Trons vila

– Kristi lära är unik i hela världen ty den fordrar inga gärningar från den sökande för att bli frälst. Alla andra religioner kräver gärningar. Man frågade: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." (Joh 6:29)

2. "Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i den vilan ännu står kvar" (Hebr 4:1). Så länge en människa lever, finns det möjlighet till frälsning. Guds nåd gäller hela livet. Den botfärdige rövaren är ett bra exempel på frälsning i sista minuten.

3. "När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på allt sätt och varit som vi men utan synd ". (Hebr 4:14-15) Översteprästens största uppgift var att en gång om året gå innanför förlåten in i det allra heligaste och stänka med blodet sju gånger framför nådastolen för att bringa försoning för sina och folkets synder. Nådastolen fanns mellan keruberna och där uppenbarade Gud sin härlighet.

I Romarbrevet läser vi: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol (B2000: försoningsoffer, 1917: försoningsmedel) att tas emot genom tron" (Rom 3:23-25 SFB). Härligheten från Gud är upprättad i våra liv av nåd från nådastolen – JESUS. Han "gick en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning" (Hebr 9:12 SFB).

– En av prästernas viktiga uppgifter var att varje morgon och kväll gå in i helgedomen till den sjuarmade ljusstaken för att hälla på ny olja, trimma vekarna och se till att lamporna lyste klart. Det fanns inte något annat ljus inne i det heliga rummet än det som kom från ljusstaken. Ljusstaken är en bild på Guds församling. Som Guds församling har vi en stor uppgift att lysa i en värld av andligt mörker. Det finns egentligen inget annat ljus som leder människor hem till Gud. Om inte de kristna lyser, så går världen förlorad. Vi blir därför uppmanade: "...låt oss hålla fast vid vår bekännelse!" Vår himmelske överstepräst förstår vår situation. han har prövats och frestats i allt liksom vi, men utan synd. Därför kan han känna med oss i våra svagheter. Men inte dess mindre, trots våra svagheter, skall vi lysa med vår bekännelse. – Det är vår lampa på ljusstaken.

4. "Låt oss därför FRIMODIGT TRÄDA FRAM INFÖR NÅDENS TRON för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp" (4:16). För att stå fasta och raka i vår bekännelse uppmanas vi att frimodigt gå fram till nådens tron och få förnyelse och nåd när vi behöver hjälp. Det viktiga är att inte svika vår bekännelse.

5."Låt oss därför TRÄDA FRAM INFÖR GUD med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i vatten" (Hebr 10:22).

6. "Låt oss orubbligt fortsätta att BEKÄNNA VÅRT HOPP, ty han som gav oss löftena är trofast" (Hebr 10:23).

7. "Låt oss ge akt på varandra och SPORRA VARANDRA TILL KÄRLEK OCH GODA GÄRNINGAR" (Hebr 10:24).

8. "Låt oss INTE FÖRSUMMA VÅRA SAMMANKOMSTER, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig" (Hebr 10:25). Församlingsgemenskapen är mycket viktig. Där får vi uppmuntran och vägledning. De första kristna "höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelserna och bönerna". Att hålla sig borta från församlingsgemenskapen kan vara ödesdigert och mycket farligt.

En av livets största tillgångar är att få vara medlem i den levande Gudens församling, och jag skulle för intet i världen vilja byta bort det och förlora den gemenskapen. Församlingen är Kristi kropp och där uppenbarar Herren sin härlighet.

9. "När vi nu är omgivna av en sådan SKY AV VITTNEN, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det hopp vi har framför oss" (Hebr 12:1). Hebreerbrevets författare räknar upp en mängd vittnen från GT:s tid: Abraham, Mose, David, Samuel och profeterna. Aposteln vill med detta tala om att vi inte är ensamma i vår kamp för tron.

Vi har många vittnen i det förgångna som kämpat trons kamp. Nu är det vår tur. Skall vi lyckas? Våra förfäder, pingstpionjärerna, lyckades. Nu är det vår uppgift att föra facklan vidare. Det är mycket möjligt att vi är omgivna av himmelska vittnen, av dem som gått före oss och kan följa vår kamp för tron. Vi uppmanas: "...låt oss då lägga bort allt som tynger... och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss."

10. "Låt oss alla ha BLICKEN FÄST PÅ JESUS, TRONS UPPHOVSMAN OCH FULLKOMNARE" (Hebr 12:2a). Någon har sagt: "När jag ser på andra blir jag förvirrad, när jag ser på mig själv blir jag förtvivlad, men när jag ser på Jesus blir jag förvandlad." Det är Jesus som är grunden för vår tro, han är också den som skall fullkomna oss. Ibland hör man att Abraham är trons fader. Det är fel, ty det är Jesus som är trons "fader" och upphovsman. Abraham är de troendes fader. Tron i bestämd form innehåller en lära. Vi blir uppmanade att "fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga" (Jud v3).

– Det är läran om Kristus, att vi har frälsning och evigt liv genom tron på Jesu fullbordade försoningsverk för våra synder. Det är när vi har blicken fästad vid Jesus som vi får vila från våra egna verk i hans nådesverk för oss. Jesus är också trons fullkomnare. Han som har begynt ett gott verk i oss han skall också fullborda det.

11. "Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom UTANFÖR LÄGRET OCH DELA HANS SMÄLEK. Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn" (Hebr 13:12-15).

Syndoffret fick aldrig läggas på det heliga altaret, det skulle brännas upp utanför lägret. Jesus blev hela världens syndoffer. Han blev dömd som en brottsling. Han fick bära en stor smälek, förkastad och övergiven. För att rena oss från våra synder led han detta. Därför uppmanas vi: "...låt oss gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek." Vi skall inte gå i allians med världen, vi är gäster och främlingar här, sedan vi fått vårt medborgarskap i himlen. Ty här har vi ingen varaktig stad, men vi längtar till det himmelska Jerusalem.

12. "Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför VARA TACKSAMMA och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan" (Hebr 12:28). Vilken härlig framtid! Den här tillvaron är skakig på många sätt, vi kan bli sjuka, det kan inträffa naturkatastrofer och politiska omvälvningar, krig och olyckor. Men vi skall få del av ett rike som inte kan bäva eller förstöras – ett evigt rike fyllt av Guds härlighet. Låt oss därför vara tacksamma!

www.nils-ibstedt.com