Fyra offer på Moria berg

Gud satte Abraham på prov. "Abraham! Ta din son Isak, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig." Och Abraham gav den platsen namnet Herren utser. Nu för tiden heter den Berget där Herren låter se sig. 1 Mos 22:1-14.

Gud satte Abraham på ett svårt prov. Han skulle offra det käraste han hade som ett heloffer åt Gud. Det betydde att Isak skulle dö. Genom detta prov skulle Abraham och Isak bli en bild på förhållandet mellan Fadern och Sonen. Gud Fader måste offra sin älskade son, Jesus Kristus, för att försona och frälsa världen.

En lång trosvandring. Från Hebron till Moria land var det en resa på tre dagar. Under vägen tänkte säkert Abraham mycket på hur Gud kunde ge honom en sådan befallning. Varför? Isak var ju löftessonen. Han var utsedd av Gud själv till att bli hans arvinge. Varför behövde Gud detta offer? Vad menade Gud? Hade Gud ändrat sig och ångrat sina tidigare löften? Hans avkomlingar skulle ju bli som stjärnorna på himlen och som sanden på stranden. Gud hade lovat! Herrens bud var: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av all din själ och av hela ditt förstånd." Hur var det? Älskade han sin son Isak mer än Gud? Älskade han familjen mer än Gud? Det blev en lång trosvandring. Många gånger var han säkert frestad att vända om.

Nu var det provets stund. Efter tre dagar kom de fram till Moria berg. Det var en plats som Abraham väl kände till. Där låg staden Salem på ett närbeläget berg och där bodde Melkisedek, prästen till Gud den Högste. Några år tidigare hade han välsignat Abraham och själv hade han givit honom tionde av allt. Han kallades för rättfärdighetens konung och fridens konung. Då Abraham hade slagit fiendekungarna och befriat Lot och kungarna i Sodom, hade han kommit Abraham till mötes med bröd och vin. (En GT-förebild till nattvarden). Men den här gången kom inte Abraham dit för att få välsignelse. Nu var det provets stund.

Abrahams tro på uppståndelsen. Abraham valde att tro och han klarade det svåra provet – där Adam föll – genom sin starka tro och lydnad för Gud. Gud kunde inte svika sina löften. Om än Isak skulle bli ett heloffer, måste han uppstå igen.

Framme vid berget som Gud utsåg sade han till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och gossen vill gå dit bort. När vi tillbett, skall vi komma tillbaka till er." Hebr 11:17-19. Så trodde Abraham när han besteg berget. Han trodde på uppståndelsen. Svårast var dock att ge Isak svar på frågan: "Men var är offerlammet? "Gud utser", svarade Abraham och hoppades på ett under. Men det gick så långt att han band fast Isak vid offeraltaret. Nu var allt där: altaret, veden, elden, offret, kniven.. men var är undret?

Herren utser: Då uppenbarade sig en Herrens ängel. Den ängeln gav löften i jagform och var i verkligheten Kristus i GT. (Jfr 1 Kor 10:4.) Han försåg med ett ställföreträdande offer för Isak – ett får som fastnat i ett snår i närheten. Abraham behövde aldrig offra sin älskade son.

Herren utsåg ett annat offer. Isak behövde inte dö. Vi behöver inte offras, vi ska inte "döden dö". Gud har utsett ett annat och bättre offer, vars blod talar bättre än den rättfärdige Abels blod. Fadern har offrat sin egen enfödde son för vår försoning. Abraham tog fåret och offrade det i Isaks ställe. Ett ställföreträdande offer. Åt oss har Gud utsett ett annat offer på Moria berg, där Gud låter sig ses.

Jesus sade: "Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig." Joh 8:56. Troligen var det här på Moria berg som Abraham fick se 2000 år fram i tiden och se Jesu dag, då Fadern själv skulle offra sin älskade son som ett fullkomligt försoningsoffer till hela världens frälsning. Troligen fick han se hur miljoner skulle uppleva frälsningen över hela världen.

Abraham fick stora löften och blir de troendes fader. Till Abraham sa ängeln: "Därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himlen. Och din säd (en enda, Gal 3:16) skall inta fiendens portar (pl. dödrikets 2 portar, Matt 16:18, Upp 1:18). I din säd skall alla folk på jorden välsigna sig.1 Mos 22:17-18. Abraham fick miljontals andliga barn genom sin säd – Kristus – och blev en fader för alla troende (Rom 4:16). Abraham offrade på Moria berg, men det blev ett offer som Gud utsåg, därför kallade han berget: "Gud utser". Jesus dog på korset för att försona oss då han utgav sig själv som ett fullkomligt offer för att vi genom detta skulle få ett evigt hopp, evigt liv, evig välsignelse och evig härlighet.

Gud svarade med eld från himmelen på brännoffersaltaret. Och på Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan."1 Krön 21:18; 26-27. Israel med David som kung hade många krig. Tabernaklet, som var till för att tillbedja Herren hade man ställt åt sidan, och man framförde inte några syndoffer som skulle försona deras synder. När Israels barns synder inte blev försonade växte deras syndaskuld alltmer och så kom domen, mer än 70 tusen hade fallit på landsbygden. En dag såg David en mäktig Herrens ängel stå mellan himmel och jord med ett blottat svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, höljda i sorgdräkt ned på sina ansikten.

Davids försoningsoffer stoppade domen. David fick då befallning att bygga ett altare och offra på Ornans tröskplats på Moria berg. Det var försoningsoffret som stoppade domen. Vårt altare är Kristi kors där Jesus dog för oss på samma plats 1000 år senare. Genom att Jesus på korset gav sig själv som ett fullkomligt offer för våra synder kan han fullständigt befria oss från domen. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Rom 8:1.

Herrens härlighet på Moria berg. På Moria byggde kung Salomo templet. Vi invigningen föll Guds eld över offren och Herrens härlighet visade sig. Det var berget där Gud lät sig ses.

På pingstdagen 1000 år senare svarade Gud på Jesu offer med eld från himlen över en väntande lärjungaskara och Guds härlighet kan "ses" och upplevas i och genom församlingen. Då började världsevangelisationen.

"Han bar själv sitt kors till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgata." Joh 19:17.

Moria, Skallen, på hebreiska Golgata. Vi förflyttar oss nu ytterligare 1000 år fram i tiden. Jerusalem har blivit mycket större. Salem, där Melkisedek bodde, har blivit Jeru-Salem. Den högsta platsen på Moria berg, där Abraham en gång offrade, ligger öde och har blivit en avrättningsplats för brottslingar. Den kallas nu för Skallen, på hebreiska Golgata, och på latin för Calvary. Vad är det som händer? Vi ser en procession av soldater och människor bestiga berget.

"Se, mängden mot Golgata skrider, och Jesus, bland människorna går, föraktad, bespottad och hånad, hans panna bär blodiga sår. Fast oskyldig, korsfäst han bliver, och smärtorna tar han på sig. Sitt liv, som ett skuldoffer han giver, O, tänk, det var allt gjort för mig."

Vi ser hur Jesus bestiger berget bärande på ett tungt kors. Han kallade det korset för sitt. Det var det tyngsta korset. Vid samma tillfälle hade två rövare blivit dömda till korsdöden före Jesus. Traditionen säger att rövarna först valde de kors som var lättast att bära. Men var är nu hans lärjungar? Efter Jesus ser man en skara kvinnor som grät av förtvivlan. "Gråt inte över mig", sade Jesus, "gråt över er själva och era barn." Mark 15:21. (År 70 fick deras barn uppleva Jerusalems förstöring.)

Han bar själv sitt kors. Sitt kors! Jesus lånade många saker under sitt jordeliv. Han ägde ingenting själv. När han föddes fick Josef låna ett stall och en krubba. Jesus lånade en gång en båt då han predikade, han lånade fem kornbröd och två fiskar och mättade fem tusen. "Men korset han bar och törnets krans, var hans, var hans." Men egentligen var korset han bar, vårt kors, det var våra synder han bar, för att försona oss med Gud. Men Jesus kallade det korset för sitt kors.

Gud utser. Abraham sade: "Gud utser nog åt sig fåret till brännoffer. "Abraham slapp att offra sin son Isak därför att Gud utsåg ett annat offer, ett får i Isaks ställe. Men det var inte ett offer som verkligen kunde borttaga några synder. Jesus blev det offerlammet – Guds offerlamm, som borttager världens synd. För honom fanns det ingen befrielse när han bad i Getsemane: "Om det är möjligt, låt denna bägare gå förbi mig." För honom fanns det ingen räddning undan lidandet – ingen "scapegoat".

För Jesus utsågs inte ett annat offer. Han kunde ha kallat på 12 legioner änglar till sin hjälp. Men han begärde ingen hjälp. Andra hade han hjälpt, nu kunde han inte hjälpa sig själv. Av kärlek till oss gick han lidandets väg för att rädda oss. Som hela världens Frälsare måste han bära på det tunga korset som han kallade för sitt. "Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man förtrogen med krankhet – vi höll honom för att vara tuktad av Gud och pinad... Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." Jes 53:3; 6.

"En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors." Mark 15:21. Jesus dignade under korset. Han var helt utmattad och ramlade flera gånger under korset. Hans rygg hade hemska sår efter gisslingen. Rövarna blev aldrig gisslade. Pilatus lät gissla Jesus för han trodde att folket skulle nöja sig med det straffet, men istället ropade de ännu mer: "Korsfäst. korsfäst". Dessutom hade Jesus en krona av törnen från vilket blodet rann hela tiden. Vid den branta stigningen upp till Golgata, var Jesus färdig att svimma och dö. Men det tillät inte soldaterna, ty upp på korset skulle han.

– Gisslingen, blodförlusten, törnekronan, allt bidrog till att Jesus inte orkade att bära sitt kors hela vägen. Soldaterna tvingade då en främling, som hette Simon och kom från Kyrene att bära korset efter Jesus. Han blev väldigt rädd och försökte att på allt sätt slippa undan. Han var en utlänning, en mörkhyad man från Norra Afrika och hade ingen som försvarade sig mot romerska soldater. Full av förebråelser och grämelse över att detta öde skulle drabba honom, bar han på korset.

Han kände inte Jesus och hade ingen lust att bära hans kors. Under hot och piskslag bar han korset. När han överlämnade korset till Jesus, vände sig Jesus om och tackade honom. Blicken han då fick av Jesus glömde han aldrig. Sedan stod han kvar på avstånd och hörde Jesu ord från korset och hur dramatiskt det hela slutade; först mörker över jorden, sedan en kraftig jordbävning då klipporna rämnade. Sedan kom ljuset tillbaka. När officeren som hade tvingat honom att bära korset, såg vad som hände, greps han av stark fruktan och sade: "Den mannen måste ha varit Guds son." Matt 27:54.

Vi ser i Skriften vad som sedan hände med Simon. På pingstdagen hördes ett dån från templet över hela Jerusalem. En stor rörelse uppstod och alla rusade dit. Även templets förgård som rymde 30.000 blev överfull av folk. Troligen var Simon där och fick höra Petrus budskap om frälsningen och löftet om Andens gåva. Han blev både frälst och andedöpt. Sedan började han själv predika evangelium hemma i Kyrene och bildade där den första kristna församlingen i Norra Afrika.

Hans son Rufus bodde senare i Rom (Rom 16:13) och var med bland dem som spred evangeliet vidare. När Simon såg tillbaka på sitt liv, blev de mödosamma stegen då han bar korset efter Jesu, det största ögonblicket i hans liv och ämnet för en aldrig sinande tacksägelse. Då förvandlades allt i hans liv. "Tänk att han blev utvald att få bära korset efter Jesus! Vilken lycka! – Alla har vi ett kors att bära. Låt oss därför inte bära vårt lilla kors och dela hans smälek och ringaktning (Hebr 13:13) i Jesu efterföljd motvilligt, utan med tacksägelse, ty det är också vårt livs största lycka. Vi hör till de utvalda! Slutet blir evig härlighet. Vi ska vara tacksamma. Hebr 12:28.

Berget Moria, Skallen, hebr Golgata, latin Calvary, är det mest omtalade berget i världen. Det som där hände med Jesus, Guds son, strålar ut över hela världen med hopp om frälsning och evigt liv. Det är platsen där Gud och människa möts i försoningen. "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv." 2 Kor 5:19.

Moria är berget där Gud låter sig ses. Där har Gud uppenbarat sin eviga kärlek till frälsning för alla människor som tror. Vid korsets fot har miljoner upplevat befrielse, frälsning och evigt liv. Jesus sade: "När jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig." Joh 12:32.