Vinpressen

Bibelundervisning från Vingården - Peter och Madeleine Wallgren

Author: Madeleine Wallgren

Written by:
Category: Vilande tro
Published:

Utdrag ur ”Kom in i Guds vila!”

Abraham kallas i Bibeln för trons fader. Vill vi lära oss det vä­sentligaste om trons liv, bör det alltså vara en god idé att vi vänder oss till honom. Om vi jämför hans liv med hur många uppfattar att en andefylld trosmänniska ska leva, kommer vi snart att märka skillnaden.

Det är intressant att studera Guds handlande när han fos­trade Abraham till en trosman. Guds målsättning med honom var att han skulle sluta prestera i köttet1 –  det han trodde var Guds vilja, och i stället lära sig vila i nåden.

Kom in i Guds vila av M Wallgren
Kom in i Guds vila av Madeleine Wallgren

Under decennier arbetade Herren med Abrahams hjärta, innan läxan slutligen kom på plats.

Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsigna­de.”

Och Abram gick iväg, som Herren hade till­sagt ho­nom…

1 Mos 12:1-4a

 Vad hade du gjort om du fått alla dessa löften om framgång (för så måste man väl kalla dem)? Du ska bli ett stort folk. Ditt namn ska bli stort, dvs känt av alla. Du ska bli stamfader till många, och alla jordens släkter ska bli välsignade på grund av dig.

Jag vet inte vad du skulle ha gjort, men jag vet att många entusi­astiska och brinnande kristna genast skulle börja planera för hur dessa profetior fortast möjligt skulle bli verklighet. ”Oj, Gud har utvalt mig! Han vill använda mig till dessa stora saker. Vad kan jag nu göra för att Guds vilja så snabbt och ef­fektivt som möjligt ska bli verklighet?”

Abraham kunde ha tänkt: ”Om jag nu ska bli stamfader till ett stort folk, måste jag först och främst skaffa barn. Många barn. Det är ju hög tid, eftersom varken Sara eller jag är spe­ciellt unga. Illa att vi inte visste detta i vår ungdom, då hade vi gjort lite mer en­trägna försök.”

Om dagens Abraham är pastor kan han tolka budskapet som att det gäller hans församling. ”Här gäller det att ta nya tag så att vi vinner fler människor som kan gå med i församlingen. Vad kan vi göra? Vi kör igång en makalös jättekampanj, med ett budskap som ingen kan missa. Säkert kan vi få in ytterli­gare ett hundratal i för­samlingen då. Det kostar förstås, och vi kommer att få slita hårt, men om Gud har lovat att vi ska bli ett stort folk är det ingen fara. Det är bara till att jobba på, och Herren kommer att välsigna det vi gör.” 

Om dagens Abraham är företagare kanske han tänker: ”Mitt namn ska bli stort och berömt. Hur ska jag nu bäst se till att detta sker? Jag måste bli berömd för mina produkter. Gud menar nog att jag ska marknadsföra vårt företag starkare, an­nonsera och satsa på större saker, så att alla får reda på var vi finns. Här gäller det att ligga i.”

Men vad gjorde Abraham när han hörde Guds löften? Han lyss­nade noggrant, sorterade ut och skilde mellan vad Gud sade att Han skulle göra, och vad Gud sade att Abraham skulle göra. Gud sade bara en enda sak som Abraham skulle göra, och det var ”Gå ut!”. Resten handlade om vad Gud skulle göra.

Det finns ett vanligt missförstånd bland människor. När Gud ta­lar, blandar vi samman det som Gud vill göra och det vi själva ska göra. Ofta blir vi så uppspelta över av allt Gud ska göra, och börjar planera för detta, att vi missar vad han sade att vi skulle göra. Abraham hade lätt kunnat missa den första delen av budskapet om han fallit i trance över vad Gud av­slöjade om hans framtid. Men han behöll fötterna på jorden och tog fasta på vad han skulle göra. ”Och Abram gick åstad….” Det var allt han gjorde! Och det var allt Gud ville att han skulle göra.

Detta är tro. Var det svårt? Nej. Naturligtvis kunde det vara känslomässigt svårt, men det var inte svårt att tro och handla i tro.

En anledning till att så många upplever det svårt att tro, är att de försöker göra vad Gud sagt att han ska göra. Inte konstigt att man känner sig misslyckad och klentrogen då!

Abraham drog iväg till Kanaans land, och kom till Sikem. Där uppenbarade sig Herren för honom.

Men Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Då byggde han där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

1 Mosebok 12:7

Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Vad gjorde Abra­ham åt detta? Satte han sig ner och började planera för hur han skulle inta landet och driva kananéerna på flykt? Började han ut­bilda sitt husfolk till soldater? Började han pla­nera förhandlingar om att på fredlig väg ta över landet, om han insåg att han inte hade tillräckligt med folk för att börja krig?

Ingetdera! Han hörde att Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Är man entusiastisk lyssnar man inte så noga. Abraham hade kunnat uppfatta det som att han skulle få lan­det, och att han på något sätt borde inta det – genast. Gud för­sitter ju aldrig tiden, och vill att vi ska lyda omedelbart. Men Abraham uppfattade att det var hans säd, hans avkomma, som skulle inta landet. Han upp­fattade också att det var Gud som skulle ge landet åt hans säd – han skulle inte själv fundera ut hur han skulle inta det.

Istället för att börja fantisera gensvarade han på Guds tilltal ge­nom att bygga ett altare. Innebörden av denna handling var att han lade alla egna tankar åt sidan och tillbad honom som ensam är vär­dig. Han gav Gud all uppmärksamhet och bara njöt av att få vara i hans närhet.

När Gud uppenbarar något för oss, ska vårt gensvar först vara att ”bygga ett altare”. Hur då? Vi bär fram oss själva som offer inför Herren genom att prisa, lova, ära och tillbedja honom; genom att lägga ner alla tankar och planer, och bara låta oss uppslukas av hans härlighet. Vi bara vilar i hans kär­leksarmar och litar på, att han som talade också kommer att fullborda vad han uppenbarat.

Så länge Gud inte ger en direkt order om att handla, ska vi heller inte göra något. Gud kan i förtroende avslöja saker och ting för oss, men det betyder inte att vi på stående fot ska för­söka förverk­liga det här och nu. Gud talar om olika saker för oss för att han vill uppmuntra oss. Han ingjuter tro i våra hjärtan genom att dela vad han har på sitt hjärta. Han gör oss delaktiga av sin plan. Vi blir hans partners. Springer vi iväg och berättar för alla vad han sagt, eller i egen kraft försöker förverkliga vad han sagt, bevisar vi bara att vi inte är värda förtroendet.

Läser mer i min bok ”Kom in i Guds vila!”

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Att kontrollera sin kropp

Aposteln Paulus såg på sin kropp och hanterade den näs­tan som vår häst:

Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.

1 Kor 9:27 (NT-81)

Ser du att inte ens en sådan framstående Herrens tjänare som Paulus hade en ”väldresserad” kropp som i allt ställde upp på det anden ville! Hans kropp protesterade inför den våldsamma behandling den ibland fick utstå, bara för att Paulus skulle förkunna evangeliet i hela världen. Många gånger tror jag Paulus hade tyckt det varit lättare att vara utan kropp! Tänk vad hans kropp fick vara med om, när han upplevde följande saker:
Jag har arbetat mer än del flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet.

Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio mi­nus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet.
Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har fru­sit och varit utan kläder.

2 Kor 11:23b-25, 27 (NT-81)

Paulus hade många tillfällen att välja att lyssna till krop­pens behov, istället för att lyda anden. Allt har ett pris. Paulus kämpade och nådde sina mål. I himlen får vi den befrielse från köttet som vi längtar efter här. Men låt oss inte ta ut vilan i förväg. Vi lever så oerhört kort tid på jorden. Varje beslut att lyda anden är värd sin kamp. Det låter jobbigt att leva som Paulus, men Gud gav honom nåd och kraft, och jag är säker på att han inte hade velat byta.
Det spännande livet får man bara genom att i varje väg­korsning säga ”ja” till anden och ”nej” till köttet. Paulus levde ett fascinerande liv. De som väljer köttet lever oftast ett myc­ket tråkigt och enahanda liv.

Du måste också styra din själ

Men inte bara din kropp, utan också din själ kommer att protestera mot vad Gud lagt ner i din ande. Rom 12:2 och Jak 1:21 talar om sinnets förnyelse och själens frälsning, vilket är samma sak. Det gäller för oss att avprogrammera våra sin­nen med felaktiga tankegångar, som vi är vana att tänka efter, och som står i strid med det som Gud lagt ner i våra hjärtan.

Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intar en stad.
Ords 16:32
Som en stad vars murar är nedbrutna och borta, så är en man som inte kan styra sitt sinne.
Ords 25:28

Anden är villig, men köttet är svagt

När Jesus i Getsemane hade behov av lärjungarnas förbön och stöd, var de så attackerade av prövningen, att de som­nade i stället för att vaka och be.

Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.”
Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom,och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.”Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill.”Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.”

    Matt 26:36-41 (NT-81)

         Lärjungarna hade ännu inte lärt sig skillnaden mellan kött och ande. De förstod inte heller hur mycket som stod på spel. Jesus sade till dem samma sak som Paulus senare sade med andra ord: ”Anden är villig, men köttet är svagt.” Din ande vill alltid göra Guds vilja. Din ande kan inte synda (1 Joh 3:9). Det är bara ditt kött som kan och vill synda. Din nya natur vill ald­rig synda och bedröva Guds hjärta.

Kom ihåg det, när djävu­len försöker slå dig med fördömelse, för att du känner det som om du ville synda. Säg då till honom: ”Jag är en ny skap­else i Kristus, 2 Kor 5:17. Jag vet att jag inte vill synda. Det är min gamla natur som frestas till synd, och jag bekän­ner och hål­ler före att den är död (dvs skild från mig) till­sammans med Jesus Kristus, Rom 6. Försvinn med dina lög­ner i Jesu namn!”

Utdrag från min bok ”Seger i varje frestelse”

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Det är du som väljer och styr din kropp!

Efter att du blivit nyskapad kan du välja i varje situation mellan att följa köttet eller anden! Man kan alltså vara född på nytt och ha evigt liv i sin ande, och likväl leva köttsligt.

Många förblir köttsliga kristna i hela sitt liv; dvs de moti­veras ständigt av och handlar utifrån sin gamla natur. Fastän de upplevt pånyttfödelsens under, bryr de sig inte om eller vet inte hur de ska lyssna till anden i sitt inre, utan fortsätter leva efter sina sinnen och sina kroppar. Om kroppen säger: ”Jag vill ha mat”, fastän man bestämt sig för att fasta den dagen, står man inför ett val: man måste välja att lyda anden eller krop­pen. Den som alltid tidigare lydit sin kropp och inte insett att det nu är anden som är kung, kommer att välja att lyda kroppen.

Den som varit van att alltid lyssna till och lyda krop­pens begärelser i kanske 40 år, måste fatta ett viljebeslut att lyssna in och lyda andens röst istället. Det går inte utan protester från den gamla naturens sida. Krop­pen kommer att knorra och opponera sig. Den är som en otämjd häst, som aldrig haft en ryttare på sin rygg, utan alltid gjort som den själv velat. Den dag hästen ska ridas in är det inte lätt – varken för hästen eller ryttaren! Det upp­står många konflikter och många viljekonfrontationer. Häs­ten vill en sak och ryttaren en annan. Hästen hävdar sin frihet, och ryttaren vill ha den lydig för sina ändamål. Hästen vill inte inse att han är skapad till att vara ryttarens tjänare. Han ser bara nackdelar med det nya arrangemanget. Men när han väl är inriden, kommer han att inse – om han är klok – hur rätt ryttaren hade. När hästen är väl inriden och lydig för minsta vink, kan både han och ryttaren bli betrodda med stora uppdrag. Så länge hästen var olydig och egensin­nig, kunde varken ryttaren eller hästen få vara med om några spännande, ansvarsfyllda uppdrag.

Ditt sinne och din kropp är i många avseenden lika hästen. Under hela ditt liv har sinne och kropp varit vana att gå sina egna vägar. Din ande har sällan haft något att säga till om. Plötsligt vaknar din ande upp genom Guds under och börjar beordra själen och kroppen att lyda. Självklart reagerar de! Något av ett inbördeskrig bryter ut! Det känns som om de säger: ”Vem är du? Var kommer du ifrån? Vem har gett dig auktoritet att befalla över oss? Vet du inte att vi styrt och regerat här i många år? Ingen annan har någonsin vågat sticka upp mot oss. Tyst med dig! Tig! Vi vill inte höra på dig!”
Och så skriker köttet högre än någonsin. Frestelserna får större skärpa och större dragningskraft än någonsin! Fullt krig har brutit ut inom dig, och du undrar många gånger: Ska jag vinna seger över detta?

Köttet är fiende till anden, och anden till köt­tet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.
Men om anden får styra er, står ni inte längre under lagen.

Gal 5:17, 18

Fortsättning följer

Utdrag från min bok Seger i varje frestelse

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Följder av syndafallet och synen på vår kropp

Efter fallet förmörkades alltså människans ande, som var skapad till att ha kontakt med Gud, och den blev satt ur funktion. Hennes själ invaderades av den nye gudens tankar – tankar av fruktan och själviskhet – därför att djävulen vet att han är dömd och förkastad av Gud. Hennes kropp blev märkt av förgängelsen. Den blev svag, sjuklig och döende. Djävulen har bara ett mål i sikte, och det är att stjäla, slakta och förgöra, Joh 10:10. Så total var för­vandlingen, som Adam och Eva genomgick, att Gud konsta­terade att människornas ”hjärtans alla uppsåt och tankar var allenast onda.”
I syndafallet gav sig människorna frivilligt åt satan. Våra kroppar tillhör den här världen. De är skapade av stoft från denna jord. När djävulen fick jorden i sin hand, fick han auktoritet här (1 Joh 5:19; Joh 12:31). Vår kropp är den del av oss som är mest ut­satt för djävulens attacker. Men likväl är det Gud som har skapat våra kroppar, och därför är de inte onda. Att tro att kroppen är ond, är fel. Det är en föreställning som ofta an­setts som kri­sten, men den är i själva verket gnostisk.
Om man tror att kroppen har syndiga begärelser är det inte heller helt korrekt. Gud har skapat oss med förmåga att känna hunger när vi behöver mat, han har gett oss en längtan efter sex, efter att få sova när vi är trötta, osv. Kroppen har inga i sig syndiga begä­relser. Men otrosnaturen har det! För om vi inte tror att Gud vill ge oss all tillfredsställelse vi behöver, leder kroppens begä­relser till synd. Då försöker vi själva tillfredsställa oss utan att ta hänsyn till hur Gud vill att det ska gå till. Han vill ge oss god mat, den bästa äktenskapspartnern och skön vila. Men om man inte tror det, kommer lätt tankar på hur man ska kunna få ut så mycket som möjligt av livet. Det är då man kan bli frestad av t ex otuktstankar. Vem vill begå otukt om han vet att Gud har gett honom världens bästa äkten­skap?
Tron att kroppens begärelser är syndiga ger också upphov till självplågerireligioner, Kol 2:20-23.
Vidare leder en sådan tro till att man berövar sina barn den kärlek i form av närhet och uppmärksamhet som de behö­ver. Det lilla barnet har ett stort behov av att få vara kräv­ande. Det är helt nödvändigt för dess psykiska hälsa. Man får inte avvisa dess behov. Det gäller såväl dess kroppsliga som dess själsliga behov. Många har denna felaktiga in­ställning: Man ska inte skämma bort barn som skriker ge­nom att ta upp dem i famnen, och man behöver inte sitta ner och lyssna på dem när de vill dela sina hjärtan. En sådan tro är fruktansvärd!
Eftersom jorden kom i djävulens händer, kom också människans kropp under hans påverkan. Han försöker där sätta in sina attacker och manipulationer. De fem sin­nena är fönstren, som djävulen använder. Det är därför som det är viktigt att du stänger dessa fönster vid behov.

Allt du inte gör av ett villigt hjärta kommer från köttet

Din invärtes människa, din nya natur, vill alltid det rätta. Lyssna till ditt hjärta och lyd dess längtan, så kommer du inte att göra vad köttet vill. Gud har lagt ner en ny lust i ditt hjärta.
Innan du blev född på nytt var det jobbigt och motigt att göra Guds vilja. Nu är det din högsta lust och längtan. Om du saknar lust i ditt hjärta till en viss sak, som du menar att du borde göra, så gör det inte. Allt du inte gör av ett villigt hjärta kommer från köttet. Detta gäller under förutsättning att du fortfarande helt och hållet är överlåten till Gud.

Därför säger jag: ”Se, jag kommer. I bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”

Ps 40:8, 9

Detta sades om Jesus, se Hebr 10:5-7, men det gäller i lika hög grad dig som har Jesus boende i dig. Att göra Guds vilja är din lust. Bara Gud kan utföra denna förvandling i ditt liv, så att det du tidigare upplevde som olust, du idag upplever som lust.

Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gär­ning, för att hans goda vilja ska ske.

Fil 2:13

Utdrag ur min bok ”Seger i varje frestelse”

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Det är Anden som gör levande; köttet är till inget nyttigt. De ord som jag har talat till er är ande och liv.

Joh 6:63

I ditt kött bor inget gott. Absolut ingenting som Gud kan använda sig av. Ibland vill fienden få oss att tro att det i alla fall finns något gott där. Där kan ju finnas envishet och intel­ligens. Nog ska väl Gud kunna använda det i vissa situa­tioner. Nej. Det måste först dö och uppstå, och läggas under Kristi lydnad. Inte ens de ”goda” sakerna i köttet kan an­vändas för Guds verk. Man kan vara mycket givmild och arbeta hårt för ideella ändamål utan ersätt­ning utan att det har något värde i Guds ögon. Bara det som han själv ingivit och fött fram har värde. En kristen kan få för sig att göra goda gärningar och tro att det imponerar på Gud. Ingalunda! Det är drivkraften bakom som räknas. Det är bara det som är fött av Gud som övervinner världen och som har evighetsvärde, 1 Joh 5:4.

Köttet tillhör den här världen, och du kan inte ta det med till himlen. Alltså finns det ingen anledning att ”polera” köt­tet för att försöka få det heligt. Du ska istället hålla före att det är dött, Rom 6: 6 och11.

Vad är ”köttet”?

Köttet är den fallna naturen. Man brukar säga att krop­pen + själen = köttet, men det är inte helt korrekt. Kroppen i sig och själen i sig är inte syndiga. De skapades goda av Gud. Men människan kallas kött när hon saknar härligheten från Gud och gemenskapen med honom, därför att hon då bara har dessa två komponenter. Och dessa var al­drig avsedda att utgöra människans hela natur. När hon skapa­des var hon först och främst ande. Genom sin ande hade hon gemenskap med Gud och genom sin ande kunde hon styra sin själ och sin kropp. När Gud såg på sin skapelse såg han att den var god.

Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

1 Mos 1:31

Men i syndafallet förlorade människan andens gemen­skap med Gud och blev kött. Så mycket av naturen, djuren och människan förstördes att Gud inte längre kunde säga att allt var mycket gott. Istället för godhet fann han idel ondska:

5. Men när Herren såg att människornas ond­ska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda,

6. då ångrade Herren att han hade gjort männi­skorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

11. Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

12. Och Gud såg att jorden var fördärvad, efter­som allt kött vandrade i fördärv på jorden.

1 Mos 6:5, 6,  11, 12

När kroppen och själen inte längre styrs av anden, funge­rar de som en cancer: De växer vilt utan sina avsedda funk­tioner. De fungerar själviskt, dvs de handlar enbart utifrån egna behov, precis som cancersvulstens celler. Därför kallas de kött.

Kroppen och själen är inte syndiga i sig själva, liksom inte heller cancerns celler är onda i sig själva. De är ju ingen­ting annat än kroppens egna, från början friska, celler, som gått miste om cellkärnans styrande förmåga. Felet har alltså uppstått i cellens allra innersta, i kärnan. Felet i den fallna människan finns också i det allra innersta, i anden. Därför tjänar det inget till att försöka styra köttet genom att öva det i goda gärningar. Köttet kommer ändå bara att kunna göra dessa gärningar om det kan motiveras av något själviskt motiv, till exempel belöning eller hot.

Det finns bara två sätt att styra köttet: Ge­nom lagen eller genom anden. Lagen tvingar köttet, med dess själviska natur som motivation (”om du inte gör som jag krä­ver kommer jag att straffa dig”). Men en sådan motiva­tion kan inte behaga Gud. Anden tvingar köttet genom att i sig själv bära motivationen (”du gör som jag säger därför att jag vill det”). En sådan motivation behagar Gud, eftersom det är människans innersta, hennes fria vilja, som driver henne. Det var därför Jesus sade att människan måste födas på nytt. Hon måste få tillbaka den andliga natur som hon förlo­rade i syndafallet. Detta fantastiska under inträffar när hon tar emot Jesus som sin Herre, på den grundvalen att Jesus har betalat priset för en sådan pånyttfödelse och gemenskap med Gud.

Utdrag från ”Seger i varje frestelse” av Madeleine Wallgren Just nu på REA för 35:- (ord 129:-)

Written by:
Category: Okategoriserade
Published:

”Budskapet om nåden behöver vi alla höra om och om igen”

Madeleine Wallgren söker svar i Bibeln på människors svåra frågor

“Vår ambition är att ge svar åt dem som brottas med problem av olika slag”, säger teologen och bibelläraren Madeleine Wallgren som driver Vingårdens förlag tillsammans med sin make Peter. (Foto: Privat)

Av Thomas Manfredh 10 oktober 2022 05:00

I drygt 40 år har Madeleine Wallgren och maken Peter undervisat om inre helande från det som gör livet svårt för många människor. Hela tiden med Bibeln som grund.

– Det är Guds nåd att vi orkat göra allt detta under så många år, säger hon.

År 1972 kom Madeleine Wallgren till tro genom Jesusrörelsen, en kristen förnyelserörelse som startade i USA och spred sig över västvärlden. Där lärde hon känna kristna från olika kyrkor och sammanhang.

– Redan som nykristen visade Herren att min livsuppgift var att bygga broar och undervisa allt Guds folk om hur man bygger sitt liv på Kristus, berättar Madeleine.

Hon arbetade några år som präst i Svenska kyrkan, samtidigt som Peter tjänstgjorde som tandläkare. Men båda upplevde att Gud kallade dem till en annan uppgift.

– Jag längtade efter att få mer utrymme för bibelundervisning än prästyrket tillät och efter att vi gifte oss började vår gemensamma dröm ta form, förklarar hon.

1984 sa Madeleine och Peter upp sig från sina anställningar och satsade allt på sin vision – att arbeta på heltid med bibelförankrad kristen undervisning.

Vingården, som verksamheten kallas, är ett bokförlag med korrespondensbibelskola och möjligheter till själavårdande samtal. Det är en ideell förening, och den är inte kopplad till något samfund.

– Vi lever och verkar i tro på att Herren förser oss med det vi behöver. Och Herren har varit god mot oss, säger hon.

Ett 50-tal böcker har getts ut, varav Madeleine skrivit 30. Hur man blir fri från känslor av att vara oönskad, anorexi, cancer, kvinnan som förkunnare, samt ett par biografier, är några exempel på utgivningen.

– I själavården har vi mött många kristna som fruktar helvetet. Men Bibeln talar inte om eviga straff. Guds eld är avsedd att rena och förvandla, säger Madeleine som studerat ämnet ingående.

Grundtexter ger svar

Hon söker ofta svar på frågorna i den grekiska och hebreiska grundtexten, och lägger stor vikt vid att vara så bibeltrogen som möjligt.

Med inlevelse berättar hon om deras livsprojekt, där även ljudböcker, dvd-inspelningar och Youtube-filmer ingår. Karismatiska uttryck är ett naturligt inslag i det som förmedlas.

Deras inställning i teologiska frågor har lett till kritik från dem som inte håller med, oftast utan att de läst böckerna, menar hon och pekar på risken att det kristna budskapet blir urvattnat:

– Vi tycker det är viktigt hålla fast vid Bibelns ord även när det blir en stötesten. Det finns bara en väg in i Guds rike, och det är genom Jesus Kristus, säger hon med övertygelse i rösten.

– Men vi får aldrig skrämma människor till tro, förtydligar hon sitt resonemang.

Får positiv respons

Hon berättar om den respons de får på sin undervisning:

– Många har genom åren hört av sig och berättat om hur de blivit hjälpta när de tagit del av vår undervisning. Det gläder oss mycket och ger oss inspiration att arbeta vidare.

Tidigare har de haft undervisningshelger i församlingar runt om i landet, vilket gett aktualitet åt deras arbete. Men krafterna räcker inte riktigt till längre.

– Numera koncentrerar jag mig på att läsa, studera och skriva. Jag håller på att skriva en bok med arbetsnamnet “Kan Guds nåd överdoseras?” Mitt svar är nej, den kan inte överdoseras.

– Budskapet om nåden behöver vi alla höra om och om igen. Det är en kraft till förvandling, men inte en licens att synda.

Fakta: Madeleine Wallgren

  • Bor: Perstorp i Skåne.
  • Aktuell: Fyller 70 år den 10 oktober.
  • Familj: Maken Peter.
  • Gör: Skriver och ger ut böcker på Vingårdens förlag tillsammans med Peter.
  • Utbildning: Fem års studier i teologi vid Lunds universitet.
  • Tidigare: Varit pastor i frikyrkoförsamlingar och arbetat som präst.
  • Intressen: Djur och natur.

Thomas Manfredh, reporter på Dagen

Written by:
Category: Ekumenik & enhet, Helgelse, Trosförkunnelsen, Villfarelse
Published:

Många förväxlar själens hunger med andens hunger.

Så hur kan jag skilja mellan anden och själen? Hebr 4:12 säger att

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

(Du kan läsa mer om detta i min bok ”Bibelns människosyn”)

Genom träning kommer du att lära dig att känna igen din andes vittnesbörd. Många kristna drivs av ett starkt själsliv. De har inte förstått att själslivet måste gå genom korset innan Gud kan använda det, Rom 6:3, 4.

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?

Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.

….

Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

                 Rom 6:3, 4, 11

Något som är lite svårare att genomskåda är bibelundervisning som teologiskt kan vara korrekt, men ändå inte mättar min ande. Den tillför min själ kunskaper, men har inte förmåga att utmana min livsstil och leder inte till större Kristuslikhet. Denna slags undervisning är absolut inte felaktig, men man ska vara medveten om att man inte enbart kan överleva andligt på denna föda. Vad menar jag? Jo, många former av fakta om Bibeln, till exempel undervisning om Israel, de yttersta tingen (eskatologi), teologiska studier, källkritik och människors egna uppfattningar om Bibeln. Allt sådant är självklart också viktigt och nyttigt att ta del av, men det får inte ersätta den undervisning som utmanar och mättar vår ande. En del lurar sig själva att tro att de vandrar i anden eftersom de har så stor kunskap inom sitt specialområde. I själva verket kan de ha förlorat brudekärleken. Kort sagt finns det bibelundervisning som är inspirerad och född av Anden (kallas i vissa kretsar för ”andesmord”) och det finns teoretisk bibelundervisning som tilltalar själen.

Med ”andesmord” menas en förkunnelse som öppnar vårt inre, ett rhema från Herren, ett levande ord som anger riktning för livet och visar lösningar på sådant vi sedan länge suttit fast i eller undrat över. En undervisning som ger mättnad åt vår ande avslöjar mänskligt tänkande och leder oss in i det gudomliga tänkandet.

En fälla som lätt förväxlas med den sanna kärleken till Herren är upplevelsefokusering. Känslomänniskan lockas att förväxla brudekärleken med känslor och upplevelser. Suget efter påtagliga manifestationer förleder en del att öppna sig för främmande eld. Bara för att något är övernaturligt och verksamheten går under kristen flagg behöver det inte vara den helige Ande som är verksam.

Många av de manifestationer vi sett i nyare rörelser under 1990-talet och 2000-talet är identiska med dem som förekommer i ockulta religioner. Varhelst Guds ord får en undanskymd plats till förmån för handpåläggning och ”överföring av smörjelse” bör man se upp. Jesus är det personifierade Ordet. Älskar jag inte Ordet älskar jag inte Jesus, oavsett vilka härliga känslor jag kan få i kroppen och själen. Jag kan inbilla mig att det är Jesus jag på nytt förälskat mig i, men i själva verket kan det vara en falsk Jesus. En del har blivit lurade och kommit bort från den sunda tron.

Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.

Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.

Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

Matt 24:10-24

Lägg märke till att syftet i vers 24 inte är att bedra dem som inte tror, utan de utvalda. I varningen i vers 11 handlar det om den stora allmänheten.

Utdrag ur min bok ”Återerövra din första kärlek”

Återerövra din första kärlek av Madeleine Wallgren

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Fem gånger upprepas detta bud i Skriften, både i Gamla och Nya testamentet.[1]

Jesus svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Luk 10:27

Den kärlek Herren begär omfattar hela vår varelse, allt vi är och har. Jag förväntas visa min kärlek till honom genom att ställa alla mina krafter i hans tjänst, hela mitt förstånd och mest av allt – mitt hjärta. Termen ”hjärta” används i Bibeln ofta för att beteckna personlighetens centrum, min vilja, min känsla, det som djupast sett berör mig.

Men – kärlek är ju inte något vi kan kräva. Du kan sätta en pistol i nacken på någon och kräva att hon ska älska dig, men trots att hon är hotad till livet förmår hon inte tillmötesgå ditt krav. Snarare blir det tvärtom. Ett sådant hot kan säkert frammana hat, men inte kärlek.

På Gamla Testamentets tid försökte man genom sina handlingar efterkomma Guds krav. Men det oomskurna hjärtat gjorde det svårt för många att älska Gud. Undantag fanns, vilket Skriften har levande berättelser om.

Denna svårighet blev undanröjd när Jesus kom, och vi kunde födas på nytt. Han erbjuder oss ett nytt hjärta, ett nytt sinnelag och möjligheten och förmågan att älska Gud.

Profeterna talade om detta långt innan det hände:

Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna HERREN!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN.      

Jer 31:31, 33, 34

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Hes 36:26, 27

Gud söker en aktiv kärlek hos oss. Den känner inte plikt och krav. Han söker en kärlek vars frukt är lik den man upplever när man är kär. Den förälskade mannen gör en massa saker för sin älskade utan att tänka på hur mycket kraft och energi som krävs. Han som förut var snål och girig glömmer bort att titta på prislappen när han vill köpa en present till föremålet för hans heta känslor. Han känner det inte som en försakelse att ge sin tid och sina pengar, utan det är en ren glädje för honom. Just så vill Gud bli älskad. Det var därför han skapade människan. Han kunde ha programmerat henne till att ”älska”, men utan fri vilja blir begreppet kärlek meningslöst.

Tänk dig att du var gift med en man du älskade, men den enda gång du fick ha honom för dig själv var några timmar varje söndag. Alla andra dagar och nätter var han tillsammans med andra kvinnor. Likväl bedyrade han varje söndag att det bara vad dig han älskade, att det bara var du som verkligen betydde något i hans liv. Skulle du tro på hans ord? Skulle du känna dig verkligt älskad och som nummer ett i hans liv? Förmodligen inte.

Så upplever troligen Gud sin relation till många av de sina, som liknelsevis är förlovade med honom för att snart sammanvigas. Vi möter honom i gudstjänsten på söndagen, sjunger lovsånger som betygar vår innerliga kärlek till honom, men resten av veckan gör vi tydligt att detta bara var tomma ord, för då lever vi för oss själva och visar vår hängivenhet till andra gudar.  

Vill du leva som Guds fiende?

”Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor! Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Så står det ordagrant i Jakobs brev 4:4.

Gud älskar oss, och i det nya förbundet har han utgjutit denna agape-kärlek i våra hjärtan. ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”, Rom 5:5. Vi har fått resurser till att gensvara på hans kärlek. Vi har fortfarande vår fria vilja, och vi kan vända oss bort från denna kärlek, men vi kan idag välja att ha brinnande hjärtan.

– Men vad ska jag göra om jag förlorat denna kärlek till Herren? Jag känner numera bara plikt och krav inför min gudsrelation.

Eftersom Gud själv sagt att han gjort ett nyskapande verk i mitt hjärta och utgjutit sin kärlek genom den helige Ande i mitt bröst, så måste det också finnas en väg att återvinna den första kärleken med dess kännetecken. Under tiden du läser denna bok kommer du att få fler svar din fråga.

Istället för att försöka komma underfund med vad vi kan göra, ska vi se på vad som kan rensas bort från våra liv. Vårsolen har som bekant svårt att tränga igenom smutsiga fönster.

I liknelsen om såningsmannen visar Jesus på omständigheter som kan stjäla vår intima gudsrelation. Läs själv Mark 4:3-20!

Du lär känna Gud genom att studera hans ord, tillbringa tid i bön och lovsång och vara tillsammans med bröder och systrar som är brinnande i tron. Levande förkunnelse sätter ditt hjärta i brand. När Emmauslärjungarna på sin vandring ovetandes fick sällskap av den uppståndne Jesus märkte de att deras hjärtan blev brinnande, Luk 24:32. Han började med Mose och fortsatte med alla profeterna. Vilket bibelstudium! Se Luk 24:13 ff!

 Lyssnar du på förkunnelse som är dömande eller förmedlar en missvisande Gudsbild slocknar din kärlek. En förkunnelse som målar Kristus för dina andliga ögon och gör att ditt hjärta rörs av kärlek, är rätt sorts förkunnelse. Observera att jag inte talar om förkunnelse som eggar upp själens känslor, utan om det som väcker liv och hunger i din ande.

[1] 5 Mos 6:5; 5 Mos 11:1; Matt 22:37; Mark 12:20; Lukas 10:27.

Utdrag från min bok ”Återerövra din första kärlek!”

https://vingarden.org/produkt/atererovra-din-forsta-karlek/

Written by:
Category: Helgelse, Själens helande
Published:

Varför blir vi ibland irriterade, eller åtminstone frestas till det? Är inte orsaken månne att vi inte lever i Guds vila och inte ser på vår tillvaro som han ser den? Vi kan bli irriterade när saker och ting inte lyckas för oss, det vill säga att det tar längre tid att utföra något än vi tänkt oss. Vi blir irriterade på andra som klantar till det, vilket innebär att mer arbete och ytterligare tid krävs för att nå målet. Irritation kommer när vi inte överlåtit vår tid i Herrens händer och lärt oss att vila i tiden. Irritation drabbar förmodligen oss i högre grad än såda­na folkslag som tar dagen som den kommer och låter allt ta sin tid. Den som inte räknar en dags värde i prestationsvaluta, blir inte lika lätt irriterad när nå­got går snett.

Vi är så prestationsinriktade. Så produktionsmedvetna. Vi har svårt att ha fördrag med våra egna och andras svagheter, eftersom dessa leder till ett nedsatt produktionsresultat. Men Gud vill föra oss in i ett liv där vi inte lever för att producera maxi­malt. Gud vill inte att vi ska ha vår tillfredsställelse i resulta­tet av våra ansträngningar och prestationer. Han vill att vi ska ha vår tillfredsställelse i honom. Det får vi när vi lär oss att göra ”allt av hjärtat, såsom tjänade vi Herren och inte människor”, Kol 3:23. Då börjar vi vila i själva arbetsuppgif­ten, istället för att hela tiden ha blicken på den färdiga pro­dukten. Glädjen i vardagslivet består i att glädja sig under varje arbetsmoment, känna tillfredsställelse och förnöjsam­het genom att vila i varje minuts uppgift. Varje stund är vik­tig och betydelsefull.

HERRE, du skall ge oss frid, ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.

                 Jes 26:12

Ett segerrikt och framgångsrikt liv handlar inte främst om att visa upp stora resultat. Ett segerrikt liv är att prioritera sitt för­hållande till Herren i varje situation. Ett segerrikt liv är att betjäna sin omgivning med allt man gör och är. Den som blir irriterad, upplyfter och uppmuntrar inte dem som finns om­kring honom. Han trycker ner dem. Irritation försenar för det mesta vårt arbete, och medför att vi gör ännu fler fel. Men om vi lyckas vara effektiva och utför en topprestation en dag, men inte är till välsignelse för andra, så är den dagen inte en segerrik dag. Resultatet kan se bra ut, men vad är det värt i Guds ögon, om det sker på bekostnad av vår relation till Gud och människor?

Vägen ut ur irritation är att vid korset lägga ner alla krav på sig själv, alla krav på att lyckas, alla krav på att prestera. Lägg dig ner vid korset och vila, tills vilan hos Gud genom­dränkt ditt sinne. Under det att du är bevarad i vilan kan du börja arbeta, men hela tiden under vaksamhet, så att du inte faller in i ditt gamla mönster. Då får du åter lägga ner allt vid korset och fästa blicken på Jesus, och påminna dig om var de verkliga värdena finns.

Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.

Ps 131:2

Utdrag ur min bok ”Seger i varje frestelse”

Written by:
Category: Helgelse, Trosförkunnelsen
Published:

”Du som är så mycket för det här med sådd och skörd, du kan väl ge en rejäl gåva till vårt arbete.”

”Gud har visat mig att du ska ställa din kunskap och dina gåvor till förfogande i det här arbetet. Då ska du bli välsignad.”

Tack, jag är redan välsignad i enlighet med Ef 1:3, och Gud har inte talat till mig om det du säger. Han är min arbetsgivare och jag gör vad han säger till mig.

Själviska motiv smyger lätt in. När man inte längre har en levande, varje-dags-relation till Herren, börjar man på mänskligt sätt försöka driva verksamhetsapparaten. Verksamhet kostar pengar, och det gäller att få in dem.

Nicky Gumbel berättar en dråplig historia om sina egna associationer kring offertal:

”När frågan om pengar och offrande kommer upp i samband med kristen tro ser man två olika bilder för sin inre syn. Först tänker man på de amerikanska TV-evangelisterna. Jag hörde om en av dem som lät koppla elledningar till stolarna i sin kyrka. ”Alla som är villiga att ge hundra dollar till Gud”, ropade han, ”ställ er upp!” Samtidigt som han sa det tryckte han på en knapp och strömmen slogs på i stolarna. Det blev ett fantastiskt gensvar, men efteråt hittade kyrkvärdarna tre döda skottar fastklamrade i sina stolar!”

Själiska kollekttal

Det finns själiska kollekttal. Kollekttalaren är nästan desperat i sin iver att få in pengar. Så många behov måste fyllas. ”Ge! Ge! Om du inte ger, så får du inte skörda. Guds ord säger att vi ska ge till varje gott ändamål. Detta är ett gott ändamål. Detta är Guds verk. Vi har stora behov just nu. Ge nu! Gud ska belöna dig!” Detta kan vara sagt i Guds Ande. Det är inget fel på själva innehållet. Men samma ord kan vara sagda i fel ande. Var och en som lyssnar måste själv bedöma detta. Vilken talare som helst kan mena att han företräder Guds verk och att pengarna oavkortat går till Guds verk, men den som ger måste veta om Herren bekänt sig till verket. Det finns mycket i vår tid som går under benämningen Herrens verk, men som i själva verket är människors verk. Anledningen till att somliga så näst intill desperat håller långa kollekttal är att de håller på att gå under, eftersom Guds Ande inte är med. Om Gud är med kommer de medel som behövs in, till och med utan att man tar upp offer! (Härmed inte sagt att det är fel att hålla informativa kollekttal.)


Skilj mellan ande och kött!


Det finns tillfällen då man upplever motvilja mot att ge, fastän förståndet säger att det är ett gott ändamål. Många lyssnar till sitt förstånd och ger trots sitt inre vittnesbörd. ”Men jag kan väl inte låta bli att ge utan att ha skäl till det?” kanske du frågar. Jo, det kan man. Gud skvallrar inte. Han behöver inte tala om för dig varför du inte ska ge. Det räcker att han säger: ”Ge inte.” När man känner motstånd i sin ande (motstånd i köttet kallas för girighet) måste man lita på att det är andens maning, och lyda. Man hjälper inte personen eller organisationen som tar emot pengarna genom att ge. I stället är det så att man hjälper dem genom att inte ge. Vi kan alla ta miste på Guds ledning av en eller annan orsak, också den som håller kollekttal eller skickar ut en skriftlig vädjan. Gud kanske vill leda dem i en annan riktning än de själva tänkt. Om de då får in pengar till investeringen eller vad det är för planer de hyser, tar de det som en bekräftelse på att de är på rätt väg.
Nu är det inte alltid detta som är orsak till att man inte upplever att man ska ge i en viss situation. Man bör alltså inte dra slutsatsen att det arbete Gud hindrar en att offra till är fel, även om det kan vara så. Gud talar inte alltid om det för oss, och då är det inte vår sak att döma. Det enda du är ansvarig för inför Gud är att lyssna och lyda.

Om människor hade lärt sig att lyssna till sitt inre vittnesbörd, hade inte skandaler som t ex Jimmy Bakker med Praise the Lord kunnat ske i samma utsträckning. När bedrägerier uppenbaras blir många människor sargade. Somliga har offrat mycket pengar och värdefulla ägodelar i tro att det gick till Guds verk. När det sedan kommer fram att det mesta gått till ovärdiga ändamål, tappar de tron inte bara på människor utan också på Gud. De slutar att ge. När de slutar så, kan de inte heller skörda.

Bedragare kommer alltid att finnas. Därför måste var och en lära sig att lyssna till Herrens Ande och inte lita på vältaliga predikanter. Det är inte så att vi ska misstro folk, och det behöver vi inte heller när vi lärt oss lyssna inåt. Är du inte glad att Gud bor i dig och att du aldrig behöver vara okunnig om när och till vad du ska ge? (1 Joh 4:4, 2:27) Använd dig av den förmånen!

Det är välsignat att ge, och när du finner en god åker så spara inte på utsädet. Men ge aldrig av slentrian, och ge aldrig när du känner dig pressad till det, utan ge i förtröstan på Herren. Då kommer du också att få se en rik skörd.

Läs mer i min bok ”Pengar – om rätt förvaltarskap”!

Written by:
Category: Guds plan för mänskligheten, Helgelse, Vad händer efter döden
Published:

Fil 1:6  Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 

Gud påbörjar aldrig ett projekt som han inte slutför. I vår mänskliga svaghet har säkert både du och jag en hel del oavslutade projekt. Vi kanske började med stor entusiasm att renovera huset, sticka en tröja, skaffade dyr golfutrustning, en kurs för att lära oss ett nytt språk, evangelisera staden etc. Men vi fullföljde aldrig våra planer. Det kostade för mycket. Tiden och orken och motivationen räckte inte till. Men tack och lov är det annorlunda med Gud. Han låter inga trådar förbli oavslutade. När vi tog emot Jesus som vår Herre och Frälsare födde han oss på nytt, och nu fortsätter han att verka i oss både vilja och gärning (Fil 2:13) för att hans goda plan ska förverkligas i våra liv.

Men han verkar inte enbart i de pånyttföddas liv. Han som är skapare av hela universum har inte lämnat alla andra människor på jorden åt sitt öde. Allt han planerade och tänkte när han skapade de första människorna kommer att fullbordas. Allt ska återupprättas enligt Guds ursprungsplan. Mänskligheten ska upprättas. Guds rike i all sin härlighet ska en dag bli verklighet. Ingen synd, ingen död, ingen plåga, bara frid, fred och välbefinnande på alla plan.  

Apg 3:21  Honom [Jesus] måste himlen ta emot [1917: behålla] tills de tider kommer då allt det blir återupprättat [apokatastasis], som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 

Guds syfte är inte förstörelse utan återupprättelse – apokatastasis. När vi talar om den sista tiden verkar de flesta associera det med kaos och elände, men låt oss se prövningarna utifrån Guds perspektiv! Födslovåndorna, hur svåra de än upplevs för stunden, är övergående.

Rom 8:17, 18 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. 

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.

Först kommer hans brud – församlingen – att upprättas. När det mörknar i världen och avfallet växer till, kommer den sanna bruden att skilja sig från kompromissanden och framstå i skinande ljus och härlighet. Hennes renhet och trohet mot sin Herre kommer att väcka omvärldens hat och förföljelse, men eftersom hon har målet klart i sikte, segrar hon. Hon vet att tiden är kort och att Jesus snart hämtar hem de sina.

Allt som inte är fött av Guds Ande kommer att skakas. Allt orent som inte håller provet blir till intet. Guds upprättelseplan är nära att fullbordas nu. Så ge inte upp! Stå emot och rensa ut tankar som slunkit in i ditt sinne och som går emot Guds ord. Rena dig i Lammets blod och gå inte längre i ok med dem som inte tror! Även kristen press och kristna böcker kan locka till avfall och kompromisser med Guds eget ord. Sådant som bär etiketten ”kristet” kan leda oss in i en falsk trygghet om att sådant som tidigare inte var ok, nu har blivit det. Men varken Herren eller hans ord har förändrats! (Hebr 13:8)

Hebr 13:7-9 Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 

Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror.

I Peters senaste bok Guds härlighet i församlingen får du veta mer hur Gud ska gå tillväga för att hans härlighets sken ska uppenbaras i församlingen.

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. 

När Jesus up­pen­barade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Jesus var förknip­pad med en jordisk gestalt – i vissa kläder, ofta om­given av en viss grupp människor.

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.      Luk 24:16

De hade dittills känt igen Jesus på något yttre. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för ho­nom. Ett täckelse skilde dem åt. Men sedan de hade övertalat Je­sus att följa med dem hem, och Jesus då välsignade och bröt brö­det, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.

Om vi försöker känna igen det Gud ger oss genom att granska formerna, kommer vi att missa det. När du ska bedöma om en väckelse är från Gud, kan du inte lita på dina erfarenheter. Du kan bara lita på ditt hjärta, dvs din ande. Har du hjärtats gemenskap med Jesus, kan du känna igen honom i vil­ken gestalt han än uppenbarar sig. Bedömer du enbart utifrån din erfarenhet och begränsade kunskap, kommer du att missa Herren.

Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som upp­stånden. Hon kände inte heller igen honom.

14När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.

Joh 20:14-16

 I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställ­ningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen hade misslyckats med. Det var hennes älskade Mästare.

Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått vem hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.

Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han ut­ta­la­de hennes namn?

2Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.     

Joh 10:2, 3

När Jesus nämnde Maria vid namn [betydelsen är att herden känner innerlig gemenskap med henne], kände hon igen sin sanne Herde. Hon var hans får.

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten kän­ner varje fårs individu­ella namn, dess egenskaper.Ett får som vant sig vid att följa Her­dens röst (det inre vittnesbördet) blir inte tveksam om herden en dag kommer med en obekant sanning. Herdens röst har ju inte förändrats.

De får, däremot, som inte upprättat en egen relation till herden, utan bara utifrån slentrian följer med flocken varje morgon, kom­­mer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäk­ra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde?”

Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.

Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.

                 Matt 7:15 (egen öv)

Dessa får, som leds av sina sinnen och menar att allt är gott och väl eftersom herden är klädd i samfundets former och låter ungefär som deras föregångare, blir grund­ligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta få­ren. När han lyckats lura dem, slutför han sina avsikter.

Utdrag från min bok ”Splittring eller enhet”

Written by:
Category: Helgelse
Published:
Fåren känner igen sin herdes röst och följer honom. Lammen har ännu inte lärt sig eftersom det krävs mognad och träning att känna den.

Det berättas om en man som var på resa i Mellanöstern. En dag vilade han uppe på en kulle med utsikt över ett vattenhål, dit herdarna tog sina får för att de skulle dricka. Så märkte han att det inte bara kom en flock med får. Tre stora flockar från olika riktningar samlades till vattenhålet. Turisten blev orolig och tänkte att herdarna som obekymrade stod och pratade med varandra aldrig skulle kunna separera fåren från varandra.

När fåren hade druckit sig otörstiga gick herdarna iväg åt varsitt håll. De började sjunga, och den stora fårflocken delade sig i olika riktningar. Varje får följde tydligen sin egen herde. De måste ha känt igen herdens röst.

Hur känner vi främst igen varandra? Genom våra anletsdrag, men kanske ändå säkrare genom vår röst. En vän vi inte sett på decennier kan ibland vara svår att känna igen. Igenkänning grundar sig alltid på hur väl man känner en person. Jag kan ibland missta mig om någon i telefonen har samma tonläge och dialekt som en annan vän. Men ju bättre jag känner en vän, desto säkrare är jag på vem det är som ringer.

Under åren med katt- och hunduppfödning fick jag många nya bekantskaper. Jag minns hur det en och annan gång på telefonsvararen fanns ett meddelande i stil med: ”Hej! Det är jag. Var snäll och ring mig så fort du kan!” När jag själv avlyssnade meddelandet hörde jag direkt vem ”jag” var, men när vi var bortresta och den som passade telefonen skrev ner alla inkomna meddelanden var det svårt att veta vem ”jag” kunde vara.

Du har säkert hört några säga att de hört Gud säga si eller så, och så har du undrat hur de så säkert kunnat veta att det var just Guds röst. Det kunde ju varit egna tankar eller främmande röster.

När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 

Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 

Joh 10:4, 5

Det står inte att även lammen känner igen herdens röst. De följer bara tackorna. Det är de som mognat i gemenskapen med Herren som känner igen hans röst. Hebreerbrevets författare talar om barn i tron som behöver mjölk istället för fast föda. Målet är att växa upp till mognad så vi säkert kan urskilja Herdens röst.

Heb 5:14  Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. 

Paulus bad för korintierna att de skulle få sina hjärtan upplysta genom vishetens och uppen­barelsens ande så att de fick rätt kunskap om Gud (Ef 1:17, 18). Vår ande eller vårt hjärta har förmåga att ta in information från andevärlden. Genom träning blir våra andliga sinnen skärpta så vi kan skilja mellan olika intryck som når oss.

 Fortsättning i ”Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?”

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Apg 2:3, 4  Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. 

Judas v 20 Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Bönespråket, den enkla gåvan att tala i tungor som är tillgänglig för varje pånyttfödd troende, verkar på senare år ha fått en undanskymd plats. Flera jag talat med säger att de fått gåvan, men använder den inte, eftersom de inte riktigt vet vad den är bra för.

Många imponeras av briljanta och spets­fundiga utläggningar av Skriften, vilka ofta är influerade av tidsandan. De kittlar vårt kött, eftersom de är välformulerade och kläckta av ett välutrustat intellekt. Men är de födda av Guds ande? Om de är födda av köttet är de till ingen som helst nytta:

Joh 6:63  Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 

”Bokstaven dödar, men Anden ger liv” skriver Paulus (2 Kor 3:6). Få av oss kan mäta sig med Paulus. Han var intellektuellt begåvad, högutbildad, och hade en lämplig social bakgrund med hög status i samhället. Men när han trädde i tjänst för Herren Jesus berömde han sig inte av detta. Han insåg att det inte var till någon nytta för uppdraget Gud hade gett honom. Han fick räkna alltsammans som skräp.

Fil 3:7, 8 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 

Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 

Vad gjorde han för att briljera med sina naturliga resurser i sina predikningar?

1 Kor 2:4, 5 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 

Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. 

Hur fick han inspiration till denna förkunnelse? Jo, genom att be i anden!

1 Kor 14:18  Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 

Om Paulus – som hade kunnat utveckla andra sidor av sin personlighet – ansåg det så viktigt att be mycket i tungor, säger det oss att det är minst lika viktigt för oss.

I tungotalet ber vår ande, och vårt förstånd stängs av (1 Kor 14:14). När vi ber i anden får vi tankar och inspiration direkt ifrån den Helige Ande. När vi delar med oss av det vi fått den vägen blir mottagarna rikt välsignade. Det vi säger landar i deras ande (om de är mottagliga) och bär rik frukt. Därför uppmanar Paulus oss att be om gåvan att också uttyda det (1 Kor 14:13).

Genom bön i anden får vi också ledning för våra livsval. Istället för att grubbla över vilket alternativ som är bäst i en viss fråga, får friden i vår ande vägleda oss. Tack vare bönespråket kan vi gå in i djup förbön och be fram det som är Guds vilja utan att alltid veta vad vi ber fram. Det behövs inte, då Anden hjälper oss i vår svaghet:

Rom 8:26b, 27Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. 

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Lynn Clark fick för ett antal år sedan en syn med ett angeläget budskap. Hon såg en utsträckt hand från himlen och ett finger som drog en linje i sanden. Hon visste genast i sin ande att det va Guds hand.

Jag hörde: ”Du kan inte längre vara min otrogna, otuktiga brud.” Jag började förstå att det funnits en gråzon där kyrkan under ganska lång period befunnit sig i sin ljumhet och var Far har varit tålmodig och väntat. Men – nu har han börjat förbereda sin sons brud på att göra sig redo, för snart kommer Fadern att säga till sin son att gå!

Herren visade mig att det inte längre är acceptabelt att befinna sig i gråzonen. Vilken gemenskap har mörker med ljuset? Linjen har nu dragits och det är antigen svart eller vitt och vi måste välja vilken sida vi vill stå på. Grått representerar brudens ljumhet. Sedan linjen dragits är det inte längre okay med våra lustar efter världens nöjen, våra idoler och annat som representerar den otrogna och otuktiga bruden, för detta gör brudgummen sjuk.

Det var som om vetet och ogräset började åtskiljas. Den falska kyrkan blev skild från den äkta. Jag tror att den äkta Kristi brud lämnar denna världens system och den ljumma kyrkans standard. Snart blir det uppenbart vilka som tillhör Kristus och vilka som tillhör den falska kyrkan – de som predikar en Jesus som den tidiga kyrkan inte skulle känna igen.

Gud börjar åtskilja det dyrbara från det avskyvärda och då kommer Guds rena ord att välla fram och börja avslöja många lögner. Guds rest börjar vända sig till det som är rent.

Väckelse kommer och detta är vad som krävs: ett heligt folk, avskilt för en helig Gud. Ett folk som talar ut Guds rena och oförfalskade ord som bringar sanning till en döende värld och många kommer att bli befriade.

Fritt översatt med tillstånd från ”I saw the line in the sand” av Lynn Clark

Innan Jesus kommer tillbaka för att hämta hem sin brud kommer laglösheten att tillta och kärleken att svalna hos de flesta (Matt 24:12). Många ska komma på fall och de ska förråda varandra och hata varandra (Matt 24:10). I min bok Återerövra din första kärlek kan du läsa mer och få hjälp att blåsa liv i din kärleksrelation. Lyssna också på undervisningen ovan!

Återerövra din första kärlek av Madeleine Wallgren

Written by:
Category: Trosförkunnelsen
Published:

Bygger inte hela trosrörelsen på en falsk grund? Många menar det. Men det beror i så fall på att rörelsen blev ”kidnappad”. Jag är övertygad om att det var den helige Ande som införde en djupare tilltro till Guds ord. En sund undervisning om tro är ju ett centralt tema i Skriften. Tron på Gud, tron på evangelium, tron på Jesus Kristus som Guds son, tron på den Helige Ande, tron på den obefläckade avelsen, tron på Jesu uppståndelse från de döda och så vidare. I Svenska Kyrkan bekänner man varje söndag sin tro på dessa grundläggande trossatser när man gemensamt läser den apostoliska trosbekännelsen.

Om vi hyser fruktan för nya upptäckter i Guds ord och därför rensar bort all förkunnelse som handlar om tro har vi verkligen blivit lurade.

Ett grundläggande fel i trosrörelsens ledarskikt var att man inte rätt skilde mellan kött och ande. Tal om ”köttet” kom oftast bara till användning när någon lärjunge hade en egen uppfattning och inte ville underordna sig ledaren. ”Det där är bara köttet och det ska du bara trampa på”, blev ofta uppmaningen till den som upplevde Andens ledning till något som inte gav gensvar hos en enväldig ledare.

När förkunnelsen betonade fördelarna med tron – hur man genom den rätta bekännelsen kunde vinna materiella rikedomar, framgång, hälsa med mera – såg man inte hur detta ”evangelium” tilltalade det opånyttfödda köttet, även hos andefyllda kristna.

Jag mötte förkunnare som menade att man inte har något kött när man är född på nytt och därför inte behöver korsfästa det. Det korsfästes ju för tvåtusen år sedan på korset och kan därför inte fresta oss eller leda oss till fall.

Ja visst, men då behöver vi identifiera oss med Jesu korsdöd, för annars har den ingen verkan i våra liv.

Rom 8:12, 13 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö [skiljas från Guds natur]. Men om ni genom Anden dödar [råder över] kroppens gärningar skall ni leva [vara förenade med Guds natur]. 

När man inte insåg köttets makt förvandlades det kristna livet till en variant av positivt tänkande efter New Age-modell, kryddad med bibelcitat. Just bibelsprängdheten hos trosförkunnare förledde många. Men i likhet med Jehovas Vittnen, som också kan citera en hel del bibelställen, har man inte fått med helheten. När man skalar bort ena halvan av evangeliets budskap hamnar man ovillkorligen i villfarelsens dike.

På korset vann Kristus en mängd fördelar för oss. Detta var avsett att ge oss kraft att bli hans efterföljare. Guds nåd är den kraft som verkar just detta i våra liv. Evangelium förpliktigar till ett heligt liv. Jag är tillräknad Kristi rättfärdighet, men det innebär inte att jag sedan efter eget godtycke (läs köttets) själv kan utöva makt och kontroll över andra.

Istället för det totala beroendet av Kristus kunde jag inom vissa delar av trosrörelsen bli min egen herre. Jag hade ju fått lära mig tekniker för att få allt jag ville ha. ”Name it and claim it”. ”Nämn vad du vill ha, för allt är ju ditt, och kräv det sedan, så har du det i din hand.” Men man glömde ibland att man själv är en köpt en slav (grt doulos) som inte äger sig själv. Ja, jag äger allt, 1 Kor 3:21, men allt är ändå Guds egendom. Jag äger bara allt i gemenskap med Skaparen.

1 Kor 3:21-23: Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud. 

Jag kan inte försvara mig med att jag gett 10% av det jag fått till Guds verk och resten är mitt. 100% är hans. I gemenskap med Honom är det förstås samtidigt mitt. Jag kan ge bort allt med ett gjädjefyllt hjärta om jag gör det i fullkomlig enhet med Kristus i min ande. Men se upp så du inte blir en slav under människor som kräver att du ska ge till dem, med förevändning att det är till Guds verk! Det är inte så säkert att det verkligen är Guds verk. Mycket som har namn om sig att vara Hans verk, är i själva verket uppblandat med en stor portion människotankar och girighet. Pröva dem som ska förvalta det du ger i kollekten!

Jesus är vårt föredöme. I allt han gjorde sökte han Faderns vilja: Joh 5:19.

Gud söker tro! Ordet pistis betyder inte bara tro, utan även trofasthet och trohet. Den tro han söker är inte en prestationstro, inte heller en tro som söker fördelar. Han söker överlåtelse och förtröstan på att han är den han säger sig vara. Han längtar efter att vi ska vara hundraprocentigt beroende av honom. Gud ger villigt och glatt både rikedomar och annat åt oss, men i samma stund vi fastnar i gåvorna blir de oss till fall. Detta gäller oavsett om vi åtrår gåvorna i girighet, eller om vi av dåligt samvete inte vågar njuta av de gåvor Gud ger oss. Det senare är också ett sätt att fastna i gåvorna, fast i negativ omvänd mening.

Madeleine Wallgren, www.vingarden.org

Written by:
Category: Guds plan för mänskligheten, Vad händer efter döden
Published:

Uppfattningen och förhoppningen om att allt som gått sönder i skapelsen en dag ska återupprättas, helas och återfå den ställning Gud avsåg i begynnelsen har funnits i tusentals år. Om det vore en villfarelse borde Jesus ha avvisat den förhoppningen när hans lärjungar, som trodde på denna lära, frågade honom:

Apg 1:6 När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” 

Här använder författaren Lukas ordet apokatastasis, fast i verbform. Deras fråga gäller inte tillvaron i himlen efter döden, utan det rike här på jorden som Messias ska upprätta (det vi brukar kalla Tusenårsriket eller milleniet). Väntan på Messias, Davids son, som skulle befria Israel från Romarriket och skapa fred och rättvisa i landet var en dröm hos varje jude vid denna tid. Men för många sträckte sig drömmen längre än så, vilket profeterna talat om; en helt ny tidsålder, en ny världsordning, ja, till och med nya himlar och en ny jord. Gemene mans förhoppningar var dock oftast kopplade till lite mer jordnära drömmar.

Vi ser i alla fall att Jesus inte avvisade apokatastasisbegreppet. Han svarade att tidpunkten för denna återupprättelse inte var deras sak att få veta. Nu hade de en angelägen uppgift framför sig att fokusera på, nämligen att bli Jesus vittnen till jordens yttersta gräns (Apg 1:7-8). Detta var Jesus sista ord innan de såg honom lyftas upp i skyn.

När Petrus en kort tid senare predikade efter att den lame mannen i Salomos pelarhall blivit botad, spann han vidare på tråden om apokatastasis. Mannens helande var ett exempel på apokatastasis – hans kropp hade blivit återställd till den status den var menad. Och Petrus tog tillfället att påminna om Guds ursprungliga plan som ”Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.”

Apg 3:21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat (apokatastasis), som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 

(mina kursiveringar)

Allt ska bli återupprättat! Att kalla detta för villfarelse måste i sig vara villfarelse.

Under Jesus vandring på jorden gav han smakprov på denna återställelse genom att bota sjuka, uppväcka döda och kasta ut demoner.

 När han botade mannen med en förtvinad arm används åter ordet apokatastasis (fast i en annan grammatisk form). Se Markus 3:5 med parallellställen! I Mark 8:25 läser vi om en blind man som återfick sin fulla syn, och även här används detta ord (apokathistemi).

Allt som fienden förstört och fört in i världen, sjukdom, lidande och död, kommer en dag att vara borta. Den gamla världen ska födas på nytt, Matt 19:28 och befrias från det nuvarande slaveriet, Rom 8:19f. De gammaltestamentliga profetiorna om Israels återupprättelse går i uppfyllelse. Varhelst ordet och dess avledningar används handlar det om att återställa något som blivit förstört eller förvrängt till dess ursprungliga tillstånd.

Det verkar finnas etapper på vägen till återupprättelse. Profeten Elias tjänst var en återupprättelsetjänst enligt Jesus egna ord.

Matt 17:11 Han [Jesus] svarade: ”Elia skall komma och återupprätta (apokathistemi) allt.

Men allt återupprättades inte när den förste Elia verkade, inte heller när Johannes döparen, som var en ny Elia, verkade. Så det återstår fler Elior, minst en, men kanske flera.

Guds ursprungliga plan kommer att nå framgång. En dag ska Gud bli allt i alla, 1 Kor 15:28, och alla knän böjas och alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre! (Fil 2:10, 11; Jes 45:22-24). Denna bekännelse kommer att flöda från människors hjärtan, för Gud är inte betjänt av bekännelser under tvång och hot. Bekännelsen ska ske i Jesus namn, Fil 2:10, vilket betyder att den sker med själ och hjärta i förening med Kristus Jesus. I det hebreiska språkbruket är detta innebörden av att göra något i en annan persons namn.

Profeten Daniel såg denna återupprättelse som en liten sten som (kanske likt en snöboll) blev större och större tills den uppfyllde hela jorden och krossade den bildstod, som symboliserade världsrikena (Dan 2).

Irenaeus tillhör de apostoliska fäderna (de allra tidigaste kyrko­fäderna) och han beskriver denna återställelse med ordet recapitulation. Temat är centralt i hans skrifter och återspeglar den allmänna tro kristenheten hade under de första 300 åren.

Madeleine Wallgren

Läs gärna mer i ämnet i E J Ekmans bok Evangeliets fullhet och de ändlösa straffen – eller är de inte eviga?

Written by:
Category: Helgelse
Published:

Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära.

Rom 15:7

Varje gång du upptäcker en brist eller ofullkomlighet hos din syster eller broder står du inför ett viktigt val. Du kan välja att notera den, lägga den på minnet och kanske till och med tala med andra om den. När du begrundat bristen ett tag har den ännu större plats i ditt sinne, och du börjar bli irriterad och arg – inte bara på bristen, utan på hela personen. Risken är nu stor att du upptäcker ännu fler brister, eftersom du mer eller mindre söker dem. Genom detta beteende försvarar du så din första synd; att du öppnade dörren för kritikens ande.

Det var du som fattade beslutet att ta på dig kritikens glasögon och det var du som beslutade dig för att behålla dem på. Iklädd dessa effektiva glasögon börjar du snart se fel och brister hos fler. En dag finns det kanske inte någon kvar i församlingen som du kan älska, respektera och se upp till. Du har bara förakt kvar.

Den goda nyheten är att du kan välja kärlekens glasögon istället!

1 Petr 4:8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.

Ords 10:12 Hat väcker upp trätor, kärlek skyler allt som är brutet.

Dina känslor vill predika för dig hur du ska se på din felande broder och syster, men det finns ingen uppmaning i Skriften att vi ska lyssna till känslornas budskap. Du har fått en fri vilja, och tack vare den kan du styra ditt liv i lydnad för Guds Ord. Tro att Ordet är sant som säger att ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”, Rom 5:5.

Välj att tro gott om din nästa. Välj att tala gott om honom eller henne. Se henne såsom Gud ser henne, nämligen som fullkomlig i Kristus.

När vi i tro väljer att se på varandra som renade och fullkomliga i Jesus Kristus, hjälper vi varandra att snabbare förvandlas till hans avbilder.

1 Petr 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

Ef 2:4 Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek.

Välj nu! Ta på dig trons och kärlekens glasögonen och se till att de sitter fast på näsan när du träffar dina trossyskon nästa gång!

(c) Madeleine Wallgren

Written by:
Category: Själens helande
Published:

Den som vuxit upp i en missbrukarfamilj och inte fått ljus över sin sanna ställning i Kristus, lever i ständig rädsla att bli avslöjad. Hon läser av omgiv­ningen och gömmer sig bakom olika fasader likt en kameleont för att ingen ska se vad hon döljer. Till varje pris försvarar och skyddar hon familjen. Hon är ett med familjen och dess skam, och slås inte av tanken att hon skulle kunna ”skilja sig” från den.

Den som lider av skam upplever sig som en misslyckad och värdelös person. Ibland förväxlas skam med skuld, men skuld är något helt annat. Skuld är begränsad till en eller flera handlingar. Skuld uppstår när jag är blir skyldig en annan människa eller Gud något värdefullt. Ibland går det att betala tillbaka en skuld. I Kristus är jag förlåten för alla mina skulder eftersom Jesus betalade priset. Skulden blev efterskänkt och jag är fri. Men skam kan inte åtgärdas genom att betala tillbaka en skuld. Skammen för­svin­ner inte, oavsett hur mycket den skamfyllde anstränger sig för att tvätta bort den. Skamkänslan förorenar och genomtränger precis allt man är och gör. Man känner inte att man har rätten att existera ens, utan försöker på olika sätt försvinna. Ofta identifierar sig barnet med den skam som föräld­rar­na känner, och till råga på allt tenderar ett sådant barn också att ta an­svar för skammen. I min bok ”Frihet från förkastelse” kan du läsa mer om orsaker till skamkänslor och hur man blir fri.

Det enda botemedlet som förmår tränga igenom skammens alla skikt är en ny identitet. Gud har redan skapat den nya identiteten åt oss. Den ligger redo för var och en som vill ta emot den. Om vi gör världens bästa identitets­byte, är vi verkligen att gratulera. Men vi måste ta emot i trons förtröstan och tillit. Känslor av skam viker inte så lätt, så vägen till befrielse från skam­känslor kräver ståndaktighet. Här behövs mycket av sinnets och tan­kens förnyelse.

För er skam skall ni få dubbelt igen, och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del. Därför skall de få en dubbel lott i sitt land, evig glädje skall de få. Jes 61:7          

Jesus Kristus blir din nya identitet

Din nya identitet är Jesus. Han är du, och du är han! Förlorad i Gud behö­ver du aldrig söka efter din identitet. Din identitet är Kristus. Han lever sitt liv i dig – om du låter honom göra det. Du är kallad till att leva ett lika rikt och spännande liv som Jesus själv. När du slutar söka efter dig själv och slutar med att försöka vinna ditt liv, och i stället förlorar det för Herren, då vinner du det bästa liv som finns.

Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv [sin egen identitet] och ta sitt kors på sig och följa mig.

Den som vill bevara sitt liv [sin ärvda identitet] skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Matt 16:24, 25

               

Var ska han finna sitt liv, sedan han förlorat det?

I Kristus.

Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.    Gal 2:19b, 20                

        

Kristus har dött och uppstått, och han tar sin boning i oss när vi bjuder in honom.

Halleluja! När du slutar söka efter vem du är, och finner att du är funnen i Kristus, kommer du att likna honom.

Om du låter denna nya uppenbarelse sjunka in i ditt innersta, kommer du att börja utstråla ett annat budskap: ”Du kan lita på mig. Jag är en ny skapelse i Kristus. Min nya identitet är Jesus, och därför klarar jag av allt som möter mig. Jesus bor i mig, därför kan du tryggt lita på att jag står för mina ord. Jag är säker, för jag vet att jag är älskad, och Gud som lägger mina ord i mitt hjärta kommer att backa upp dem också. Jag vet att jag är trovärdig.”

Om människor kunde lita på att Jesus menade vad han sade, kan de tro på dig. Människor kommer att tro på dig, men bara om du tror på Kristus i dig först.

När inte du tror på dig själv, tror inte andra på dig heller. Fram tills nu har du kanske serverat osäkerhet till din omgivning. Även när du sagt mot­sat­sen, så har ditt uppträdande ropat ut: ”Jag är så osäker, jag tror inte jag klarar av någonting. Jag är så oduglig. Lita inte på mig, för jag kan inte leva upp till ditt förtroende.”

Om du inte har svårt att tro på Jesus; om du inte har problem med att lita på honom och hans ord, så har du inte problem med att tro på hans liv genom dig heller.

Varför? Du vet svaret! Säg det själv nu, så att du får höra det!

Läs gärna mer i min bok ”Självförtroende och självkänsla i Kristus”!

Written by:
Category: Villfarelse
Published:

Det lär finnas 366 bibelverser som handlar om fruktan (lite olika beroende på översättning). Fruktan är uppenbarligen en allvarlig fiende som den troende ständigt bör vara uppmärksam på. Fruktan begränsar våra liv. Om fruktan får härja fritt skär den av det ena området efter det andra. Fruktan stjäl vår frid, vår frihet, vår glädje, vår trygghet i Gud, vår frimodighet, vår tro, ja, allt som gör livet värt att leva.

Fruktan för villfarelse är en variant på temat som djävulen använder. När denna fruktan fått ingång hos den troende skapas ett filter som gör att man inte förutsättningslöst kan lyssna på en förkunnelse eller läsa en bok. Istället söker man efter felaktigheter. Man söker efter allt som inte stämmer med den egna renlärighetsmallen. I början kanske denna skanning sker medvetet, men snart går den på utan eftertanke.

Vaksamhet är bra. Men fruktan är inte bra.

En del går så långt att de sprider villfarelsestämpel på varje förkunnare som råkar säga fel i något sammanhang.

Tänk om du har missförstått förkunnelsen? Detta är vanligare än man kanske tror. Man tolkar det man hör genom sina egna referensramar. Både ord, uttryckssätt och kroppsspråk kan så lätt misstolkas.

Tänk om renlärighetsmallen man så krampaktigt håller fast vid har smärre brister? Ingen har fullt ljus över allt. Ödmjukhet är en dygd. En besser-wisser-mentalitet målar lätt in sig i ett hörn med sin fyrkantiga teologi att luta sig mot, medan Herrens Ande kanske gått vidare.

Att snabbt stämpla det man hör – innan man ens satt sig in i budskapet – är faktiskt förtal. Förtal är synd. Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7. Kärleken tror gott och vill försvara alla så långt det är möjligt.

Som lemmar i Kristi kropp skadar vi oss själva när vi sätter på oss felfinnarglasögonen och självsäkert dömer ut andra lemmar i samma kropp.

– Men varnade inte Paulus för smeden Alexander? Varför ska inte vi göra detsamma?

Jag tror att Paulus hade anledning att varna för många fler som kallade sig kristna, men han gjorde inte det. I 2 Tim säger han att ”alla” övergav honom när han som mest behövde stöd och uppmuntran, men han namngav inte en enda svikare.

Det finns en gräns då det är rätt att varna för en person. Så var uppenbarligen fallet med denne Alexander. Men innan vi sprider någons namn på sociala medier så säger Jesus mycket tydligt hur vi ska förfara:

Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.

Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

                 Matt 18:15-17

– Men om det handlar om riktig villfarelse, sådant som rör grunderna i den kristna tron, måste jag väl ändå få namnge personen som sprider felaktig lära?

Ja, om du har talat med honom först och gjort klart för honom att du kommer att publicera vad han står för. Du bör förstås också ge honom möjlighet att bemöta det du säger eller skriver. Undantag från denna regel finns säkert. Man kan utgå från att de som publicerat böcker mm och är kända över i stort sett hela världen, redan i början av sin villfarelse fått många förmaningar. Då är det meningslöst att kontakta dem först, och om man ändå gör det får man i regel inget svar. Men utgå inte från att det gäller alla som publicerar något.

Varna för företeelsen – inte för personen i första hand

När vi fördömer en Herrens tjänare offentligt kan det bli väldigt svårt för honom att komma tillbaka på grund av ryktet. För vår förhoppning är väl att den som farit vilse ska vända om?

Har du inte själv någon gång kommit in under ett andligt inflytande och dragits med i sådant som du senare vänt ryggen då du insett bristerna? Hur känns det att bära en stämpel resten av livet för något som du avslöjat som villfarelse och lämnat sedan decennier?

Så när du känner att du vill varna för något, så varna för företeelsen i första hand – inte för personen som torgför det!

Vår förhoppning och bön är ju (hoppas jag) att vi genom kärleksfull och vis tillrättavisning alla ska nå ”fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran…” Ef 4:13, 14. Låt oss ha fördrag med varandra, Kol 3:13, och be att den Helige Ande överbevisar förkunnaren om hans felande lära.

Tryggheten i Gud

När jag är trygg i min gudsrelation behöver jag inte frukta för villfarelse. Jag leds av Guds Ande, och eftersom jag låter Guds ord bo i mig, kan jag bedöma vad som kommer från hans Ande och vad som är från människans kött.

Inte ens profetiska budskap är alltigenom rena. Profeternas andar underordnar sig profeterna, 1 Kor 14:32.

Stark villfarelse är somligas blinda förtröstan på sin karismatiske ledare, vars ord de sväljer utan att själva pröva. ”Min ledare/pastor har så mycket ljus och kan sin Bibeln som ingen annan, så jag känner mig trygg med det.” Den inställningen är verkligen farlig!

Ingen har hela sanningen. Ingen har fullkomligt ljus, 1 Kor 13:12. Just därför kan vi lyssna även till Herrens tjänare som inte i varje detalj delar den åsikt vi har i vissa frågor.  Men om förkunnelsen till största delen består av stenar eller blask ska vi inte slösa tid på att lyssna mer från den källan. Men från oväntat håll kan vi finna visdom och lärdom också från en kristen tradition vi kanske lärt oss att fördöma eller förakta.

Istället för att alltför snabbt torgföra felaktigheter vi hittat borde vi ta till oss Paulus ord:

Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra.

                 Rom 14:22

Sammanhanget handlar visserligen om mat och dryck, men principen är tillämplig också på vårt ämne.

Som man sår kommer man att få skörda, Gal 6: 7. Döm inte så ska ni inte bli fördömda…

Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

                 1 Kor 4:5

© Madeleine Wallgren

Vinpressen