Överdrivna varningar för villfarelse
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Villfarelse
- Published: 12 januari, 2018
Följder av överdrivet nitiska villfarelsevarningar
”…men pröva allt, behåll det goda”, 1 Tess 5:21
I sin iver att vaka över den rätta läran tenderar man på en del sajter och bloggar att förkasta all undervisning från en tjänst där man hittat en del felaktigheter. Man kastar ut barnet med badvattnet.
Paulus säger i 1 Tess 5:21 med andra ord att vi ska sortera ut det onda och behålla det goda – inte kasta ut allt bara för att några procent är fel.
Men ska vi inte vara uppmärksamma och varna? Jo, men kom ihåg att det bara är Guds ord som är felfritt till hundra procent. All undervisning vi tar emot från människor kommer alltid att ha vissa brister.
Att döma en förkunnare för vad han predikade för tio, tjugo eller trettio år sedan är inte rätt. Det är som att titta på ett gammalt fotografi. Stämpling av en Herrens tjänare som villolärare utifrån gammal information är synd, speciellt när det sker utan att man tagit reda på var personen ifråga står idag i gällande lärofrågor.
Förmana först enskilt!
En annan sak som måste sägas vara synd är att man på en del sajter nämner förkunnare och författare vid namn utan att först ha tillämpat Jesu bud i Matt 18.
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matt 18:15-17
Vi är kallade att förmana varandra varje dag!
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Hebr 3:13
1917 översätter ”förmana varandra alla dagar…”
Men det sker inte genom att lägga ut varandras namn på ”svarta listan” utan att först ha enskilt förmanat personen det gäller. Och sedan ska man följa de steg Jesus nämner. Om jag sedan ändå tänker berätta för världen att NN är en villolärare, måste jag först informera denna person om mina planer så vederbörande kan försvara sig. Varje annat tillvägagångssätt är grovt förtal och en allvarlig synd i Guds ögon.
Vilken rätt har jag att döma en annans tjänare?
Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt. Rom 14:4
Vad blir följden?
Konsekvens 1:
Den varning som säkert är välmenad leder till splittring och till sår på Kristi kropp. Vart tog kärleken och barmhärtigheten vägen? Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7 – den tror gott om sin broder och syster i det längsta. Den märker inte ord och slår inte ner på minsta detalj, utan vill tro och tyda allt till det bästa.
Många, som av somliga på senare tid fått stämpeln villolärare, kan ha Guds rikes bästa för ögonen och vara uppriktiga Jesu lärjungar, men ha bristfälliga kunskaper. Vi ska inte förakta en av Herrens minsta.
Konsekvens 2: Vilket budskap ger vi icke-troende om Guds församling?
Vad hände med omdömet ”Se hur de älskar varandra”? Efterkommer vi verkligen Jesu bud om att älska varandra?
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34
Och det befaller jag er, att ni skall älska varandra. Joh 15:17
Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Joh 13:14, 15
Var Petrus och de andra lärjungarna fullkomliga i sin teologi? Säkerligen inte, men Jesus utvalde dem likväl till det viktigaste av alla uppdrag i världshistorien. Gud ser till hjärtat. Ibland tycks våra trossyskons motiv vara uppenbara, men ofta vet vi väldigt lite om dem. Låt oss därför inte döma varandra.
Då anklagelser och etiketter öppet kan läsas på nätet av vem som helst, kan bilden som målas upp för en eventuell sökare bli ytterst förvirrande. Istället för att dras till Kristus kanske många vänder honom ryggen. Och det är säkert det sista som både väktarna och de som etiketteras som vilsefarna önskar.
Så låt oss vända om – från felaktiga läror där detta är fallet, men också från det hårda dömandet.
Observera att detta inte är skrivet till försvar för klassisk villfarelse, till exempel mormonism, Jehovas vittnen och förkunnelse som hävdar att nya uppenbarelser upphäver Guds ord. Det är det svartvita seendet jag vill göra oss uppmärksamma på och de skador detta seende vållar.