När man läser evangelierna ställs man inför många frågor.

Hur kunde några "olärda män bland folket" så totalt revolutionera världen? Hur kunde en "enkel fiskare" som Johannes skriva världens bestseller? Eller var Jesu lärjungar mer insatta i den tidens kunskap och lärdom än vad presentationen i evangelierna framställer? Alla blev de på Jesu befallning utsända som missionärer över hela den då kända världen.

Fram till invigningen – Bar Mitzwa – vid trettonårsåldern och även därefter studerade de judiska ynglingarna Torah och det hebreiska språket i synagogan. De var därför utbildade långt över genomsnittet i den romerska världen. Varför klassade fariseerna i Jerusalem Jesu lärjungar som olärda män? Var det för att de inte hade gått i deras rabbinskolor?

Det är säkerligen så att flera av dem Jesus valde till lärjungar kom från enkla och fattiga förhållanden. Men inte dess mindre kunde de vara kunskapstörstande och vetgiriga unga män som gjorde allt för att utbilda sig, både när det gällde språk, historia och de olika kulturella strömningar som de kom i kontakt med. Att ha olika yrken som fiskare, affärsmän och hantverkare kunde för en del av dem vara ett sätt att livnära sig på för att nå den position som de eftersträvade. Det var ju vanligt att lärda judar – som Paulus – lärde sig ett praktiskt yrke för att göra sig ekonomiskt oberoende för sitt uppehälle.

Dessa och många andra frågor söker sitt svar. Denna bok har som mål att tränga in i den historiska och personliga bakgrunden vid valet av de tolv. Jag gör ett försök att ur evangelierna vaska fram lärjungarnas olika karaktärer och personligheter. Alla Jesu lärjungar kommer med i framställningen, men tyngdpunkten är till en början lagd på två brödrapar nämligen Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som Jesus kallade Åskans söner, och Jonas söner Simon, som av Jesus fick tillnamnet Petrus, samt hans bror Andreas. I denna berättelse försöker jag visa hur lärjungarna och då särskilt Johannes, den yngste bland dem, upplever mötet med Mästaren, hans liv och verksamhet. I huvudsak är det med dennes ögon vi upplever och ser hur det drama, som skulle förändra hela världen, spelas upp i Israel.

Boken bygger på de fakta som är tillgängliga i Bibeln och världshistorien. De luckor, som finns beträffande både Johannes och de övriga lärjungarnas personligheter och livserfarenheter, har fyllts ut av författaren för att göra skildringen mera innehållsrik och levande. Judisk och fornkristen tradition om händelserna och personerna har till lämpliga delar tagits tillvara och komponerats in i texterna. Säkerligen har framställningen många brister och skiljer sig förmodligen i flera avseenden från vad som faktiskt hände. Men i en roman, som utgår från befintliga fakta, måste man ta den risken för att få fram det väsentliga om hur några "enkla fiskare" i Galileen kunde skriva världshistoria med sina liv i Kristi efterföljelse.

Min önskan är att komma så nära det faktiska händelseförloppet och sanningen om vad som verkligen hände som möjligt. Lärjungarnas skiftande personligheter och målsättning med livet är därvid mycket väsentlig. Vilka motiv hade dessa unga män, som valde att lämna allt och följa Jesus? Vad visste de om Jesus i förväg, och vilka händelser i deras ungdom och därefter ledde fram till deras beslut att till och med ge sina liv för Mästaren? Hur starka var deras messiasförväntningar? Vad var det som drev Johannes att försaka giftermål och familjeliv för att följa Jesus? Vad var det hos Johannes som gjorde, att han blev den lärjunge som Jesus älskade framför alla de andra?

Varför valde Jesus – efter moget övervägande – just dessa tolv till sina lärjungar och apostlar? Det var inga fullkomliga människor som blev de utvalda. Tvärtom var de ganska oslipade och stundom både själviska och brutala. Men det var orädda, frimodiga och ärliga män. I början hade de inte alls Mästarens kärlek till behovets barn. Ibland visade de bort dem som behövde hans hjälp, och även barnen blev nonchalerade. Men i umgänget med Jesus blev de gradvis förändrade, så att av de två lärjungar, som en gång ville kalla ned eld över deras fiender, blev den ene den förste martyren bland apostlarna och den andre senare kallad kärlekens apostel.

En avsikt med denna framställning är att visa att lärjungarna var mer mänskliga än helgonlika, och att de hade något av fribytarnas natur. De var mottagliga för nya tankar och ideer och kunde se storheten i Jesu liv och lära i kontrast till den tidens vanor och tänkesätt. Man frågar sig om de inte måste ha varit mycket självständiga individer som vågade bryta med de religiösa ledarnas förlamande traditioner och deras många inkrökta påbud? De lärjungar, som Jesus valde, verkar vara personer som var så luttrade att de kunde börja tänka i nya banor och därmed bli spjutspetsar för en ny lära.

Stor vikt har lagts vid en framställning av såväl världshistorien som den lokala historien och den samtida politiken vid tiden för Kristi födelse och därefter. De stora motsättningarna mellan hög och låg, fattig och rik, slav och fri och de mot varandra konfronterande politiska och religiösa partierna, såväl som den tidens tänkande och filosofi, kommer till uttryck både i lärjungarnas samtal och i deras dispyter med andra. Deras inställning och uppfattningar i många frågor blir efterhand korrigerade och förändrade genom Jesu undervisning och annorlunda människosyn. Vi kommer samtidigt att leva oss in i hur det såg ut i Israel på Jesu tid – naturen, platserna och byggnaderna.

Lärjungarna hade en oerhörd respekt för Jesus. Hur duktiga de än var, hur mycket livserfarenheter och visdom de än hade hunnit skaffa sig fram till tiden då de blev kallade, så var det ingen som på något sätt kunde jämföra sig med Mästaren. Han var den suveräne. Ingen av dem kunde göra vad han gjorde eller tala som han talade. Även de som var jämnåriga med honom såg upp till honom med den djupaste aktning och vördnad. Han var deras kung och i hans närhet blev livet oerhört spännande att leva.

Glimminge, september 2007. Nils Ibstedt

Åskans söner – de två bröderna Jakob och Johannes med så olika temperament och begåvning blev två stora pelare i Guds tempelbygge på jorden. Båda var med i den inre kretsen av Jesu lärjungar och tillsammans med Simon Petrus, de tre lärjungar som fick se Jesus bli förvandlad på förklaringsberget. De blev också utvalda att vaka och bedja med honom i Getsemane.

Jakob blev den förste martyren bland lärjungarna, och Johannes blev den äldste av dem alla. Johannes fick på sin ålderdom skriva två av världens absolut mest lästa böcker: Johannes evangelium och Uppenbarelseboken.

Berättelsen om lärjungarna fortsätter med titeln "Lärjungarna – i brytningstider". Första delen, "Åskans söner", har haft Jakob och Johannes som huvudpersoner. I den andra delen kommer alla lärjungarna mera in i handlingen, steg för steg. Utgångspunkten är hela tiden att så långt som det är möjligt följa de uppgifter som Bibeln och traditionen ger oss.

Det blir även en fortsatt beskrivning av hur det var att leva i Israel på den tiden – om den historiska bakgrunden, om platser och om tankeströmningar. Lärjungarnas ungdomstid med sina brytningar, förhoppningar och besvikelser blir tecknade med omsorg för att ge en så levande inblick som möjligt, och som förklaring till vad det var som gjorde att Herren valde just dessa lärjungar till sina närmaste medarbetare och apostlar.

Recensioner:

– Hur var livet för Jesu lärjungar innan de började vandringen med sin Mästare? Här ger oss evangelierna inte några direkta upplysningar, men den historiska forskningen ger en bild av det dagliga livet för människor vid den tiden.

I "Åskans söner" – en roman om Jesu lärjungar, för oss Nils Ibstedt in i en händelserik och mycket spännande tid. Det är inte en författares ytliga fantiserande vi möter utan ett historiskt kunnande och en rik bibelkunskap. I en lättläst framställning, som är såväl underhållande som undervisande, får läsaren en levande skildring av livet på Bibelns tid, och hur det mycket väl kunde ha gestaltat sig för dem som blev Jesu lärjungar.

Elon Svanell, pastor

En fascinerande läsning!

Dan Sarkar, präst i Broby

Beställ