Mitt liv som missionär
Varför jag blev missionär?
Ofta har jag fått frågan: "Varför blev du missionär?"
När man var ung hade man en del planer på att bli "något" i den här världen.
Jag började spela piano när jag var tolv och
blev fångad av skönheten i den
klassiska musiken – Mozarts A-dursonat, Beethovens Pathetique, Chopins E-dur
etyd och Rachmaniows preludium för att nämna några. Men jag kände min
begränsning på musikens område och det blev teckning och målning som tog alltmer
av mitt intresse. Eftersom jag fick anställning på ett arkitektkontor som
kopiist blev det naturligt för mig att lära mig byggnadsritning. Men även om jag
beslöt att utbilda mig till byggnadsingenjör, så skulle det yrket endast vara en
födkrok. Jag skulle bli konstnär.
– När jag studerade på Teknis blev jag starkt påverkad av såväl lärare som av kamrater som de allra flesta var evolutionister, materialister och ateister: "Allt har kommit till av sig själv genom evolution. När hjärnan slocknar är det ingenting mer och människan dör som en hund. Vi är endast ett stycke materia som vilket djur som helst. Det finns ingen Gud och ingen bakom allt som bryr sig om oss." Dessa tankegångar medförde att jag kom i en livskris. Vad var egentligen meningen med livet?
På sommarloven var jag och en kamrat ute och målade olja. Vi levde i konstens drömvärld – Van Gogh, Matisse och Edward Munch var våra stora idoler. Själv beundrade jag även Zorn och Carl Larsson. Samtidigt hade jag ett behov av att finna livets verkliga mening. En bok om August Strindbergs sista dagar berörde mig mycket. Denne man som hela sitt liv hade förnekat tron på Gud blev omvänd på sin ålderdom. En del menade att han hade blivit tokig. På hans grav finns ett enkelt kors där det står: "Ave crux mea spec unica", vilket betyder: "O, helga kors mitt enda hopp." Sedan kom boken om "Tro och vetande" av Ingemar Hedenius. Denna synnerligen intelligente filosof och ateist, menade att han hade "bevisat" att den kristna läran om en Gud som samtidigt var både allsmäktig och god, var fullständigt absurd. Men den bok som påverkade mig allra mest var "Budda, Muhammed och Jesus" av professor Efraim Briem. Den visade att Jesus som person och hans lära var helt överlägsen de andra religionsstiftarnas.
Vid den tiden började jag för första gången i mitt liv att läsa i Bibeln. Jag
hade hört att den endast innehöll en massa sagor och verklighetsfrämmande
mirakel. Men när jag läste Johannes evangelium blev jag mycket överraskad av hur
jordnära och äkta innehållet var. Särskilt var Jesu undervisning både realistisk
och hoppingivande. Jag blev särskilt träffad av hans buskap: "Den som vinner
sitt liv i världen kommer att mista det, men den som mister sitt liv för min
skull och för evangeliet han kommer att vinna det."
En gång gick jag runt och studerade målningarna på Statens Museum for Konst i Köpenhamn. Vid den tiden talade man mycket om ett nära förestående tredje världskrig. Då slog mig den tanken att det kan väl ändå inte var livets mening att få en del tavlor upphängda på ett museum. Om det dessutom blir krig kan ju allt brinna upp. Nej, jag ville ägna mitt liv åt något mera bestående. Men vad var det? En dag kom svaret. Då jag cyklade hem från Teknis, fick jag plötsligt en helt främmande tanke i mitt huvud: "Du ska bli predikant liksom din far". Jag tänkte då att det är väl det sista jag skulle bli. Så fattigt vi hade haft det därför att far var predikant. Jag förstod inte då att det var Gud som kallade.
Bibelläsningen gav mig hopp om att det trots allt fanns någon mening med allt. Jag blev en sökare – och jag fann! Jesus finns! När jag bad den botfärdige syndarens bön blev jag frälst och född på nytt. Jag visste att jag hade evigt liv. Jag skulle inte dö som en hund. En tid senare fick jag för ett kort ögonblick möta Jesus i andevärlden. Han brydde sig om mig och han älskade mig med en oändlig och evig kärlek.
På en bibelstudievecka i Nyhem fick jag uppleva ett dop i den helige Ande – ett löfte om kraft som Jesus gav till sina lärjungar. Då upplevde jag kallelsen att bli missionär. Nu var jag villig att gå till världens ände med budskapet om Jesu kärlek. Detta förändrade helt mitt liv och i stället för att bli konstnär blev jag missionär.