Kristi lidanden och den härlighet

som skulle följa

Den kristna tron är något alldeles enastående! Ingen av oss har sett Herren Jesus, likväl "älskar vi honom och tror på honom och kan jubla över honom i en outsäglig och himmelsk glädje". Om denna frälsning sökte och forskade de gamla profeterna och ville utröna vilken och vad slags tid Kristi ande i dem syftade på när:

Guds offerlamm. Jesus visste att för att frälsa världen och borttaga världens synd, måste han bli hela världens offerlamm. Han nämnde flera gånger i förväg för lärjungarna att han skulle lida och dö i Jerusalem under den kommande påsken. Petrus gick emot honom men då sa Jesus att hans tankar inte var Guds tankar utan människotankar.

När Jesus mötte de modslagna emmauslärjungarna sade han: "Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" Sedan gick han igenom Skrifterna som förutsade att "Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas med början i Jerusalem" och i hela världen. Vad hände när Jesus hade fullbordat försoningsverket på Golgata? Vad syftade Petrus på när han talade om härligheten som skulle följa?

Vi kan särskilja minst tre stora följder av Kristi försoningslidande. Först:

Även om Jesus under de mörka timmarna på korset måste utropa "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig", tvivlade inte Jesus på sin uppgift att frälsa världen. Till den botfärdige rövaren kunde han säga: "Redan i dag skall du vara med mig i Paradiset".

"Så led Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud." När Jesus utropade: "Det är fullbordat", (gr tetelestai: Jag har betalat priset), rämnade förlåten i templet uppifrån och ned vilket betydde att "en ny och levande väg" hade öppnats till det himmelska paradiset.

Jesus som segrare till dödsriket. Efter sin död gick Jesus "levande i Anden" som den första syndfria människan ned i dödsriket och proklamerade sin seger. Han hade nycklarna till döden och dödsriket. Det var uppdelat i två avdelningar. De troende var samlade vid Abrahams sida och de icke troende eller ogudaktiga människorna var i en annan avdelning i väntan på den yttersta domen. Under GT gick alla döda till dödsriket (Hades).

Denna världens furste skall kastas ut. Efter sin försoningsdöd kastade Jesus ut Satan från dödsriket i enlighet med ordet: "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut" (Joh 12:31). Jesus dog inte andligen (JDS) utan när han kom som segrare till Hades, blev alla de, som hade Abrahams tro på den väntade Messias, fria att tåga in i det himmelska paradiset.

Jesus skulle "genom sin död göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla de troende" som var under hans våld (Hebr 2:14b). När den botfärdige rövaren några timmar senare dog, då soldaten slog sönder hans revben, kunde han gå direkt till paradiset där Jesus välkomnade honom.

Den första härligheten – en frukt av Jesu försoningslidande – är paradisets härlighet och den gäller alla troende i dag. Vi behöver inte gå till dödsriket utan får gå direkt in i den himmelska härligheten när Herren kallar oss hem.

Jesus talade inte endast om sitt lidande och sin död på korset. I samma mening sade han även att han skulle uppstå på den tredje dagen. Men lärjungarna fattade det inte. När Jesus uppenbarade sig för sina lamslagna och förskräckta lärjungar, blev uppståndelsens härlighet synlig.

Men Jesus visade sig inte för världen utan endast för dem som han i förväg hade valt ut till vittnen (Apg 10:41) – och vid ett tillfälle för mer än 500 bröder på en gång (1 Kor 15:6), troligen då han gav missionsbefallningen. Jesus har vunnit uppståndelsens härlighet åt oss.

Vid Kristi återkomst skall först de i Kristus döda uppstå och få del av samma härlighetskropp som Jesus själv fick. Någon kanske undrar: varför behöver kroppen uppstå, räcker det inte att själen får komma till paradisets underbara värld? Men Gud har bestämt att besegra alla fallets följder, även kroppens död.

Tronhimlen. Med den nya härlighetskroppen ska vi få tåga in i själva himlen – till tronhimlen – och där ska vi få se och uppleva:

"Vad ögat inte har sett, och örat inte har hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom" (1 Kor 2:9).

Jesus sade: "Ty detta är min Faders vilja, att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv och jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen" (Joh 6: 40).

Vi har visat på paradisets härlighet och uppståndelsens härlighet. Men det finns ytterligare en härlighet som en direkt följd av Kristi försoningslidande, och det är Andens härlighet. Den helige Ande skulle nu komma till jorden.

Hjälparen. Jesus sade att det var nyttigt att han gick bort, ty då skulle han sända Hjälparen till oss, som för alltid ska vara hos oss. På den sista dagen i högtiden ropade Jesus:

Efter Kristi lidande och fullbordade försoningsverk för synden kunde Fadern sända Anden på den 50:de dagen efter korset. Då började församlingens jubelår. Ty när Anden kom till jorden föddes församlingen och Anden tog sin boning i den. Härligheten som förut varit uppenbarad mellan keruberna i templets allra heligaste, kom nu över församlingen som blev en Guds boning i Anden, där vi alla är tempel åt den helige Ande. Nu kan vi få leva i Guds härlighet, uppenbarad i Kristi kropp – församlingen.

Guds eld. Den helige Ande var verksam under hela GT, men när Anden föll över lärjungarna på Pingstdagen, fick de troende uppleva Anden på ett nytt sätt. De fick ett dop i ande och eld. Johannes predikade om Jesus: Jag döper i vatten men han skall döpa i ande och eld.

Elden föll på Jesu fullkomliga offer. Under GT föll elden från himlen flera gånger men alltid på fullkomliga offer enligt Lagen. På pingstdagen föll elden på Jesu fullkomliga offer på dessa lärjungar som trodde på Jesus och var renade i Jesu blod.

www.nils-ibstedt.com