Frihet från fördömelse | Vingården förlag & bibelskola

Utdrag ur boken ”Seger i varje frestelse”

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
Rom 8:1

Ett av fiendens sätt att hålla oss nere i missmod och hindra oss från att räta på ryggen som segervinnare, är fördömelse.

Skriften säger att det inte finns någon fördömelse för den som är i Kristus. Likväl hör man ständigt kristna klaga över att de lider av fördömelse. Vad de menar är att de känner sig fördömda. De är inte fördömda, för Gud har frikänt dem och förklarat dem rättfärdiga i Guds ögon.

På frågan varför de känner sig fördömda, har de inte alltid ett klart svar. Somliga känner sig anklagade och fördömda för att de överhuvudtaget finns till. De menar sig vara misslyckade i nästan alla avseenden och klarar inte av att leva som kristna. De upplever sitt kristna liv som idel oöverstigliga krav.

Andra upplever fördömelse av mer konkreta skäl. De har fallit i frestelsen och kan inte skaka av sig känslan av fördömelse fastän de bekänt och övergett synden de föll i.

I båda fallen är fördömelsekänslan en lögn från fienden. Känslan talar inte om ett verkligt tillstånd. Satans syfte med att kasta fördömelse på kristna är att få dem att tro på känslan, så att de med tiden accepterar den som sanning och säger: ”Jag är fördömd”, vilket betyder ”jag är inte frälst längre, utan förtappad”.

Mer än en kristen som förtvivlat kämpar för att vinna seger upplever sig som i ett ekorrhjul. Han vill inget hellre än leva som segervinnare, men när han fallit i frestelsen, känner han det som om alla chanser är förbrukade. Djävulen säger: ”Nu har du förbrukat dina chanser och förspillt din frälsning. Detta får du aldrig förlåtelse för. Du kan lika gärna fortsätta att synda nu när du ändå fallit. Det är ingen mening att du försöker resa dig. Du har gjort bort dig för tid och evighet.” Så erbjuder fienden ytterligare en synd, värre än den första. Fördömelsekänslorna och oförmågan att tro att Jesu blod kan tvätta den fallne hjälten ren, gör att han utan större motstånd faller i nästa fälla som djävulen så lägligt lagt fram, och sedan nästa och nästa. Snart har han gjort sig skyldig till alla de synder han levde i före frälsningen, allt med motiveringen att han ju ändå är förtappad.

Förr eller senare vaknar han dock upp och blir åter varse sin innerliga längtan efter att leva rent inför Herrens ansikte. Men fördömelsekänslorna gör att han inte vågar träda fram inför levande Gud med sin synd. Inte förrän de värsta samvetskvalen tonats ner något vågar han tro att han ska kunna få förlåtelse för fallet. Han ställer sig på 1 Joh 1:9 och hoppas att bönen ska bli hörd i höjden. Men – det känns inte som om Gud förlåtit. Samvetskvalen och fördömelsekänslorna kommer, och djävulen viskar: ”Du blir aldrig någonsin förlåten. Du har gått över gränsen för vad en människa får synda. Du har syndat på nåden.”

Det är i denna situation du behöver ha en fast förvissning om att Jesus redan HAR betalat priset för din synd. Du behöver inte bekänna din synd någon mer gång. Din bekännelse är hörd, och priset för din synd betalade Jesus för 2.000 år sedan. Dina känslor har inte med detta objektiva, juridiska faktum att göra. Lita inte på dina känslor. De är djävulens sätt att lura dig. Tro på Guds ord och handla som om du vore förlåten, vilket du också är.

Jesus älskar dig så mycket att han betalade straffet för alla dina synder, både dem du gjort och dem du kommer att göra, innan du ens brydde dig om honom eller kände bedrövelse över din synd.

Ty medan vi ännu var svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga.
Näppeligen vill ju annars någon dö ens för en rättfärdig man – om nu också till äventyrs någon kan ha mod att dö för den som har gjort honom gott – men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.
Rom 5:6-8

Låt denna sanning sjunka djupt in i din ande. Låt medvetandet om Guds förlåtelse sjunka så djupt att du inte blir lurad av fördömelsekänslor om du skulle falla någon mer gång. Om du faller, så res dig genast upp! Bekänn genast din synd, ta emot förlåtelsen och gå vidare.

Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störtar över ända i olyckan.

Ords 24:16

Det finns ingen rättfärdig som inte fallit i synd någon gång, bortsett från Jesus. Du är inte ensam om att ha fallit för fiendens snaror. Men ditt fall innebär inte att du förlorat barnaskapet.

Det är större skada att förbli liggande i synden än att falla och genast resa sig.

Din ställning inför Gud är inte beroende av hur bra du lyckas vinna seger i frestelserna. Din ställning är till 100% beroende av vad Jesus Kristus gjort för dig på korset.

Ditt utgångsläge i varje situation, oberoende av om du frestas och faller eller ej, är att du är rättfärdig i Kristus.

1. Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid [=fred] med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Rom 5:1

19. Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fick stå såsom syndare, så ska också genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga. Rom 5:19

En anledning till att så många Guds barn kämpar en ojämn kamp mot synden är att de tror att de inte är rättfärdiga om de inte lyckas vandra i seger. De tror att ett fall innebär att de förlorar sin rättfärdighet. Detta är en farlig föreställning, eftersom den rättfärdigheten då inte längre är en gåva som gives fritt och för intet, utan något man lyckas förvärva genom sin ståndaktighet. Gärningslära med andra ord. Man menar sig bli rättfärdig av gärningar (att inte falla i frestelsen) och inte på grund av Jesu verk på korset.

Om du faller, så faller du i Guds kärleksfulla famn. Han älskar dig alltid lika mycket. Hans kärlek till dig förändras inte. Han älskade dig lika mycket när du var djävulens barn och gjorde synder som han avskydde, som han älskar dig idag när du i ödmjukhet vandrar på hans vägar.

När du blir löst från fruktan för fall, kommer du att märka att frestelserna mister sin udd, och det blir mycket lättare att stå emot.

Det är viktigt att den helige Ande får uppenbara för ditt hjärta hur stor Guds nåd är.

den (Guds nåd) fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, Titus 2:12

Märkte du att det inte var Guds lag, det vill säga hans krav, som kan fostra dig till att leva rättfärdigt? Det är hans nåd, och med det menas alla hans gåvor till dig. Guds nåd är hans kraft till att leva rättfärdigt, hans resurser ingivna i ditt hjärta. Gud vill själv leva sitt liv i dig. Du behöver inte försöka leva Guds liv genom dina ansträngningar. Tro på hans liv i dig!

När lärjungarna hade hört Jesus säga att det inte går att komma in i himmelriket om man är rik, blev de förskräckta och undrade vem som då kan bli frälst. Jesus svarade dem att detta är omöjligt för människor men att allting är möjligt för Gud (Matt 19:26). Med andra ord menade han alltså att man får låta Gud själv lösa en från pengarna och rikedomen. Sådant är det kristna livet på alla områden. Allting är möjligt för Gud, och ingenting är möjligt för oss. Men det finns en sak som är omöjlig för Gud, men som tack och lov är möjlig för oss: Att i barnslig tilltro i sitt hjärta ropa till Gud om hjälp och hålla fast vid att den kommer. Det är vad vi måste göra i varje valsituation flera gånger om dagen. Det är så Guds nåd kommer vår svaghet till hjälp.