“Du måste klä dig i säck och aska!”

Utdrag ur boken “Nåd som förvandlar” av Madeleine Wallgren

”Du måste fasta och klä dig i säck och aska under minst ett halvår, för att om möjligt din synd ska bli förlåten. Men jag tror att dina chanser är små. Hur som helst så vill jag aldrig mer se dig.”

Orden kom från en kvinna som jag levt nära i flera år och som jag respekterat högt. Hon hade varit något av en mor för mig. Förmodligen hade hon, trots min ungdom, haft alltför höga tankar om mig. Jag var några och tjugo och kämpade med en viss frestelse. I min nöd hade jag biktat mig för en Ordets förkunnare och bett om hjälp. Dessvärre bröt han tystnadsplikten och (förmodligen i en mycket förvärrad form) hade nyheten om mitt fall nått min väninna.

Det kändes hårt att höra henne säga detta, men min egen dom över mina tillkortakommanden var än värre. Jag trodde inte att ens ett helt år av späkning i säck och aska skulle göra mig värdig att komma tillbaka inför Guds tron. Jag hade fastat i omgångar för att om möjligt vinna seger över dessa till synes oövervinneliga frestelser. Jag hade bett otaliga desperata böner. Jag visste inte hur jag skulle bestraffa mig själv hårt nog, så att jag för alltid skulle klara av att leva rent inför Gud.

”Gud, slå mig! Straffa mig, så att jag lär mig att aldrig mer synda mot dig!” ropade jag en dag i förtvivlan.

Svaret överrumplade mig fullständigt: ”Madeleine, du är mitt älskade barn. Jag älskar dig och kan inte slå dig! Du är förlåten och rättfärdig i mina ögon.”

Jag blev helt stum. Jag visste inte vad jag skulle tro. Var detta verkligen Gud? Jag var i alla fall säker på att det inte var mitt önske­tänkande eller något jag hittat på, då det inte fanns något i min tankevärld som gick åt detta håll. Det var Gud som talat, och jag har aldrig kunnat glömma det. Men – det skulle ta flera år innan jag kunde omfatta djupet av sanningen i budskapet.

Nåden fostrar

I Titus’ brev står det att Gud fostrar oss, men inte med hjälp av straffdomar, slag eller sjukdomar, utan genom sin nåd!

Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.

Den [nåden] fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Tit 2:11-12

Nåden – inte lagen – fostrar oss att säga nej till synd och världsliga begär. För min del skulle det ta flera år innan detta budskap genomsyrade mig.

Jag fortsatte att fördöma mig själv. Jag hyste bland annat känslor för fel man, och om jag fastade så åt jag tvångsmässigt mellan fasteperioderna. Jag fortsatte att hata mig själv, utan att inse att jag sårade Gud genom mitt hat.

Jag hatade synden med starkaste hat – men jag hatade mig själv lika mycket! Jag förmådde inte se skillnaden mellan mig själv och synderna jag föll i.

Du, min vän, har ingen rätt att hata dig själv, lika lite som du har rätt att hata en broder eller syster i Herren. Vi är lemmar i samma kropp, och så som du behandlar och bemöter dina trossyskon, så ska du bemöta dig själv!

Om Herren själv förklarat dig rättfärdig, vem är då du som säger att du är orättfärdig? Vad har du för rätt att ställa dig över Guds dom?

Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.

Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.

Rom 8:31-34

Guds ord säger oss sanningen. Om vi tar emot den, håller med om den och talar ut samma sak, blir vi också fria.

Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

Joh 8:31, 32, 36

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om,

en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Rom 3:21-24

Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.

Rom 5:1, 2

”Ja, men jag känner mig inte rättfärdig.”

Det är oväsentligt vad du känner. Det enda viktiga är det utslag domstolen gett. Du har stått inför Guds egen domstol, och han har frikänt dig. Väljer du nu att tro mer på dina känslor än på Guds eget domslut??

Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.

Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.

Kol 3:13-15

Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh 1:12

Du var död, dvs skild från Gud, men nu har du blivit gjord le­vande.

Hur många överträdelser har Gud förlåtit dig enligt vers 13? Alla utom en? Nej, han har förlåtit dig alla överträdelser!

”Men jag ser framför mig listan med alla synder jag gjort och fortfarande gör. De anklagar mig dag och natt!”

Vad läste du precis? Jo, att Gud har ”strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot dig.” Det är sant att det fanns en lista med dina synder. De fanns registrerade. Gud hade verkligen krav på dig, och du var skyldig till mer än du någonsin skulle kunna betala. Men vad har nu hänt? Detta skuldebrev har tagits bort genom att det spikats fast på korset. Det är borta! Skuldebrevet finns inte mer!

“Jag känner mig anklagad!”

”Men det känns som att det finns kvar. Jag känner mig fortfarande anklagad…”

Vem har som yrke att anklaga och fördöma? Just det: Djävulen. Hans namn betyder just åklagare och anklagare. Nu anklagar han oss dag och natt, men dagen kommer då han ska bli tystad.

Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

Upp 12:10

Men han är inte din domare. Gud är din domare! Och Gud har dömt dig fri. Ska du välja att tro på en lögnaktig och falsk djävul som ger sig ut för att vara en rättvis domare, eller ska du lita på den Gud som skapat dig och gjort det möjligt för dig att tillbringa evigheten i hans sällskap? Gud kan inte ljuga. Djävulen gör inget annat än ljuger.

Han [djävulen] har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

Joh 8:44

Valet är väl inte svårt?

Skicka djävulen på porten och säg till honom att du aldrig mer kommer att tro på hans anklagelser!

Dina synder är kastade i glömskans hav, och där är det fiske förbjudet.

Han [Gud] skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Mika 7:19

©  Vingården® och Madeleine Wallgren

Beställ boken här!