Written by: Peter Wallgren

Category: Ekumenik & enhet

Published: 3 maj, 2022

av Peter Wallgren

Vi tänker oss oftast splittring som ett verk av fienden, kanske i sam­ar­bete med illasinnade människor. Vi vet att vår själafiende önskar splittra Guds folk, åstadkomma villoläror, inge högmod som gör att vi samlar lärjungar kring oss själva i stället för att föra dem till Herren osv.

Men vi kan se i Skriften att det ibland är Gud själv som splittrar. Det skedde första gången vid Babels torn, då han förbistrade våra språk så att vi inte kunde hålla ihop (1 Mos 11:1ff). Lika tydligt framgår det att det var Gud som tog initiativet när Israel efter Salomos regering splittrades i Nordriket och Sydriket (1 Kon 11:29ff). Jesus sade också att han hade kommit för att skapa splittring (Luk 12:51).

Om vi studerar omständigheterna kring dessa exempel finner vi något gemensamt som föregick Guds handlande. I samtliga fall hade man byggt upp något oberoende av Gudsnärvaron. När Andens enhet hade ersatts av mänsklig enhet tog Gud bort sin skyddande hand över gemenskapen, och så splittrades den.

Människan förmår inte skapa äkta enhet. Hon kan i bästa fall kompromissa sig fram till en sorts enhet, men det blir aldrig Andens enhet. I Guds plan ingår att förstöra sådan enhet, eftersom han vill bygga sitt rike utan kompromiss. Gud vill bygga med sanning. Han vill själv få bo i enheten. Mänsklig enhet kännetecknas av självtill­räck­lighet, av högmod, i någon form. Gud kan bara bo där alla ödmjukar sig inför honom. Hans enhet kännetecknas av harmoni i mångfald, inte kompromiss.

Synd

När en ledare syndar blir följden ofta just splittring. Det skedde när David begick äktenskapsbrott och mord, och så fick se uppror och statskupp i sin egen familj. Och det var vad som hände när Salomo avföll.

De flesta av oss har säkert blivit varse hur detta kan ske i Guds församling. En ledare avslöjas och skiljs från, eller går själv ur, sin lokala församling. En del brukar då följa med sin ledare, medan andra stannar kvar. Detta beror ofta på att man inte lyckas eller inte vill avslöja syndens omfattning offentligt. Man försöker överskyla det som hänt genom att åtminstone delvis tiga om det, så att de flesta inte förstår orsakerna bakom krisen i församlingen. Man menar att man handlar mest kärleksfullt om man inte lämnar ut någons synd. Men ett sådant förfaringssätt skapar förvirring bland medlemmarna. Orsakerna till det som hänt blir otydliga, och så uppstår spekulationer. Några följer den avsatte ledaren, andra stannar kvar, medan åter andra går ur alltsammans.

Lite annorlunda förhåller det sig när en ledare skiljs från sin församling därför att han förkunnat sanningen. Några (ibland räcker det med en) inflytelserika personer tål inte att höra Guds sanning, och så blir det protester till styrelsen. Styrelsen, som ofta vill hålla sig väl med alla medlemmar, ber så pastorn att avgå. Det kan då hända att några följer med honom, och så lämnar de församlingen tillsammans.

Så länge församlingar har personer i styrelsen som lyssnar mer på människor än på Guds Ande kommer vi att få se söndringar av detta slag. Det är bibliskt att skilja syndaren från församlingen, men det är inte bibliskt att skilja den som talar sanning. Inte heller är det bibliskt att ta hänsyn till inflytelserika medlemmars åsikter bara för att de hotar att lämna församlingen. Det är inte heller i enlighet med Guds ord att dölja synder så att ingen vet riktigt vad som hänt när någon eller några har avfallit i sina hjärtan. Enligt Matteus 18:e kapitel ska vi visserligen först gå endast till den som syndat och försöka återställa vår broder, men det står också att om det inte lyckas efter ytterligare ett försök med något vittne närvarande, ska det sägas till hela församlingen.

När fienden på detta sätt lyckas splittra våra församlingar beror det alltså på ovilja att följa vad Skriften säger, eller möjligen på okunnighet. I många fall kan man därtill lägga feghet. Man vågar inte stå upp för sanningen av rädsla för följderna. Om vi verkligen följde Jesu ord skulle fienden vara maktlös sedan Jesus avväpnade honom på korset. Han har lovat att fienden inte ska segra över församlingen:

Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.

                                                                                                               Matt 16:18

Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.

                                                                                                                Luk 10:19

När vi inte följer Jesu föreskrifter ger vi fienden tillåtelse att förstöra. Vi avstår den auktoritet som Herren givit oss till att binda och lösa. Det sorgliga är att det ofta också innebär att vi aborterar visioner som Gud planterat i församlingen. Vi måste vara i harmoni med Guds hjärta och planer för att han ska kunna bygga sitt rike med oss som levande stenar.

Utdrag från Peters bok ”Församlingens enhet i profetiskt ljus”