Written by: Madeleine Wallgren

Category: Helgelse

Published: 2 juli, 2022

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. 

När Jesus up­pen­barade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Jesus var förknip­pad med en jordisk gestalt – i vissa kläder, ofta om­given av en viss grupp människor.

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.      Luk 24:16

De hade dittills känt igen Jesus på något yttre. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för ho­nom. Ett täckelse skilde dem åt. Men sedan de hade övertalat Je­sus att följa med dem hem, och Jesus då välsignade och bröt brö­det, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.

Om vi försöker känna igen det Gud ger oss genom att granska formerna, kommer vi att missa det. När du ska bedöma om en väckelse är från Gud, kan du inte lita på dina erfarenheter. Du kan bara lita på ditt hjärta, dvs din ande. Har du hjärtats gemenskap med Jesus, kan du känna igen honom i vil­ken gestalt han än uppenbarar sig. Bedömer du enbart utifrån din erfarenhet och begränsade kunskap, kommer du att missa Herren.

Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som upp­stånden. Hon kände inte heller igen honom.

¹⁴När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” ¹⁶Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.

Joh 20:14-16

 I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställ­ningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen hade misslyckats med. Det var hennes älskade Mästare.

Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått vem hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.

Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han ut­ta­la­de hennes namn?

²Men den som går in genom dörren är fårens herde. ³För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.     

Joh 10:2, 3

När Jesus nämnde Maria vid namn [betydelsen är att herden känner innerlig gemenskap med henne], kände hon igen sin sanne Herde. Hon var hans får.

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten kän­ner varje fårs individu­ella namn, dess egenskaper.Ett får som vant sig vid att följa Her­dens röst (det inre vittnesbördet) blir inte tveksam om herden en dag kommer med en obekant sanning. Herdens röst har ju inte förändrats.

De får, däremot, som inte upprättat en egen relation till herden, utan bara utifrån slentrian följer med flocken varje morgon, kom­­mer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäk­ra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde?”

Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.

Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.

                 Matt 7:15 (egen öv)

Dessa får, som leds av sina sinnen och menar att allt är gott och väl eftersom herden är klädd i samfundets former och låter ungefär som deras föregångare, blir grund­ligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta få­ren. När han lyckats lura dem, slutför han sina avsikter.

Utdrag från min bok ”Splittring eller enhet”