Tag: enhet
- Written by: Peter Wallgren
- Category: Ekumenik & enhet
- Published: 3 maj, 2022
av Peter Wallgren
Vi tänker oss oftast splittring som ett verk av fienden, kanske i samarbete med illasinnade människor. Vi vet att vår själafiende önskar splittra Guds folk, åstadkomma villoläror, inge högmod som gör att vi samlar lärjungar kring oss själva i stället för att föra dem till Herren osv.
Men vi kan se i Skriften att det ibland är Gud själv som splittrar. Det skedde första gången vid Babels torn, då han förbistrade våra språk så att vi inte kunde hålla ihop (1 Mos 11:1ff). Lika tydligt framgår det att det var Gud som tog initiativet när Israel efter Salomos regering splittrades i Nordriket och Sydriket (1 Kon 11:29ff). Jesus sade också att han hade kommit för att skapa splittring (Luk 12:51).
Om vi studerar omständigheterna kring dessa exempel finner vi något gemensamt som föregick Guds handlande. I samtliga fall hade man byggt upp något oberoende av Gudsnärvaron. När Andens enhet hade ersatts av mänsklig enhet tog Gud bort sin skyddande hand över gemenskapen, och så splittrades den.
Människan förmår inte skapa äkta enhet. Hon kan i bästa fall kompromissa sig fram till en sorts enhet, men det blir aldrig Andens enhet. I Guds plan ingår att förstöra sådan enhet, eftersom han vill bygga sitt rike utan kompromiss. Gud vill bygga med sanning. Han vill själv få bo i enheten. Mänsklig enhet kännetecknas av självtillräcklighet, av högmod, i någon form. Gud kan bara bo där alla ödmjukar sig inför honom. Hans enhet kännetecknas av harmoni i mångfald, inte kompromiss.
Synd
När en ledare syndar blir följden ofta just splittring. Det skedde när David begick äktenskapsbrott och mord, och så fick se uppror och statskupp i sin egen familj. Och det var vad som hände när Salomo avföll.
De flesta av oss har säkert blivit varse hur detta kan ske i Guds församling. En ledare avslöjas och skiljs från, eller går själv ur, sin lokala församling. En del brukar då följa med sin ledare, medan andra stannar kvar. Detta beror ofta på att man inte lyckas eller inte vill avslöja syndens omfattning offentligt. Man försöker överskyla det som hänt genom att åtminstone delvis tiga om det, så att de flesta inte förstår orsakerna bakom krisen i församlingen. Man menar att man handlar mest kärleksfullt om man inte lämnar ut någons synd. Men ett sådant förfaringssätt skapar förvirring bland medlemmarna. Orsakerna till det som hänt blir otydliga, och så uppstår spekulationer. Några följer den avsatte ledaren, andra stannar kvar, medan åter andra går ur alltsammans.
Lite annorlunda förhåller det sig när en ledare skiljs från sin församling därför att han förkunnat sanningen. Några (ibland räcker det med en) inflytelserika personer tål inte att höra Guds sanning, och så blir det protester till styrelsen. Styrelsen, som ofta vill hålla sig väl med alla medlemmar, ber så pastorn att avgå. Det kan då hända att några följer med honom, och så lämnar de församlingen tillsammans.
Så länge församlingar har personer i styrelsen som lyssnar mer på människor än på Guds Ande kommer vi att få se söndringar av detta slag. Det är bibliskt att skilja syndaren från församlingen, men det är inte bibliskt att skilja den som talar sanning. Inte heller är det bibliskt att ta hänsyn till inflytelserika medlemmars åsikter bara för att de hotar att lämna församlingen. Det är inte heller i enlighet med Guds ord att dölja synder så att ingen vet riktigt vad som hänt när någon eller några har avfallit i sina hjärtan. Enligt Matteus 18:e kapitel ska vi visserligen först gå endast till den som syndat och försöka återställa vår broder, men det står också att om det inte lyckas efter ytterligare ett försök med något vittne närvarande, ska det sägas till hela församlingen.
När fienden på detta sätt lyckas splittra våra församlingar beror det alltså på ovilja att följa vad Skriften säger, eller möjligen på okunnighet. I många fall kan man därtill lägga feghet. Man vågar inte stå upp för sanningen av rädsla för följderna. Om vi verkligen följde Jesu ord skulle fienden vara maktlös sedan Jesus avväpnade honom på korset. Han har lovat att fienden inte ska segra över församlingen:
Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.
Matt 16:18
Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.
Luk 10:19
När vi inte följer Jesu föreskrifter ger vi fienden tillåtelse att förstöra. Vi avstår den auktoritet som Herren givit oss till att binda och lösa. Det sorgliga är att det ofta också innebär att vi aborterar visioner som Gud planterat i församlingen. Vi måste vara i harmoni med Guds hjärta och planer för att han ska kunna bygga sitt rike med oss som levande stenar.
Utdrag från Peters bok ”Församlingens enhet i profetiskt ljus”
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Villfarelse
- Published: 12 januari, 2018
Följder av överdrivet nitiska villfarelsevarningar
”…men pröva allt, behåll det goda”, 1 Tess 5:21
I sin iver att vaka över den rätta läran tenderar man på en del sajter och bloggar att förkasta all undervisning från en tjänst där man hittat en del felaktigheter. Man kastar ut barnet med badvattnet.
Paulus säger i 1 Tess 5:21 med andra ord att vi ska sortera ut det onda och behålla det goda – inte kasta ut allt bara för att några procent är fel.
Men ska vi inte vara uppmärksamma och varna? Jo, men kom ihåg att det bara är Guds ord som är felfritt till hundra procent. All undervisning vi tar emot från människor kommer alltid att ha vissa brister.
Att döma en förkunnare för vad han predikade för tio, tjugo eller trettio år sedan är inte rätt. Det är som att titta på ett gammalt fotografi. Stämpling av en Herrens tjänare som villolärare utifrån gammal information är synd, speciellt när det sker utan att man tagit reda på var personen ifråga står idag i gällande lärofrågor.
Förmana först enskilt!
En annan sak som måste sägas vara synd är att man på en del sajter nämner förkunnare och författare vid namn utan att först ha tillämpat Jesu bud i Matt 18.
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matt 18:15-17
Vi är kallade att förmana varandra varje dag!
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Hebr 3:13
1917 översätter ”förmana varandra alla dagar…”
Men det sker inte genom att lägga ut varandras namn på ”svarta listan” utan att först ha enskilt förmanat personen det gäller. Och sedan ska man följa de steg Jesus nämner. Om jag sedan ändå tänker berätta för världen att NN är en villolärare, måste jag först informera denna person om mina planer så vederbörande kan försvara sig. Varje annat tillvägagångssätt är grovt förtal och en allvarlig synd i Guds ögon.
Vilken rätt har jag att döma en annans tjänare?
Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt. Rom 14:4
Vad blir följden?
Konsekvens 1:
Den varning som säkert är välmenad leder till splittring och till sår på Kristi kropp. Vart tog kärleken och barmhärtigheten vägen? Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7 – den tror gott om sin broder och syster i det längsta. Den märker inte ord och slår inte ner på minsta detalj, utan vill tro och tyda allt till det bästa.
Många, som av somliga på senare tid fått stämpeln villolärare, kan ha Guds rikes bästa för ögonen och vara uppriktiga Jesu lärjungar, men ha bristfälliga kunskaper. Vi ska inte förakta en av Herrens minsta.
Konsekvens 2: Vilket budskap ger vi icke-troende om Guds församling?
Vad hände med omdömet ”Se hur de älskar varandra”? Efterkommer vi verkligen Jesu bud om att älska varandra?
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34
Och det befaller jag er, att ni skall älska varandra. Joh 15:17
Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Joh 13:14, 15
Var Petrus och de andra lärjungarna fullkomliga i sin teologi? Säkerligen inte, men Jesus utvalde dem likväl till det viktigaste av alla uppdrag i världshistorien. Gud ser till hjärtat. Ibland tycks våra trossyskons motiv vara uppenbara, men ofta vet vi väldigt lite om dem. Låt oss därför inte döma varandra.
Då anklagelser och etiketter öppet kan läsas på nätet av vem som helst, kan bilden som målas upp för en eventuell sökare bli ytterst förvirrande. Istället för att dras till Kristus kanske många vänder honom ryggen. Och det är säkert det sista som både väktarna och de som etiketteras som vilsefarna önskar.
Så låt oss vända om – från felaktiga läror där detta är fallet, men också från det hårda dömandet.
Observera att detta inte är skrivet till försvar för klassisk villfarelse, till exempel mormonism, Jehovas vittnen och förkunnelse som hävdar att nya uppenbarelser upphäver Guds ord. Det är det svartvita seendet jag vill göra oss uppmärksamma på och de skador detta seende vållar.
