Vår andliga tempeltjänst

När Jesus vandrade här på jorden var han Guds tempel i mänsklig gestalt. Hela Gudomens fullhet bodde i honom lekamligen (Kol 2:9). Då Jesus i början av sin verksamhet renade templet i Jerusalem, fick han möta hårt motstånd från judarna: "Varför gör du så här?" Jesus svarade: "Riv ned detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar. " Judarna hånade honom, men det tempel Jesus syftade på var hans kropp.

– Det är Guds plan att vi ska vandra i Jesu fotspår och vara tempel åt den helige Ande. Paulus skriver: " ...frambär era kroppar (er själva) som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst (tempeltjänst) (Rom 12:1). När vi får mottaga nåden till syndernas förlåtelse och gåvan den helige Ande, blir vårt inre ett tempel åt den helige Ande.

Paulus skriver vidare: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva (utan Gud)? Ni är köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp." (1 Kor 6:19-20).

Tabernaklet var Guds tempel fram till att kung Salomo fick bygga ett tempel av sten. Därinne bodde Guds härlighet som var så mäktig att de troende kunde känna dess ljuvlighet på långt avstånd från Jerusalem. I GT hade prästerna en daglig tjänst i templet. Det är en förebild till vår andliga tempeltjänst.

Gemenskapen med Gud börjar alltid med rening. För att kunna göra tjänst i det heliga templet måste prästerna först gå till "tvättekaret" och två händer och fötter. Guds ord uppmanar oss att två våra händer: "Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna!" (Jak 4:8).

Den dagliga reningen hör till vår helgelse – vår avskildhet för Gud. När Jesus skulle två Petrus fötter vägrade han, men då sade Jesus: "Om jag inte tvår dig, har du ingen del i mig." – "Den som har badat (är född på nytt) behöver sedan bara tvätta fötterna." (Joh 13:8-10) Jesus undervisade om daglig helgelse för att vara tempel åt den helige Ande (2 Kor 3:3-7; 4:6).

Nästa steg i tjänsten var att prästerna skulle klä sig i heliga tjänstekläder. Alla bar en lång, vit och heltäckande linnedräkt samt ett livbälte. Det symboliserar vår rättfärdiggörelse i Kristus (Rom 5:1): "Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus" (Gal 3:27).

För att göra tjänst inne i templets heliga rum, måste prästen även ikläda sig den blå långkåpan. Den hade bjällror och frukter nedtill för att Herren skulle höra när prästen gick inne i templet. Den blå dräkten symboliserar dopet i den helige Ande. På pingstdagen hördes ett dån från himlen (den blå färgen). Jesus hade lovat att de skulle "beklädas med kraft ifrån höjden" (Luk 24:49). Bjällrorna och frukterna symboliserar Andens frukt och Andens gåvor för tjänsten i Guds rike.

Den tredje dräkten var efoden som symboliserar tjänstegåvorna i församlingen. På efodens axelklaffar fanns Israels 12 stammars namn och på bröstet, nära hjärtat, hade han 12 ädelstenar. Han hade ett bälte av guldtråd och en mitra med inskriptionen: "Helgad åt Herren." Inalles bar översteprästen sju olika persedlar för att kunna träda fram för Guds ansikte och representera allt folket.

Nästa steg var att ta bort askan vid brännoffersaltaret. Det var nödvändigt för att inte elden skulle kvävas och slockna. Askan var förbrukad energi. Herren uppmanar oss att se framåt och inte hålla på med det som är förbrukat och till ingen nytta. Bitterheten över misslyckanden, synder och felsteg måste bort för att lågan i våra liv ska brinna klart. Paulus säger: "Jag förgäter det som ligger bakom och sträcker mig framåt och jagar mot målet" (Fil 3:13).

Lika viktigt var det att frambära ny ved på altaret. Elden måste ha något att förtära. Gud vill att vi ska göra alla våra begär, önskningar och planer kunniga för honom (Fil 4:6-7). "Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom! Han skall göra det." (Ps 37:5; Ordspr 16:3; Ps 55:22).

Varje morgon och varje kväll offrades tre offer.

Ett lamm skulle slaktas och offras på altaret. "De gav först och främst sig själva åt Herren..."(2 Kor 8:5). Blodet stänkte man runtomkring altaret: "Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod"(1 Pet 1:2 SFB). Det var endast på försoningsdagen som blodet utgöts vid altarets fot, annars var det bestänkelse som gällde.

I det nya förbundet är Jesus vårt offerlamm. Jesus blod är utgjutet en gång för alla (Hebr 9:12, 26). "Ty Gud försonade hela världen med sig själv genom Kristus." (2 Kor 5:19). "Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr 10:14

– Nästa offer var spisoffret, fint mjöl blandat med olja. Det talar om gemenskap med Gud där oljan är den helige Ande och vi symboliseras av mjölet som består av krossade sädeskorn. När vi är förkrossade och tacksamma över nåden upplever vi Andens olja och gemenskap med Gud (Ps 51:17; Jes 67:15).

– Det tredje offret var drickoffret. Vinet som utgöts vid altaret symboliserar "Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande" (Rom 5:5).

När offren var framburna blev det tid för prästen i den fina tjänstedräkten att gå in i templet för att hälla ny olja på behållarna till ljusstaken. Ljusstaken är en bild på församlingen och dess viktigaste uppgift är att lysa i världen genom evangelium. Det finns inget annat ljus som kan leda människor från "mörker till ljus, från Satans makt till Gud" (Apg26:18) än det som kommer från den ljusstaken, Guds församling på jorden. Varje morgon och kväll påfördes ny olja, och vekarna skruvades upp. Ljuset fick aldrig slockna, det skulle brinna natt och dag.

Därefter gick prästen ut och hämtade ett fyrfat och fyllde det med eld från försoningsaltaret. Ingen främmande eld fick komma in i templet. Ovanpå elden lade han rökelse, och gick därefter in till rökelsealtaret framför förlåten och offrade rökelsen inför Guds ansikte. Det symboliserar vår tillbedjan och våra förböner som är mycket heliga inför Gud. Där fick prästen uppleva Guds närhet och härlighet och mottog Guds välsignelse. När han återvände till folket lyfte han sina händer och välsignade dem. De föll ned och jublade över att Herren bodde mitt ibland sitt folk. De fick uppleva syndernas förlåtelse och ljuvligheten av Guds härlighet (Rom 12:1; Ef 5:2, 6:18).

På den första veckodagen – söndagen – skulle prästen lägga fram nybakat bröd på skådebrödsbordet och ta det gamla brödet med sig ut. Eftersom det legat inför Guds ansikte var det fortfarande färskt och det blev till mat för prästerna den kommande veckan. Varje söndag har vi kristna en helig sammankomst. Då får vi äta av livets bröd som varit inför Guds ansikte under veckan, då förkunnaren förbereder sig för Ordet som han ska predika (Joh 6:48.51).

– Till slut rev judarna ned templet, Jesu kropp. De lät korsfästa honom, Livets furste – den fullkomliga människan. Döden kunde inte behålla honom och han uppstod på tredje dagen som han förutsagt. Evangelium om syndernas förlåtelse i hans namn har gått och går ett segertåg över världen. Han blev ett syndoffer i vårt ställe för att vi alla skulle få Andens gåva, det eviga livet och bli tempel åt den levande Guden.

– En dag rivs även våra tempel ned. Men: "Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen" (2 Kor 5:1).

www.nils-ibstedt.com