Vid avslutningen av sitt jordeliv höll Jesus flera viktiga tal till lärjungarna.

Med början i kap 14 i Johannes evangelium säger Jesus de berömda orden om sig själv:” Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Han undervisar om Hjälparen, den helige Ande, som han skall sända och att hans lärjungar skall få uppleva en frid som inte finns i denna världen. ”Min frid ger jag er. Jag ger er det inte som världen ger.”

I ett av dessa tal har vi liknelsen om Vinstocken och grenarna och om betydelsen av att bära andlig frukt: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen (vinodlaren). Jag är vinstocken ni är grenarna.” Joh 15:1, 5

Liknelsen om vinstocken och grenarna är en bild av Guds treenighet. Fadern är vingårdsmannen, Jesus är stocken och saven som flyter ut till grenarna är en bild av den helige Ande. Vi är grenarna. Utan kontakten med stammen och utan flödet av saften från stocken skulle vi helt förlora vårt värde och bli torra grenar utan någon frukt.

Jesus talar om en glädje som är fullkomlig och han säger att ”min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig” eller som vi har i den engelska översättningen ”that my joy might remain in you” – att er glädje skall vara förblivande. Kan man verkligen uppleva en fullkomlig glädje i denna världen? Jo, det går därför att Jesus talar om det och den glädjen heter Jesu glädje.

Det finns många slags glädje ivärlden, men de är alla tillfälliga och flyktiga. Den glädje som Jesus ger är fullkomlig och förblivande. Vad världen behöver i dag är glada kristna – kristna som har en glädje som smittar av sig. Hur skall vi kunna uppleva mer av Jesu glädje – av en fullkomlig och förblivande glädje? I vilket sammanhang får man den? Om detta skall vårt bibelstudium handla om.

Detta har jag sagt er--- detta handlade om att bära frukt. ”Min Fader förhärligas om ni bär rik frukt.” (v8). ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt; utan mig kan ni ingenting göra (v5). Hemligheten till glädjen är att bära frukt – andlig frukt genom förbindelsen med stammen, Jesus.

Vi talar ofta om väckelse och längtar efter väckelse. Kanske vi tänker att bara det började att ske under och tecken ibland oss, så skulle det bli väckelse i världen. Vad jag tror är, att vi har väckelse runt omkring oss i den mån som vi bär andlig frukt.

Liknelsen framställer villkor för ett fruktbärande liv: rening, förblivande och lydnad.

1. Rening. Vinstocken måste rensas och beskäras för att bära frukt. En gren som är angripen av insekter, en torr gren, måste skäras bort.

2. Förblivande. Liknelsen är träffande! Jesus sade: ”Förbli i mig så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte ni heller det, om ni inte förblir i mig.” (4) En gren som är avbruten från stammen bär ingen frukt.. Ett trons förblivande. Vila i Gud. Leva i Anden, leva i nåden, leva i strömmen, leva i försoningen, leva och vandra i ljuset – det finns många uttryck.

Hur? Främst genom bönen. Att ståndigt hålla kontakt med stammen så att Andens kraft får strömma till oss. Det är ej något svårt ... det är mer en fråga om en helig vana att hålla till i bönevrån och hämta kraft. Det är inte grenen som bär stammen– utan stammen, Jesus Kristus, bär oss.

Paulus brev till romarna både börjar och slutar med Guds plan om att ”alla hednafolk skall föras till trons lydnad”. Rom 1:5; 16:26. Jesus sade: ”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. – Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består...” ( V10, 15). Ej lagens bud utan Jesu bud. ”Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader och jag skall älska honom och visa mig för honom.” Joh 14:21

”Lagen har fått sin ände i Kristus för var och en som tror.” Kristus är slutet på ceremoniallagen med alla offren, så att var och en som tror på honom kan bli rättfärdig. Men tio Guds bud, morallagen, finns kvar, men den uppfylls av ett fullkomligare bud – om att älska varandra såsom Jesus har älskat oss. Livets Andes lag har uppfyllt lagens krav. Rom 8:1-2. Jesus talade om den nya kärleken genom Anden: ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Kristi kärlek förmedlad genom Anden – från vinstocken till grenarna.

”Om ni håller mina bud!” Vad är Jesu bud utöver kärleksbudet? Tro och se Guds härlighet. Bed och ni skall få. Sök och ni skall finna... Det finns löften i samband med att man följer Jesu bud. ”Predika evangelium, gör alla folk till lärjungarna och lär dem att hålla allt jag har befallt. Se, jag är med er alla dagar.”

Lydnaden betydde tro omsatt i praktisk handling. Att bära frukt har både en andlig sida – Andens frukt och en praktisk sida – gärningarna i tron. Det ena utesluter inte det andra, de går hand i hand, som två ben. Utan andeuppfyllelse och Andens frukt blir våra gärningar fariseiska och klingande cymbaler. Utan trons lydnad i praktisk handling blir Andens frukt endast sköna känslor – ett slags fallfrukt,som bildligt talat ruttnar bort.

I Galaterbrevet har vi en framställning av Andens frukt. I den nya översättningen, B2000, står det ”frukter”, men grundtexten har singularformen ”frukt”. Betoningen ligger på att det är en Andens frukt (en frukt av den helige Ande), men som har många komponenter, alltså en frukt med många delar. Vid en ”hearing” om den nya översättingen B2000 frågade vår exeget Carlo Johansson översättaren, prof. Risenfeldt, om detta. Han medgav då att grundtexten står frukt i singularis, liksom både Bibel1917 och SFB har översatt det. Han menade att man tänker ju sig en fruktskål med många olika sorters frukt att välja mellan. Men med den översättningen missar man hela betydelsen. Det är en fråga om en frukt av den helige Ande men med flera delar. Alla delarna utvecklas tillsammans. Man kan inte plocka till sig en del, t ex glädje men lämna tålamodet därhän. Man har inte mer glädje än man också har tålamod, man har inte mer kärlek än man också har godhet och vänlighet etc. De växer tillsammans. Däremot kan det börja med att bära en liten frukt men som växer och blir större. Jesus talar om att bära 30-faldig, sedan 60-faldig och slutligen 100-faldig frukt. I liknelsen talas det om att bära frukt, mer frukt och rik frukt.

När jag skulle undervisa om detta i Japan, öppnade jag en clementin (mikan). Den hade just 9 segment. Det blev en bra bild på vad Andens frukt betyder. Alla delarna utvecklas och växer tillsammans. Man kan dela in de olika delarna i tre grupper: Först: kärlek, glädje, frid som man upplever genom Anden i bönen genom den direkta förbindelsen med stammen, Kristus Jesus. Den kraften skall sedan omsättas i praktisk handling.

1:a gruppen: Kristi kärlek. ”Liksom Fadern har älskat mig. så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Ni skall älska varandra så som jag har älskat er. v9,12 ” Ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.” Rom 5:5. Jesu glädje. ”Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. (v11) Jesu frid. Frid lämnar jag kvar hos er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Joh 14:27

2:a gruppen: Tålamod, vänlighet, godhet = Andens frukt i vårt förhållande till medmänniskorna.

3:e gruppen: Trofasthet. ödmjukhet, självbehärskning gäller förhållande till både Gud och vår nästa.

”Jag beder att de alla skall var ett och att, så att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” Joh 17:21