Written by: Madeleine Wallgren

Category: Helgelse, Trosförkunnelsen

Published: 14 juli, 2022

”Du som är så mycket för det här med sådd och skörd, du kan väl ge en rejäl gåva till vårt arbete.”

”Gud har visat mig att du ska ställa din kunskap och dina gåvor till förfogande i det här arbetet. Då ska du bli välsignad.”

Tack, jag är redan välsignad i enlighet med Ef 1:3, och Gud har inte talat till mig om det du säger. Han är min arbetsgivare och jag gör vad han säger till mig.

Själviska motiv smyger lätt in. När man inte längre har en levande, varje-dags-relation till Herren, börjar man på mänskligt sätt försöka driva verksamhetsapparaten. Verksamhet kostar pengar, och det gäller att få in dem.

Nicky Gumbel berättar en dråplig historia om sina egna associationer kring offertal:

”När frågan om pengar och offrande kommer upp i samband med kristen tro ser man två olika bilder för sin inre syn. Först tänker man på de amerikanska TV-evangelisterna. Jag hörde om en av dem som lät koppla elledningar till stolarna i sin kyrka. ”Alla som är villiga att ge hundra dollar till Gud”, ropade han, ”ställ er upp!” Samtidigt som han sa det tryckte han på en knapp och strömmen slogs på i stolarna. Det blev ett fantastiskt gensvar, men efteråt hittade kyrkvärdarna tre döda skottar fastklamrade i sina stolar!”

Själiska kollekttal

Det finns själiska kollekttal. Kollekttalaren är nästan desperat i sin iver att få in pengar. Så många behov måste fyllas. ”Ge! Ge! Om du inte ger, så får du inte skörda. Guds ord säger att vi ska ge till varje gott ändamål. Detta är ett gott ändamål. Detta är Guds verk. Vi har stora behov just nu. Ge nu! Gud ska belöna dig!” Detta kan vara sagt i Guds Ande. Det är inget fel på själva innehållet. Men samma ord kan vara sagda i fel ande. Var och en som lyssnar måste själv bedöma detta. Vilken talare som helst kan mena att han företräder Guds verk och att pengarna oavkortat går till Guds verk, men den som ger måste veta om Herren bekänt sig till verket. Det finns mycket i vår tid som går under benämningen Herrens verk, men som i själva verket är människors verk. Anledningen till att somliga så näst intill desperat håller långa kollekttal är att de håller på att gå under, eftersom Guds Ande inte är med. Om Gud är med kommer de medel som behövs in, till och med utan att man tar upp offer! (Härmed inte sagt att det är fel att hålla informativa kollekttal.)

Skilj mellan ande och kött!

Det finns tillfällen då man upplever motvilja mot att ge, fastän förståndet säger att det är ett gott ändamål. Många lyssnar till sitt förstånd och ger trots sitt inre vittnesbörd. ”Men jag kan väl inte låta bli att ge utan att ha skäl till det?” kanske du frågar. Jo, det kan man. Gud skvallrar inte. Han behöver inte tala om för dig varför du inte ska ge. Det räcker att han säger: ”Ge inte.” När man känner motstånd i sin ande (motstånd i köttet kallas för girighet) måste man lita på att det är andens maning, och lyda. Man hjälper inte personen eller organisationen som tar emot pengarna genom att ge. I stället är det så att man hjälper dem genom att inte ge. Vi kan alla ta miste på Guds ledning av en eller annan orsak, också den som håller kollekttal eller skickar ut en skriftlig vädjan. Gud kanske vill leda dem i en annan riktning än de själva tänkt. Om de då får in pengar till investeringen eller vad det är för planer de hyser, tar de det som en bekräftelse på att de är på rätt väg.
Nu är det inte alltid detta som är orsak till att man inte upplever att man ska ge i en viss situation. Man bör alltså inte dra slutsatsen att det arbete Gud hindrar en att offra till är fel, även om det kan vara så. Gud talar inte alltid om det för oss, och då är det inte vår sak att döma. Det enda du är ansvarig för inför Gud är att lyssna och lyda.

Om människor hade lärt sig att lyssna till sitt inre vittnesbörd, hade inte skandaler som t ex Jimmy Bakker med Praise the Lord kunnat ske i samma utsträckning. När bedrägerier uppenbaras blir många människor sargade. Somliga har offrat mycket pengar och värdefulla ägodelar i tro att det gick till Guds verk. När det sedan kommer fram att det mesta gått till ovärdiga ändamål, tappar de tron inte bara på människor utan också på Gud. De slutar att ge. När de slutar så, kan de inte heller skörda.

Bedragare kommer alltid att finnas. Därför måste var och en lära sig att lyssna till Herrens Ande och inte lita på vältaliga predikanter. Det är inte så att vi ska misstro folk, och det behöver vi inte heller när vi lärt oss lyssna inåt. Är du inte glad att Gud bor i dig och att du aldrig behöver vara okunnig om när och till vad du ska ge? (1 Joh 4:4, 2:27) Använd dig av den förmånen!

Det är välsignat att ge, och när du finner en god åker så spara inte på utsädet. Men ge aldrig av slentrian, och ge aldrig när du känner dig pressad till det, utan ge i förtröstan på Herren. Då kommer du också att få se en rik skörd.

Läs mer i min bok ”Pengar – om rätt förvaltarskap”!