Kan jag förkorta ökentiden?

Utdrag ur boken “Prövningar – om ökentider, Guds fostran och lidanden för Kristi skull”

Om ökentiden ingår i Guds plan för oss och är hans fostran kan vi inte förkorta den – men vi kan förlänga den! Gud varken driver eller tvingar oss, utan låter oss välja hur snabbt vi vill fostras. När Gud lagt en längtan i vår ande att bli lika hans Son, ber vi Gud om rening och helgelse.

Sträva efter frid med alla och efter helgelse.

Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.

Hebr 12:14

Som ung kristen bad jag ofta i den här stilen: “Herre, jag vill lära känna dig! Jag vill bli lik dig, Jesus – alltigenom helig och ren! Herre, jag vill tjäna dig – gör mig till ett dugligt redskap. Det får kosta vad det vill, bara du hör min bön. Jag vill vara ett heloffer för dig.” När man är ung och brinnande i anden är man entusiastisk och radikal. 100 % eller inte alls, och det är ju bara bra. Jag menade av hela mitt hjärta vad jag sa, men anade föga vad sådana böner kunde medföra. På något sätt förtröstade jag fortfarande på att min egen förmåga betydde mycket för att bönerna skulle bli besvarade. Att upptäcka att mitt kött inte alls var så brinnande och ivrigt att söka Herren i prövningens tid, var inte alls roligt. Att inse att jag faktiskt inte bestod provet när frestelsen kom, var förödmjukande. När jag ställdes inför valsituationer, då jag hade möjlighet att välja en lättare väg (det vill säga lättare för köttet) än den väg Gud visade på, uppenbarades för mig att jag inte hade valt en gång för alla med min överlåtelsebön. Det gällde att ständigt välja korsvägen för mitt kött – och mitt kött var tyvärr ofta starkare än min ande. På område efter område fick jag se att jag inte var den andliga och brinnande kristinna jag i mitt högmod inbillat mig vara. Mitt köttsliga självförtroende smulades sakta men säkert sönder, tills ingenting fanns kvar. Jag var en nolla och inget mer. Men Herrens ord ingav ändå hopp:

Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

1 Kor 1:27-29

Märkligt nog var det en befrielse att få bejaka att jag inte var Någon, för nu kunde inte människors förväntningar och krav fästa sig på mig. Jag hade inte längre någon bild att leva upp till. De fick tro vad de ville om mig. Det enda jag ville veta av var korset, och det Jesusliv korset verkade fram i mig.

Jag är korsfäst med Kristus, 20och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

Gal 2:19b,20a

Kan jag skynda på utvecklingen?

Vi sa nyss att vi inte kunde förkorta den av Gud bestämda ökenperioden, men genom att samarbeta med Gud kan vi påskynda den utveckling Gud söker.

I sitt andra brev talar aposteln Petrus om varför Herrens ankomst dröjer. Du kan tillämpa hans svar på ditt liv. Gud dröjer med att föra dig ut ur öknen eftersom han har tålamod med dig och vill att du få tid att omvända dig (2 Petr 3:9). Petrus fortsätter med att tala om vad som händer när Jesus kommer tillbaka och säger sedan att vi kan påskynda Jesu ankomst. Hur? Genom att leva heligt och gudfruktigt.

Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst

2 Petr 3:11, 12

När och hur kommer jag ur öknen?

Hur kommer jag ur öknen? När du lärt dig läxan! Ibland blir det kvarsittning: Då tar Gud ut dig i öknen än en gång, för att du ska lyssna enbart på honom och inte bli distraherad av denna världens omsorger.

Vad är det du inte har lärt dig än? Att lovprisa honom i varje prövning? Att tacka i varje situation? Att förlåta dem som sårat dig? Att vara glad fastän du kämpar med besvikelse? Att acceptera din nuvarande situation som en plattform varifrån Gud kan börja arbeta med dig för att sedan föra sig in i det han lovat dig? Att driva fienden på flykten istället för att passivt ge honom det utrymme han kräver i ditt liv? Att lyssna till ditt inre vittnesbörd?

Förändring kan inte komma förrän du i tro börjar tacka och lovprisa Herren för hans närvaro i den innevarande situationen.

– Men jag kan inte tacka och glädja mig! Min kropp värker, min man är otrogen och jag har förlorat mitt jobb!

Nu har du sett att klagan aldrig för dig ut ur din nuvarande situation! Klagan förändrar ingenting till det bättre. Däremot kan faktiskt allting förändras till det sämre, även om du inte tror att saker och ting kan bli sämre än de redan är. Men tro mig – klagan öppnar dörren för fienden och ger honom rätten att plåga dig ännu mer!

Tacksamhet för det närvarande förändrar dig och din attityd. Innan din attityd förändras, kan Gud inget göra åt saken. Du kan faktiskt dö i din felaktiga attityd. Det är fullt möjligt att dö utan att få se Guds underbara plan förverkligad i sitt liv. Och det är inte Guds fel! Som vi redan sett är Israel ett tydligt exempel på detta.

Varför lyfter Gud, som förmår allt, inte bara upp mig ur dyn eller öknen och insätter mig i löfteslandet? Det kan han, men då missar du ju den läxa och den mognad läxan skulle medföra. Gud vill ofta att vi ska gå igenom öknen och prövningen. När du fokuserar på målet och håller trons fana högt och slutar söka efter genvägar och inte ger efter för självömkan, så kan du vara viss om att ökenvistelsen har ett slut. När du lämnar öknen är du inte densamme som när du gick in där. Du har mognat och vuxit i din tro genom motståndet och motgångarna.

Sluta söka i öknen efter det som finns i löfteslandet!

Om du snabbare vill komma ut ur öknen, så måste du sluta söka efter Guds rikedomar i öknen. Det är löfteslandet som flyter av mjölk och honung – inte öknen. Trots den information israeliterna hade fått, förväntade de sig att finna överflödet i öknen. De förväntade sig smakrika måltider, variation och välgång och missade att inse att anledningen till att överflödet saknades var Guds sätt att sporra dem att skynda sig att inta löfteslandet.

Bildligt talat gör många samma fel idag. Öknen är tänkt att ta kål på livet i Adam, den gamla naturen. Om man inte är villig att dö bort från adamsnaturen, försöker man få till sig Guds välsignelser medan man ännu tänker naturligt. Guds välsignelser är inte utlovade till det naturliga tänkandet (köttet), eftersom det är dödsdömt. Alla Guds välsignelser är utlovade i Kristus, Ef 1:3. Löfteslandet är en förebild på livet i Kristus.

Läs mer i boken ”Prövningar”!