Webshop

Alla länkar till webshopen öppnas i nytt fönster. Om länken inte fungerar så högerklicka och välj ”öppna i nytt fönster”.

Vingården

 Följer du Jesus eller människor?

Utdrag ur boken ”Splittring eller enhet” (utgången på förlaget).

Gud är en Gud som alltid är i rörelse. Han säger aldrig: ”Nu är jag nöjd med tillvaron och livet. Nu slår jag ner bopålarna för gott. Bättre än så här kan det aldrig bli.”
Människor däremot, har ett kött som lätt frestas att slå sig till ro. När Gud gör något nytt säger köttet: ”Nej, jag vill inte gå längre. Jag har det så bra här. Inte ska jag väl behöva förnyas nu igen?”

Petrus, Jakob och Johannes fick följa med Jesus upp på förklaringsberget (Matt 17:1ff med par.) Å, vilken upplevelse de fick vara med om! De fick se Jesus samtala med Mose och Elias. Guds närvaro var mer påtaglig än de någonsin tidigare upplevt. Vilken miljö att leva i! Här ville Petrus stanna kvar resten av livet. Här fanns allt han behövde av andliga uppenbarelser. Han hade funnit skattkammaren!

Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: ”Herre, här är oss gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.
Matt 17:4

Jesus var dock inte intresserad av att bygga hyddor. Han hade sitt hjärta hos folket som behövde Gud. Han hade inte kommit till jorden för att sätta ner bopålarna och ha det så bra som möjligt – han hade kommit för att visa världen Faderns kärlek.

Jesus var ständigt på vandring, för han följde Fadern. Vad han såg Fadern göra, det gjorde han också, Joh 5:19, 20. Vad frestades Petrus av? Att stanna upp och slå ner bopålarna innan uppdraget var slutfört. Han frestades att tänka: ”Nu är jag nöjd. Jag har fler andliga erfarenheter än de flesta andra människor på jorden. Nu kan jag slå mig till ro och bara njuta av dem.” När han tänkte så, var Jesus redan på väg ner från berget.

I Luk 12 berättar Jesus i en liknelse om en man som också ville slå sig till ro, eftersom han tyckte att han uppnått sitt mål i livet.

16. Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar.
17. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’
18. Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger.
19. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’
20. Men Gud sade till honom: ’ Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’
21. Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”
Luk 12:16-21 NT-81


Är Gud emot överflöd och välgång? Nej, Gud hade ingenting emot att denne bonde fick en så överflödande skörd. Felet mannen gjorde, var att han ville stanna upp. Han ville sätta ner bopålarna, och han vägrade gå vidare. Han ville behålla allt han ägde för sig själv. Han planerade inte att gå ut och ge ut till andra som behövde vad han ägde. Han planerade enbart för ett eget lyckoparadis på jorden.

Vad var gemensamt för Petrus och den rike bonden? Bägge ville stanna upp i vandringen. De beslutade sig för att vara nöjda med vad de ägde just då. Bägge ”glömde bort” eller stängde ögonen för världens behov. De var nöjda med att de själva mådde bra för stunden.

Vilken synd är detta?
Girighet. Eller: Köttets säkerhet. Eller: Viljan att känna sig säker utan att i varje stund vara beroende av Gud.
I grund och botten är det samma sak.

Gud är alltid på vandring. Han stannar inte upp förrän alla människors behov är fyllda. Jesus slog sig aldrig till ro, bara för att han själv hade fått sina behov fyllda i överflöd. Vi är kallade att följa Jesus. Vi har blivit delaktiga av samma kallelse som han hade. Du och jag har ingen rätt att slå oss till ro och vara nöjda med vad vi har, oberoende av om det är andliga upplevelser och insikter vi har fått överflöd på eller materiellt välstånd. Vi är kallade att gå vidare och ge vidare till en värld som saknar det vi har fått.

Var hungrig!

Vad händer när vi stannar upp i mätt belåtenhet? Vi förlorar vad vi trodde vi ägde. Den rike bonden förlorade allt. Petrus’ strålande uppenbarelse av Mose och Elia försvann. Den ende som var kvar var Jesus, och han ledde dem tillbaka till vardagen, där människor med problem behövde honom.
Följer du Jesus idag eller har du stannat på vägen? Kanske du någon gång tänkt: ”Nu har jag upplevt allt jag behöver av Gud. Jag har blivit frälst och förvandlad. Gud har löst mig från de grova synder jag satt fast i som ofrälst. Jag har blivit döpt i den helige Ande och kan tala med nya tungor. Jag går till kyrkan varje söndag och har ett någorlunda bra och tryggt liv.” Om detta är ditt svar, är det risk för att du inte har en levande relation till Herren idag.

Jag frågade inte om du var frälst och andedöpt eller hur ofta du går till kyrkan. Jag frågade om du vandrar med Herren idag.
Att vara frälst, andedöpt och regelbundet gå i kyrkan, är ingen garanti för att man lever med Gud.
Gud är ständigt på gång med något nytt. Som svar på bön sänder han nya väckelser. Men många känner inte igen bönesvaret när det kommer. De har förutfattade meningar om hur väckelsen ska uttrycka sig. Det är när väckelsen kommer, som det blir uppenbart vilka som följer Gud och vilka som följer människor.

Varje ny väckelse är som nytt vin – den kräver en ny vinlägel. Den helige Ande uttrycker sig på ett sätt som verkar annorlunda jämfört med närmast föregående väckelser. I undervisningen betonas andra saker. Därmed inte sagt att Anden motsäger sig själv eller tar tillbaka vad han poängterade i den gamla väckelsen. Det är snarare så att Gud flyttar upp oss en klass. Han räknar med att vi lärt oss läxorna från förra klassen. Nu är det dags för nya lärdomar och nya infallsvinklar på de gamla sanningarna i Ordet.


Förbered dig att flytta upp till nästa klass!

Vi kan likna en ny väckelses ankomst vid den omställning det innebär att gå ut grundskolan och börja gymnasiet.

Vad händer när Gud vill att vi ska börja nästa klass? Många blir frivilligt kvarsittare! De vill inte lära sig något nytt. De har fäst sig så vid den gamla skolan och skolsalen, där de gick den andliga grundskolan, att de inte vill byta och gå vidare i gymnasiet. Det skulle ju innebära en ny väg till skolan; nya lärare, nya ämnen och nya människor. Ingenting skulle kännas riktigt bekant och tryggt. Grundskolans miljö är hemtam. Niondeklassaren känner sig trygg och överlägsen. Han vet att alla de andra på skolan är yngre och mer oerfarna. Han behöver aldrig känna sig osäker. På gymnasiets första årskurs skulle han vara nykomling med allt vad det innebär. Han skulle lätt kunna känna sig underlägsen de äldre eleverna. Det känns tryggare att stanna kvar i miljön man behärskar.

Varför väljer somliga att stanna kvar i Guds grundskola, när Gud kallar oss att gå vidare?

Därför att de fäst sig mer vid den yttre tryggheten än vid Gud själv. Formerna, och den kunskap de tillgodogjort sig, har fört dem till en position där de säger: ”Jag har vad jag behöver av Gud. Jag har gjort fler andliga upplevelser än de flesta i min omgivning. Jag är nöjd. Jag behöver inte mer. Detta är min värld. Här trivs jag, och jag vill inte bli oroad eller störd. Här har jag trygghet i läromässiga frågor. Jag har funnit den rätta läran och vill inte göra några ändringar i den. Allt är bra som det är.”
Det är så lätt att förväxla tryggheten i formerna, t ex i gudstjänstlivet och i teologin, med Gud själv.

Den som i hela sitt liv gått till Svenska Kyrkan och mött Gud i högmässans liturgi, känner inte igen sig (och oftast inte heller Gud) på ett frikyrkligt väckelsemöte. Den traditionsbundne pingstvännen har svårt att möta Gud i ett karismatiskt bönemöte. Men det finns de som känner igen Gud i olika miljöer, förutsatt att Gud finns där. (Gud kan uppenbara sig i vilken form som helst, om vi bara låter honom göra det.) Varför? Därför att en del vandrar med Gud och har en levande relation med honom, medan andra har förväxlat sin Gudsrelation med de yttre formerna eller med sin teologi.

Den som följer Herren – och inte formerna, pastorn eller människor – kommer att känna igen Herren oberoende av i vilken form han uppenbarar sig. Även om de i sin föreställningsvärld hade tänkt sig att Gud skulle komma på ett visst sätt, hindrar inte föreställningen dem från att känna igen honom, när han kommer på ett helt oväntat sätt.

Jesus är Jesus, oberoende av om han är klädd i mantel och sandaler, eller om han är utklädd till clown. Jesus är Jesus, oberoende av om han uppenbarar sig som en långhårig hippie i fransiga jeans eller om han kommer klädd i kostym av senaste modell.

Jesu motståndare – de som visste ”allt” om Gud.

Vilka var Jesu främsta motståndare? Det var de människor som borde stått Gud närmast, nämligen de som tillbringade hela dagarna med att studera hans eget ord. Det är i Ordet vi lär känna Gud. Hur kunde då fariséerna och de skriftlärda så totalt misslyckas med att känna igen den Gud de menade sig tjäna? De var noga med de yttre formerna. De var noga med att försöka lyda lagens bokstav. De kunde ”allt”. De gjorde ”allt” som de med sitt förstånd kunde begripa att Gud ville. Men deras hjärtan var långt borta från Gud. De ägnade så stor energi åt de yttre formerna att all deras uppmärksamhet kom att kretsa kring dem själva och deras egna tankar och prestationer, så att de aldrig utvecklade en kärleksrelation till Gud.

När du första gången mötte Herren, uppenbarade han sig för dig i en viss situation, vi kan kalla det för en viss form. Kanske var den en speciell sång som sjöngs mycket, som talade till dig och ledde till att du tog emot Herren. Det var en viss stil över dem som sjöng och predikade, och du älskade den stilen, därför att Herren mötte dig genom allt detta. Tio år senare möter du troende syskon som har en helt annan stil. Sångerna och sångtexterna är helt annorlunda. Predikanterna klär sig annorlunda och har ett annorlunda budskap. Ingenting stämmer. Här står du inför ett val: att stanna kvar eller gå vidare.

Om du vandrar med Herren, kommer du att känna igen honom i ”de nya kläderna”.

Du tvekar inte att gå vidare, utan är villig till förändring och förnyelse. Du är inte rädd för att åter sätta dig på skolbänken och erkänna att du inte kan och vet allt. Fastän ett och annat känns främmande för ditt sinne, och du kanske aldrig får chansen att sjunga ”Som en härlig gudomskälla” i församlingen, väljer du att gå in i det okända och osäkra. Varför? Därför att du känner igen den helige Ande. Han har sänt en ny våg, och kallar dig att hoppa av den gamla vågen och hoppa på den nya. Du har all din trygghet i Gud själv – inte i formerna; inte i den eller den teologin eller läran; inte i pastorn eller dina kristna vänner. För ditt kött känns det som att lämna grundskolans trygghet och med bävande sinne gå till gymnasieskolan, men i din ande säger det: Amen, det är rätt.

Kom dock ihåg att valet är ditt. Gud tvingar dig aldrig att hoppa från den gamla vågen till den nya, men han kallar och uppmuntrar dig att göra det.

Vad händer om du väljer att stanna kvar i din trygga form?

Du blir ensam! Jesus kommer inte längre att vara kvar hos dig. Han har gått vidare. Han lämnade dig inte utan att ge dig möjlighet att följa honom. Han visade vägen, och du vet att det är möjligt att gå den. Det var du som valde att bli lämnad ensam. Det är egentligen inte så att han lämnade dig, utan du lämnade honom genom ditt val att stanna kvar och vägra följa honom. Om du kallar dig för Jesu efterföljare, säger själva ordet att du ständigt följer honom tätt i spåren. Om du vet med dig att du inte gör det, ska du inte kalla dig för Jesu efterföljare.

Dessa är de som inte har orenat sig med kvinnor; ty de är såsom jungfrur. Dessa är de som följer Lammet varthelst det går. De har blivit friköpta från människorna till en förstling åt Gud och Lammet.
Upp 14:4

En kristen är friköpt från att vara människors efterföljare. Istället får han följa Lammet (Jesus). För att kunna göra det måste han ha lärt sig att känna igen Lammets röst. Han måste vara så mogen att han inte behöver människor som säkerhet för att känna sig godkänd. Annars kommer han att söka sig till någon ledare (eller samfund) som han gör till sin mall för sitt kristna liv. Att orena sig med kvinnor betyder troligen i det här sammanhanget att befrukta köttet (för att söka få frukt från mänsklig förmåga). Att vara jungfru betyder då att man vandrar i ande och vägrar köttet att göra något.

Omvänd dig om du vill följa Jesus!

Vad ska du göra om du upptäckt att du blivit ensam; att Jesus inte längre är hos dig?
Du ska omvända dig! ”Omvända mig? Det gjorde jag när jag tog emot Jesus till frälsning.” Ja, men det räcker inte att du vände om då. Du behöver omvända dig varje dag. Du behöver leva i omvändelse – ha det som en livsstil. Det räcker inte att vända om en gång, du måste ständigt vända om.
Petrus fick vända om mer än en gång. Han vandrade med Herren Jesus, och följde honom tätt i fotspåren varje dag.
Sista kvällen Jesus var tillsammans med sina lärjungar – de visste inte att det var sista kvällen – sa Jesus till Petrus:

31. Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få er i sitt våld, för att kunna sålla er såsom vete;
32. men jag har bett för dig, att din tro inte ska bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.
Luk 22:31, 32

Om det inte vore så att vi ska omvända oss mer än en gång, hade säkert Petrus protesterat och förnärmat påpekat att han minsann hade omvänt sig. Han hade ju lämnat all sin trygghet i form av hem, yrke och en fast inkomst, för att i stället följa Jesus. Om inte han var omvänd, vem kunde då göra anspråk på att vara omvänd?
Men en dag märkte Petrus att Jesus var borta, och att han själv var ensam. Jesus fanns inte längre i den form som Petrus varit van att möta honom. Om han än hade sökt efter Jesus i hans gamla form, hade han inte lyckats finna honom. Hur återvann Petrus sin forna gemenskap med Jesus? Genom omvändelse.

Petrus omvändelse bestod i att han fick lämna sina egna föreställningar om hur Jesus skulle handla och utföra Guds vilja. Jesus blev inte krönt till kung i Jerusalem, som Petrus och de andra lärjungarna hade tänkt sig. Han levde inte ens i den form som de hade vant sig vid – Jesus hade gått över till att leva i en helt ny form.
Petrus och lärjungarna fann Jesus på nytt genom att omvända sig.

Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?

Till en början fungerade deras gamla erfarenheter av hur man fick kontakt med Jesus som ett täckelse. När Jesus uppenbarade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Personen Jesus var för deras sinnen förknippad med Jesus i jordisk gestalt – iklädd vissa kläder, omgiven av en viss grupp människor etc.

Men deras ögon var tillslutna, så att de inte kände igen honom.
Luk 24:16

De hade dittills känt igen Jesus på den yttre formen. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för honom. Ett täckelse skilde dem åt. Men när de övertalat Jesus att följa med dem hem, och Jesus välsignade och bröt brödet, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.

Om vi försöker åtskilja vilka som är av Gud och vilka som kommer med villfarelse genom att granska yttre former, eller om människor godkänts av auktoriteter inom vårt samfund, kommer vi att dra fel slutsatser. När vi ska bedöma en väckelse, kan vi inte lita på våra erfarenheter eller kunskaper. Vi kan bara lita på vårt hjärta, dvs vår ande. Har vi hjärtats gemenskap med Jesus, kan vi känna igen honom i vilken gestalt han än behagar uppenbara sig. Bedömer vi enbart utifrån vad vi ser och hör och utifrån vad vår erfarenhet av Jesus säger, kommer vi att missa honom. Tänk ett slag på upplevelsen Petrus hade när duken med de olika slags djuren sänktes ner framför honom, Apg 10:9-17!

Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som uppstånden. Hon kände inte heller igen honom.

När hon sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.
Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”
Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare).
Joh 20:14-16, NT-81

I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen misslyckats med. Hennes hjärta sa: Det är din älskade Mästare.
Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått att det var Jesus hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.
Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han uttalat hennes namn? Hon var Jesu får.

Men den som går in genom dörren är fårens herde.

För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.
Joh 10:2, 3 FB

När Jesus nämnde fåret Maria vid namn, kände hon igen sin sanne Herde. Fienden försöker lura fåren genom att klä ut sig till fåraherde. Han kan klä sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda med den välbekanta lukten av fårskinn, men ett sant får låter inte lura sig. Han ser inte på det yttre; han litar inte ens på sitt luktsinne, utan han lyssnar till sin herdes röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten känner varje fårs individuella namn. Ett får som vant sig vid att följa Herdens röst, blir inte tveksamt om herden en dag har köpt ny kostym som inte luktar får som den gamla. Herdens röst har inte förändrats.

De får, däremot, som inte upprättat en egen intim relation till Herden, utan bara följer vad de hört om honom, kommer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäkra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde? Sist jag mötte honom hade han blåa, slitna jeans som luktade så trevligt. Nu har han något konstigt på sig i grälla färger. Och som det luktar sedan! Usch!”

Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.
Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.
Matt 7:15 (egen övers)

De får som leds av sina sinnen och säger att allt är gott och väl, eftersom herden är klädd i fårakläder och luktar får, blir grundligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta fåren, och han gör det, när han lyckats lura dem.

Täckelset

Täckelset som gör att Guds folk inte ser Gud och känner igen hans vägar beror på tankebyggnader, egna erfarenheter och annat som människor sätter sin förtröstan till, och som har tagit Guds plats.

Paulus talar i Andra Korintierbrevet om att judarna, Guds folk, har ett täckelse eller en slöja, som gör att de inte ser Guds Sons härlighet. De läser Guds eget ord, men slöjan förblir trots det kvar. Det räcker inte med att läsa och kunna bibeln utan och innan. Man måste omvända sig för att få hjärtats gemenskap med Fadern.

14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.
15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses.
16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.
2 Kor 3:14-16 FB

För att Petrus skulle kunna vara till nytta i Guds rike och fullfölja sin kallelse, var han tvungen att omvända sig – han var tvungen att vara villig att förändras. Han var tvungen att känna igen Jesus i hans nya form, och skrota den gamla formen. När du vaknar upp till en ny dag, måste du öppna dina andliga ögon, så att du förstår vad Herren vill göra idag. Först då kan du välja att följa honom på hans väg denna dag.
Petrus vände alltså om och fick på nytt möta Jesus. Lite senare gav han och några andra lärjungar sig ut på sjön för att fiska. Fiskelyckan uteblev.

4 Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han.
Jesus sade till dem: ”Mina barn, har ni något att äta?” De svarade: ”Nej.”
Han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.
Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.
Joh 21:4-7 FB

Lärjungarna misslyckades med att känna igen Jesus till en början. Han uppenbarade sig tydligen i olika gestalter från gång till gång, annars skulle de ha känt igen hans uppståndelsekropp vid det här laget. Det står i första versen i kap 21 att Jesus visade sig igen för lärjungarna. De hade tidigare sett honom åtminstone en gång (Joh 20:19ff), kanske flera gånger, Apg 1:3. Kanske Jesus medvetet visade sig på så olika sätt för att lärjungarna skulle lära sig att inte förtrösta på sina sinnen och sin erfarenhet, utan lära sig att känna igen Jesu ande istället.

När Johannes sa till Petrus att det var Jesus som stod på stranden, reagerade Petrus blixtsnabbt. Han kastade sig i vattnet för att så snabbt som möjligt få möta sin älskade Mästare.

Lärjungarna hade precis börjat vänja sig vid att umgås med Jesus i hans nya gestalt, när han åter lämnade dem. Under fyrtio dagar hade han visat sig för dem och talat om Guds rike, Apg 1:3. Sista dagen såg de honom bli upptagen till himlen, Apg 1:9. Efter det var Jesus borta igen. Petrus var åter ensam.

Han kunde ha valt att förbli i den situationen. Han hade kunnat slå sig till ro och berätta för sina vänner om den spännande tiden med Jesus, och speciellt den dramatiska avslutningen, då de med egna ögon såg honom lyftas upp i skyn. Men Petrus hade lärt sig att inte släppa Jesus. Han hade fattat ett beslut att följa Jesus oberoende av i vilken form han behagade uppenbara sig. Nästa steg liknade inte de föregående. Efter tio dagar i bön kom Jesus till lärjungarna, men definitivt inte i den form de vant sig vid att möta honom. Han – ja, både Fadern och Sonen (Joh 14:23), kom till lärjungarna som ett dån av en stormvind. Inte så tyst och försynt som när han kom första gången... Han kom i form av eldstungor som satte sig på var och en av dem, Apg 2:1-3. Vem skulle känt igen Jesus i denna nya uppenbarelseform utom den som lärt känna Jesu ande? Var och en som trott sig känna Jesus efter köttet, skulle misslyckats med att känna igen honom i dessa nya ”kläder”.

Lärjungarna gick ut och berättade att Jesus kommit och tagit sin boning i dem. ”Jesus lever i mig. Han vandrar här på jorden igen.” De som hade sett Jesu jordiska kropp och inte lärt känna honom med sina hjärtan, avfärdade nog snabbt sådana påståenden som lögn. ”Vi vet väl hur Jesus ser ut! Vi har lyssnat till hans predikningar många gånger. Jag har till och med upplevt att han lade sina händer på min kropp, så att jag blev frisk. Skulle inte jag veta vem Jesus är?”

Varför Jesus byter kläder

Jesus byter ofta kläder. Hur kan det komma sig? En orsak är att ingen ska kunna förtrösta på sitt kött och säga: ”Jag vet utifrån sinneskunskap och erfarenhet vad Jesus gör, var han är och hur han ser ut.” Inget kött kan berömma sig inför Gud.

När människan tar del av frukten på Kunskapens träd, innebär det att hon bygger upp sitt kött, dvs sitt oberoende av Gud. Hon vill få kunskap på sina egna villkor. Nästan all kunskap i världen, inklusive religionsvetenskap, som ämnet så betecknande heter på universitetet, är människans byggande på Babels torn. Hon vill gärna nå upp till himmelen. Hon förstår inte Guds visdom. Därför söker hon få till stånd en egen visdom. Guds visdom kan bara förstås genom att umgås med Gud och lyssna till hans röst dag för dag. När människan misslyckas med detta, sår Gud in splittring i hennes verk för att hon ska förstå att det inte var så Gud ville bygga. ”Språkförbistringen” bland kristna är en dom över köttet. Det som är fött av Gud består och behåller Andens enhet. Gud låter inte betjäna sig av människohänder (Apg 17:25), dvs han tillåter inte människan att ta hans plats som byggherre. Därför måste han sända splittring över det som är fött av, eller uppehålls av, kött.

Hur man blir farisé

Se till att du följer Jesus och inte förtröstar på yttre former. Din församling kanske var rikt använd av Gud för några år sedan, men är den det idag? Om inte, är det tid att vända om.
”Men min pastor och de andra i församlingen vill inte vända om. De menar att det Gud gör idag är villfarelse. De känner inte igen Jesus i hans nya uppenbarelseform.”

Då är det din sak att vandra med Jesus. Välj Jesus! När du tog emot Jesus som din herre och frälsare, valde du honom till herre och inte människor – inte ens din pastor eller ledare. Stå fast vid ditt beslut. Om än alla du känner stannar kvar, men du vet att Jesus uppmanar dig att gå vidare, så gå ensam. Om du står emot kallelsen att gå vidare, löper du risk att bli förhärdad. Du kan bli en farisé som intellektuellt kan det mesta om tron, kanske till och med är verkligt bibelsprängd, men inte känner Jesu hjärta. Det var just detta Jesus sa om fariséerna:

6. Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
7. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.
8. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.
9. Och han sade: ”Det är just det rätta – att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla!
Mark 7:6-9, NT-81

Fariséerna och de skriftlärde hade en gång rätt förstått Guds bud. De hade av kärlek till Herren börjat lyda vad Gud påbjudit. Före den babyloniska fångenskapen förekom avgudadyrkan och allehanda brott mot förbundet som Israel ingått med Gud. När de kom tillbaka efter fångenskapen, rensade de ut allt orent. De vände sina hjärtan till Gud och vände om från alla onda vägar (se Nehemja kap 9-13). De började studera Ordet med ny iver, för att i allt kunna leva Herren till behag. Men någonstans längs med vägen, blev deras egna utläggningar och tankar omkring bibelordet viktigare än Gud själv. När de förlorade den första kärleken till Gud förlorade de förmågan att förstå Guds Ande. De fick ett täckelse för sina ögon, fastän de ivrigt granskade Skrifterna.

Gud gick vidare, men de märkte det inte. De var så säkra på att deras ansträngningar och gudfruktiga liv var vad Gud begärde, att de aldrig saknade honom. Deras liv hade börjat kretsa mer kring dem själva och deras prestationer och goda gärningar än omkring Gud och behövande människor. De förlorade det som enligt lagen var viktigast av allt: Kärleken, Mark 12:30, 31. Lagens bud var uppdelade på två tavlor. Den första tavlan rörde förhållandet till Gud och den andra tavlan förhållandet till medmänniskorna. Syftet med budorden var att hjälpa dem att praktisera huvudbudet: att älska Gud och medmänniskorna. Fariséerna och de skriftlärde upphöjde själva budorden och deras uppfyllelse i den enskildes liv till huvudmål. Följden blev att de förlorade kärleken. De gjorde allt för att själva känna sig rättfärdiga, vilket ledde till att de fördömde andra som inte levde upp till buden på samma sätt.
För att vara riktigt på den säkra sidan, lade de till en mängd bud. Idag har vi inte de ”äldstes stadgar” i samma tappning som på Jesu tid, men förvisso finns de äldstes stadgar i spåren av varje väckelse! Dessa stadgar ”hjälper” troende att bedöma andra troende. I en viss väckelse var det synd att måla sig. Om någon använde smink, dömdes vederbörande som lösaktig och syndig. På sin tid var det inom vissa kretsar synd att klippa håret. Kvinnorna skulle ha det uppsatt i en knut och alltid bära hatt på mötena. Om någon avvek från de äldstes stadgar, sågs hon med oblida ögon av de andra.

Det finns en mängd, ofta outtalade, krav och förväntningar på vissa beteenden inom varje rörelse. Ofta har de omedvetet präglats av ledaren, som haft en stark personlighet. Andra har identifierat sig med dennes sätt att tala, uttrycka sig, välja kläder, etc. Utan att någon egentligen menade det, har det uppstått ett tryck, en förväntan, att alla som är med i rörelsen ska iaktta samma stil.

Det yttre är tämligen oväsentligt, och det behöver inte vara fel att man kan iaktta vissa likheter och vissa åsiktslikheter, men det är just dessa yttre ting som blir stötestenar för den som förlorat sin första kärlek. Han har bara kvar skalet av sin tro. Han har en byggnad som Gud en gång använde och uttryckte sig igenom, men idag är det bara byggnaden kvar. Ritualerna, sättet för gemenskap, hårstilen, klädvalet, inneorden, innesångerna etc är allt han har. Gud har flyttat. När han möter en ny byggnad stöter han sig, ty den känner han inte igen, och han känner inte igen eller vill inte känna igen Guds Ande heller, om han inte omvänder sig.

Fariséerna älskade sina stadgar. De blev viktigare än Ordet; viktigare än Gud. Jesus sa att de satte Guds ord ur kraft genom sina regler.

Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”
Mark 7:13, NT-81

Guds ord blir kraftlöst, när vi upphöjer våra egna åsikter och troheten mot det egna samfundet över Guds ord. Du säger att du inte medvetet har gjort detta, men om du drivs mer av lojalitet till ditt samfund och till människor än till Herren själv, har du gjort dig skyldig till samma synd som fariséerna.

Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden,men Herren sade till honom: ”Ni fariséer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska.
Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Ve er fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra.
Ve er fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen.
Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.”
Då insköt en av de laglärda: ”Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.” Han svarade: ”Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna.
Luk 11:38-40, 42-46, NT-81  


Kontakta Vingården

E-post: post[snabel-a]vingarden.org

Telefon 0435-35705

Plusgiro 29 60 87 - 0

TELEFONTIDER:

9-18 måndag till fredag

Besök endast efter överenskommelse.