarande liv på sig för att vända om, före den slutliga domen.

Bokens olika delar: Del 1 handlar om Bibelns syn på Guds frälsningsplan. Del två tar upp de uppfattningar som cirkulerade i generationen närmast efter apostlarnas död. Del tre ger exempel på hur helvetesläran utvecklats genom århundradena. Sista delen, Del fyra, tar upp teologiska uppfattningar och helvetesupplevelser i modern tid. 

Helvetesläran har ibland varit kyrkans maktmedel för att hålla sina medlemmar i schack.

Vi kommer i del tre att studera ett antal skildringar som speglar kristnas uppfattningar om hinsideslivet under antiken och medeltiden. Berättelserna skrevs ner och fanns tillgängliga för munkar och präster i klostren. De spreds från man till man och genomsyrade folket i tider då Bibeln inte var tillgänglig för var och en. Tråkigt nog har dessa obibliska uppfattningar hängt kvar och präglat både bibelöversättningar och tolkningar av Bibelns bildspråk. Syftet med att återge dessa, är att visa hur folkliga uppenbarelseberättelser om helvetet har trängt djupt in i människors sinnen.

Helvetesläran har ibland varit kyrkans maktmedel för att hålla sina medlemmar i schack. Jag hoppas vi ska befrias från detta fruktans gissel. Gud är en god Gud som befriar oss från dödsfruktans slaveri (Hebr 2:15). Gud är kärlek (1 Joh 4:7) och kärleken misslyckas aldrig (1 Kor 13:8, alternativ översättning). Guds vilja är att alla ska bli frälsta (1 Tim 2:4), och verket som Gud påbörjat kommer att slutföras, men aldrig genom tvång och hot utan genom kärlekens dragningskraft (Hosea 11:4; Joh 12:32).

Varför skriva en bok om helvetet?

Även om det i nutida förkunnelse (i vårt land) sällan talas om helvetet, så finns föreställningar om helvetet djupt förankrade i folksjälen. En mycket intressant undersökning av opinionsföretaget Yougov visade att var sjunde brittisk man trodde att han efter döden skulle komma till helvetet. Knappt varannan – 48 procent – trodde däremot att de skulle komma till himlen. Motsvarande undersökning gjordes 10-14 september 2015 på den svenska befolkningen, där både män och kvinnor inkluderades. I Sverige var tydligen helvetestron inte lika utbredd. Endast 9 procent trodde att de skulle hamna där, medan 58 procent trodde att de skulle hamna i himlen. 34 procent visste inte.[2]

Även de som inte menar sig tro på Gud eller på ett liv efter döden plågas tidvis av känslan att ett straff för begångna handlingar väntar bortom hörnet. Människor med ett känsligt samvete förväntar sig att det blir en skörd på sådden. Den kända TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist fick på sin 50-årsdag veta att hon drabbats av den dödliga sjukdomen ALS. I sin bok ”Ro utan åror” skriver hon:

”Vad har jag gjort för ont som drabbas av en dödlig sjukdom? Varför straffas jag?… Jag har haft det för bra. Och inte varit tillräckligt tacksam. Det finns fortfarande en koppling mellan sjukdom och syndastraff…. Jag har det djupt i mig att man kan straffas.”[3]

 Jag märker att hon använder ordet straff och straffas upprepade gånger. Inget i boken antyder att hon är troende.

Intresset för helvetet verkar ha återuppstått i profana medier. Dagens Nyheter deklarerade stolt en gång i tiden att de avskaffat himmel och helvete. DN:s nuvarande kulturchef Björn Wiman sägs nu ha återinfört helvetet på DN:s kultursidor. I artikeln ”Har du återinfört helvetet på DN:s kultursidor, Björn Wiman?”[4] berättar han att han redan som barn kände skräck för helvetet, trots att han inte vuxit upp i en religiös familj. Vi lever i en tid då folk åter söker svar på de stora frågorna, och termer som förr ratades är tillbaka i spalterna.  

Gudsförnekare som ju inte tror på helvetet tar ändå för givet att om ett sådant finns så är det evigt. Sällan eller aldrig hör man någon mena att eventuella helvetesstraff är anpassade till begångna brott, såsom vårt världsliga rättssystem är upplagt. Tidsbegränsade och rättvisa straff, så som vi ser på saken i världen, verkar inte existera i folksjälen. Man utgår alltså från att Gud är betydligt grymmare än denna världens domare.  

Ärliga ateister avslöjar att de är rädda för döden. Sveriges förre finansminister Kjell-Olof Feldt skrev att han hyste stark fruktan vid tanken på att han ska upphöra att existera. ”Större delen av detta liv har jag våndats inför tanken på döden, förintelsen, försvinnandet. I min ungdom tog denna rädsla rent fysiska uttryck. Jag vågade inte somna av rädsla för att inte vakna igen.”[5]

Den amerikanska skräckrocksångaren Alice Cooper, känd för sin ockulta image och sina dramatiska scenshower, blev frälst. En dag kom han till en punkt då han undrade vad allt egentligen handlade om. Han hade vuxit upp i kyrkan med en far som var pastor och en farfar som var evangelist. Han förstod att helvetet var den värsta plats han kunde hamna på, och att han behövde ta emot Jesus och börja leva i hans efterföljd. Han och hans fru började gå till en kyrka där pastorn predikade helvetet. Alice sade att han behövde höra det då. Fruktan för Gud drev honom till Kristus. Men snart började han gå till en kyrka där han fick höra om Kristi kärlek istället.[6]

Kan vi utifrån sådana vittnesbörd dra slutsatsen att vi behöver traditionell helvetesförkunnelse? Jag tror inte det. Samvetet och vissheten om att man är på fel väg talar tillräckligt tydligt för den som är villig att lyssna. Även om en och annan kommer till Herren via helvetesbeskrivningar, så är det troligtvis många fler som av samma orsak stöts bort från honom.

Många som inte tror på ett helvete plågas likväl inför tanken på döden. Dödsångest plågar jordens invånare – utom dem som lärt känna Faderns kärlek (Hebr 2:14, 15), i vissa fall genom att ha haft en nära-döden-upplevelse.

Många som förnekat livets eviga karaktär har mot slutet av livet eller på dödsbädden drabbats av ångest då de anar att förnekandet var ett misstag.

Ärliga sökare efter livets mening kommer förr eller senare att ställa frågan vad man kan veta om helvetet.

I yngre år svarade jag också att helvetet är evigt, när jag blev tillfrågad. Trots flera år med grundtextstudier hade jag aldrig ifrågasatt översättningen av termen aion (ibland översatt med ”evighet”) och dess avledningar.

En dryg månad efter min prästvigning skickade kyrkoherden mig till en kurs för barn- och ungdomsledare. Efter undervisningspassen delades vi upp i grupper. En fråga vi skulle diskutera var ”vem är kristen”. Jag redovisade min tro – att man måste bli född på nytt, vända om från synden, ta emot och bekänna Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare.

”Men vad händer om man inte vill tro så som du tror? Kommer man till helvetet då?” frågade någon. ”Ja”, blev ju mitt enkla svar. Det blev en mycket upprörd stämning i gruppen när följdfrågorna avlöste varandra. En tjej sa lite senare till mig: ”Jag blev helt chockad. Jag har aldrig hört någon vara så bergsäker på sin sak och som har svar på allt!”

 Ledarna för kursen fick vetskap om diskussionerna, och jag fick en skarp tillsägelse. Min ”språkdräkt” måste förändras om jag tänkte mig en framtid i Svenska Kyrkan.

Somligas uppfattning om Gud och hans kärlek

Sedan Tidens fullbordan kom ut, har vi mötts av en del kommentarer på sociala media. De negativa kommer oftast från dem som inte läst boken. De verkar drivas av ett tvång att försvara eviga straff. ”Helvetet är evigt för alla som inte under jordelivet tagit emot Kristus” hävdar man. Hur Guds nåd och kärleksfulla dragningar och oändliga tålamod med oss motsträviga människobarn plötsligt kan förvandlas till hämndlystnad efter vårt sista andetag, är mig obegripligt. Gud är inte en despot som hotar och tvingar, utan manar och lockar, och han respekterar vår fria vilja. Den som förespråkar eviga helvetesstraff har nog glömt Guds tålamod med sitt folk i gamla förbundet. Ständigt avvek Israel, ständigt avföll de och var otrogna; tillbad andra gudar, glömde alla Guds under och välgärningar. Gud hade all anledning att förkasta dem för evigt, men det gjorde han inte. Han fostrade dem genom lidanden. Han varnade dem för vad som väntade om de inte vände om, verkställde varningarna och väntade på omvändelse.

Gud förkastar inte för evigt (Klag 3:31). Hans natur förändras inte för att vi efter jordelivet saknar fysisk kropp.

Kapitel 1

Helvetesrädslan är inte död

Gud som haver barnen kär

Den 7 feb 2022 började Sveriges Television en serie som heter ”Gud som haver barnen kär”. Anna Lindman på SVT, som gjort flera uppmärksammade dokumentärer om tro och andlighet, intervjuade ungdomar som farit illa av förkunnelsen i olika kyrkor under sin uppväxt. Nu trädde de fram och berättade om ångesten de hade utsatts för som barn genom den gudsbild de fick. Ungdomarna kom från Jehovas Vittnen, mormonerna och islam, men också från EFS (!), pingströrelsen, f d Södermalmkyrkan och Frälsningsarmén.

I första programmet, ”Det är fruktansvärt hett i helvetet” är den gemensamma nämnaren fruktan för helvetet och demoner. Barnen är medvetna om att de inte lyckats leva upp till de krav som deras ledare har förmedlat, och de fruktar att det eviga brinnande helvetet väntar dem.

En muslimsk flicka fick veta att elden i helvetet är så stark att hjärnan kokar. Huden smälter av hettan, men växer ut igen för att åter smälta bort. Allah låter dig aldrig bli van vid det, utan det känns som första gången varje gång.

En annan flicka uppvuxen inom islam hade ljugit och snott ett suddgummi, och insåg att loppet var kört. Hon började träna för att kunna uthärda helvetet som väntade. Hur tränade hon? Genom att hålla händerna under jättehett vatten.

Än mer beklämmande var det att höra Hanna, uppvuxen inom EFS, som nattetid låg hopkrupen som en liten boll mitt i sängen och skakade av rädsla. ”Tänk om jag inte tror på riktigt så jag kommer till himlen? Hur kan jag veta säkert att Jesus bor i mig?” Hon gav sitt liv till Jesus många gånger, och var ändå osäker. Drömmarna återkom varje natt. ”Demonerna sa till mig: ’Du tror att du kan gömma dig, men vi vet att du inte tror, och vi kan komma in i dig.’”

Amanda, som växte upp inom pingströrelsen, fick i fjortonårs­åldern lära sig strategier för att stå emot demoner. ”Om du tänker för mycket på demoner blir du mottaglig och öppnar upp dig för dem. Så du får inte tänka på dem, och du får inte vara rädd för dem, för då får de tag på dig.” Amanda fick otroligt svårt att sova, för varje natt tänkte hon ”Tänk inte på demoner! Oj, nu tänker jag på demoner. Gud, beskydda mig!”

En internationellt känd pastor och bibellärare berättar hur han bjöd in Jesus i sitt hjärta redan när han var fem år gammal. Men när han var sex år hörde han en väckelsepredikant tala om att många tror attde är frälsta, men de hamnar ändå i helvetet. Varenda kväll efter det fortsatte denna predikan mala i pojkens huvud. Denna fruktan fortsatte plåga honom år efter år. Om och om igen bad han: ”Käre Herre Jesus, jag vet att jag bett dig komma in i mitt hjärta så många gånger, men om utifall att jag inte verkligen menade det alla dessa gånger, så ber jag dig komma in i mitt hjärta just nu.” Han uppskattar att han bad denna bön 10.000 gånger. Som nygift ung pastor plågades han fortfarande vid 24 års ålder av tanken på att han kanske bara trodde sig vara frälst, men faktiskt inte var det. Hans fruktan släppte inte förrän han en dag bad: ”Nu är det nog. Jag har tillbringat större delen av mitt liv med att försöka bli frälst. Jag har bett 10.000 gånger om att du ska frälsa mig och nu tänker jag inte be om det mer. Om jag nu inte är frälst, så är det inget mer jag kan göra för att bli det, så jag tänker inte be om det igen!” När han bad så, omslöts han av frid, och denna monstruösa fruktan gick upp i rök. Han slutade kämpa och började vila.[7]

Hur viktigt är det inte att vi rätt förstår Guds natur!

Sebastian Järpehag växte upp i Livets Ord, där hans föräldrar arbetade och skrev lovsånger som nådde långt utanför den egna kyrkan. Han och hans bröder och de övriga medlemmarna i bandet Karakou gick i Livets Ords skola från lågstadiet till gymnasiet. Att lyssna på profan musik var synd, och han lärde sig ljuga för att kunna göra det. När han väl brutit mot en regel, verkade det inte spela större roll att han bröt även mot andra. Han gjorde revolt mot allting. Med brotten följde skulden och skammen.

”Pastorerna och lärarna fick mig att tro att jag skulle brinna i helvetet, och jag var fruktansvärt rädd för det. När jag hade gjort något syndigt låg jag bara och väntade på att demonerna skulle komma ut ur väggen. Jag tänkte på det varenda kväll. Rädslan har kostat mig många sömnlösa nätter i tonåren. Ändå syndade jag nästa kväll igen, låg och grät och bad Gud om förlåtelse…”[8]

I Uppdrag granskning från 2022 sändes fyra avsnitt under rubriken ”Skola för Guds skull”. I serien framträdde Hanna, som gick i kristen skola under åtta år och levde med en ständig rädsla för att hamna i helvetet. Inför samlingar som handlade om att Jesus snart skulle komma tillbaka och hämta dem som levt syndfritt, mådde hon fruktansvärt illa och kallsvettades.

Madde i samma serie fick höra mycket om himmel och helvete, änglar och demoner i sin skola. Utifrån sin fruktan för att demonerna skulle komma åt henne bad hon ständigt i tungor.

Stefan fruktade för att en demon skulle ta kontrollen över hans liv utan att han märkte det. Då skulle han ju brinna och plågas i helvetet.[9]

Vi tycker självklart att kristna skolor är bra, men man måste inse hur sårbara unga människor kan vara. Det som auktoriteter säger ifrågasätter man ofta inte. Och vem vågar säga att man inte syndat? Även vuxna som hör talas om djävulen, demoner och ett brinnande helvete kan få problem. Medan en del bara rycker på axlarna, får andra mardrömmar och grubblerier.  Jag är övertygad om att deras lärare också talade mycket om Guds kärlek och stora nåd, men tydligen nådde det budskapet inte fram, då fruktan talade högre. 

När vi missförstår Bibelns bildspråk och liknelser och läser en ibland felöversatt text leder det till en kluven gudsbild. Detta i sin tur leder för sanningsälskande personer antingen till ångest eller till avfall. De som avfaller gör det för att de anser att en Gud, som har orimliga krav och sedan kastar dem i helvetet som inte uppfyller kraven, inte är värd att tro på.

Mina egna tankar som nykristen

Som nybliven kristen var mitt samvete mycket känsligt. När jag i frestelsens stund föll, var jag övertygad om att jag hade förbrukat nåden och att helvetet nu väntade på mig. Under den praktiska delen av min prästutbildning var studierna intensiva, och vi var ofta på resande fot. Då möjligheterna att uppsöka min kristna gemenskap var begränsad, raserades en del av mitt andliga försvar. Umgänget med de liberala prästkandidaterna var tyvärr inte så uppbyggligt.

När vi var på studiebesök i Stockholm och Uppsala hade vi en ledig kväll. Att sitta ensam på hotellrummet var ju inte så lockande, så jag följde med gänget. Snart visade det sig att de tänkte besöka en pub och dricka öl. Jag vägrade, och tänkte gå tillbaka till hotellet, men hade ingen aning om hur jag skulle hitta dit. Ingen ville heller följa med tillbaka. Så jag sa till mina förvånade kurskamrater: ”Jag stannar här utanför så länge.” Men efter en stund var jag stelfrusen. Det var vinter och minusgrader, betydligt kallare än i Skåne, vilket jag inte tagit med i beräkningen. Så jag gick motvilligt in på puben. Därefter var ett restaurangbesök inplanerat med mat, vin och dans. Min dåvarande frikyrkliga syndakatalog signalerade för fullt. Detta var rena avfallet.

När mina vänner dagen efter såg hur dåligt jag mådde rent psykiskt, så gjorde de allt för att övertyga mig om att det inte hade hänt något syndigt. Men för mig väntade bara helvetet. Och att det var evigt var självklart. Jag minns hur jag bad: ”Herre, jag förstår att jag förverkat mina chanser till barnaskap, men jag älskar dig så högt. Låt mig ändå få tjäna dig under resten av mina livsdagar trots att jag ändå kommer att sluta i helvetet.”

På 1970-talet hade jag ännu inte fått någon undervisning om rättfärdiggörelse genom tron eller hur Jesu blod är försoningen för alla synder, inte bara mina, utan hela världens, inte bara för begångna synder, utan också för kommande.

Om vi har en kluven gudsbild kan vi inte förmedla till våra barn vem Gud är och hur hans nåd verkar i oss som en kraft till förvandling. Känsliga personer vill göra det rätta och har höga krav på sig själva. De hamnar lätt i slutsatsen att de inte duger i Guds ögon, för de klarar ju inte Guds krav.

Vi måste förstå att bara genom en rätt gudsbild med våra hjärtan vilande i Gud, kan Guds längtan bli vår längtan. Vila i honom, och lita på att han själv uppfyller allt genom dig!

Mina vänners tankar om den dubbla utgången

När jag samtalat med vänner inom frikyrkor om synen på himmel och helvete har jag nästan alltid fått svaret att man tror på den dubbla utgången. Och vad innebär den? Att alla som inte tagit emot Kristus som sin Herre och Frälsare här i tiden kommer att tillbringa evigheten i helvetet. Vad helvetet innebär, förutom att det innebär plåga och att man där är skild från Gud och hans godhet och ljus, kan variera. Somliga betonar eld och outhärdliga plågor med demoner och maskar som tuggar på ens andekropp, lika kännbart som om kroppen vore fysisk, medan andra förespråkar en mildare variant.

Men tror verkligen dessa vänner detta i hjärta och själ? En sådan övertygelse borde leda till svåra samvetskval med tanke på alla människor som man kanske aldrig varnat för helvetets fasor. Jag misstänker att man inte på riktigt tror som man säger – man anser det bara kyrkopolitiskt korrekt att hävda denna uppfattning. Om man har en annan åsikt riskerar man ju att uppfattas som liberalteolog.

Om du håller fast vid din åsikt alltför hårt, ovillig att ompröva den i ljuset av Skriften, så placerar du dina traditioner och förutsättningar på en högre nivå än Skriften själv. Om den åsikt du alltid har hyst verkligen är biblisk, så finns det inget att frukta genom att överväga och brottas med andra åsikter. Om Skriften är tydlig, kommer sådan klarhet att bli uppenbar.[10]

Fotnoter

[1] Den engelska översättningen King James Version översätter med ”damnation”, vilket kan ha bidragit till tron på evig fördömelse.

[2] Tidningen Metro som grundades 1995 som gratistidning. Undersökningen är genomförd av Yougov under perioden 10-14 september 2015. Sammanlagt har 1 515 intervjuer genomförts via Yougovs panel med män och kvinnor 18-74 år. Urvalet är representativt för den svenska befolkningen vad gäller kön, ålder, region och röstfördelning vid riksdagsvalet i september 2014. Den maximala osäkerheten i undersökningen är +/- 2,5%.

[3] Ulla-Carin Lindquist: Ro utan åror, sid 66

[4] Sändaren, nr 13, 2024

[5] Kjell-Olof Feldt: Att leva med skadad hjärna kap 23

[6] Världen idag, 2 nov 2023: Alice Cooper bytte mörkret mot Jesus – varnar för ockultism

[7] Rick Renner: Sparkling Gems, vol II, sid 99 f.

[8] Dagen 30/5 2022. https://www.dagen.se/kultur/musik/2022/05/30/jag-har-varit-fruktansvard-radd-for-helvetet/

[9] https://www.svtplay.se/video/jE4B4nM/uppdrag-granskning-skola-for-guds-skull/1-de-ska-veta-att-jag-tog-skada

[10] Preston Sprinkle: Introduction to Four Views on Hell, sid 14

Beställ boken här: https://vingarden.org/produkt/ljus-pa-helveteslaran-uppkomst-och-spridning/