Webshop

Alla länkar till webshopen öppnas i nytt fönster. Om länken inte fungerar så högerklicka och välj ”öppna i nytt fönster”.

Vingården

Människofruktan - en avgud

(utdrag ur boken "Löst från människofruktan")

Jag skäms inte för evangelium

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. Rom 1:16

Det finns en fälla som en skrämmande stor del av kristenheten fallit i: man skäms för att tro på hela evangeliet. Man förkunnar där­för ett evangelium som är anpassat till det mänskliga sättet att tänka. Man friserar evangeliet så att det passar in i de ramar nutidsmänniskan kan tänkas acceptera.

De som läser teologi vid universitetet lägger snabbt märke till att lärare och kurslitteratur effektivt rensar bort allt övernaturligt. Präster, pastorer och förkunnare kommer efter flera års teologiska studier ut därifrån för att undervisa församlingen, och med sig i bagaget bär de människotankar. Teologi, som borde vara läran om Gud, för det är vad ordet betyder, har blivit läran om vad män­niskor tycker och tänker om Gud och hans ord. Studierna har gått ut på att sätta sig över Gudsordet, analysera, dissekera och döma ut det som inte passar de mänskliga referensramarna. I sanna teologiska studier sätter man sig under Guds ord. Finns där saker och tankegångar man inte förstår med sitt begränsade intellekt, ber man Gud visa vad han menar och förväntar sig ett svar. ”Onda människor förstår inte vad rätt är, men de som söker Herren, de förstår allt.” Ords 28:5. Sann ödmjukhet är att ställa sig under Ordet. Högmod är att ge det egna förståndet högre auktoritet än Gud själv, han som skapat det. Synden högmod avsätter Gud från tronen och upphöjer det mänskliga intellektet.

Den som inte genomskådar grundlögnen i de teo­lo­giska studier­na förleder sin församling till samma synd. Han kan mena väl, men icke desto mindre leder han sina får i villfarelse.

Är vi födda på nytt längtar vi efter att vinna människor för Gud. På olika sätt går vi ut med Ordet och berättar om sanningen och frälsningen i Jesus Kristus. Men – om vi inte gjort upp med kompromisslögnen kommer vi inte att se någon frukt av vår möda. Tänk efter! Har du förtigit eller försökt förklara bort vissa obehagliga och svårförståeliga saker i Bibeln när du samtalat med någon som du varit rädd att stöta bort?

Vad har du vunnit därmed? Din avsikt var förmodligen att framställa Gud i ett ljus som föreföll attraktivt för lyssnaren, men samtidigt har du berövat korset sin kraft! Det finns samfund, vars hela strävan djupast sett handlar om att bli accepterade av allmänheten i stort. Deras mål är att få ett rykte om sig att de är trevliga, resonabla, balanserade kristna, och inte fanatiska trosmänniskor som tror på sådant som de flesta uppfattar som rena fantasifoster.[1] Men vad är människors respekt och goda tankar (i bästa fall) värda, om vi totalt misslyckas med att göra det Jesus befallt oss? Vem är det vi tjänar när vi friserar evangeliet? Är det inte mänsklighetens fallna natur? Vi försöker genom våra köttsliga ansträngningar bli accepterade av människors kött - och vi kanske lyckas. Men köttet är till ingen hjälp, sade Jesus. Joh 6:63. Våra köttsliga ansträngningar kommer inte att bestå i eldprovet (1 Kor 3), och de människor vi vunnit för vår hemmasnickrade teologi kommer att gå evigt förlorade. Vad har vi då vunnit?

Korset

Gud har aldrig kallat oss att vinna människans själsliga eller köttsliga natur (det är samma sak som den fallna naturen). Gud har redan dömt denna del hos samtliga människor. Domen omfattar även pånyttföddas själiska del. Han har kallat oss till att förkunna Korsets evangelium, som förmår föda en ny natur hos åhöraren. I korsets evangelium finns inget som tilltalar den naturliga, opånyttfödda människan, och det är just det som är poängen! Avsikten med korsets budskap är att stöta sig med det köttsliga hos människan. Så tokigt att så många förkunnare är rädda för människors köttsliga reaktioner, när detta är vad vi måste räkna med när vi förkunnar evangelium!

Korset i sig är en stötesten. Gud har medvetet gjort det så, därför att det som är fött av kött och blod inte kan ärva Guds rike. Korset vittnar om död, och den naturliga människan ryggar för döden. Men döden är enda vägen att gå om man vill nå uppståndelsen.

Paulus var inte ens särskilt mån om att vara vältalig – något som annars anses viktigt om man vill nå människor.

Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. 1 Kor 1:17

Människofruktan och begär att behaga människor är samma sak. Det är människofruktan som ligger bakom frestelsen att anpassa evangeliet så att det tilltalar åhörare som inte är villiga att höra korsets budskap om att först dö, för att genom döden komma till uppståndelselivet i Kristus.

Förkunnelse som är född i människofruktan konserverar åhörarna i uppfattningen att ”var och en blir salig på sin tro”. Man vågar inte utmana, och förlorar därmed också Guds liv i högre eller mindre grad. Man har ju svikit sin uppdragsgivare och blivit sin egen – eller rättare sagt – åhörarnas slav. Man kan inte tjäna både Gud och människor. Du är kallad att tjäna Herren och att betjäna människors ande, deras pånyttfödda natur. Om denna ännu inte finns där, är det din uppgift att förkunna ett oförfalskat evangelium, som leder till att de tar ställning för eller mot Korset, och jag menar inte detta att Jesus dog på korset, för det kan de flesta utan större svårighet tro på, utan att de själva måste dö för att finna livet i Kristus. De måste bli korsfästa med Kristus, inte med spikar, men genom att deras egenvilja, mänskliga visdom och självsvåldiga liv dör bort, så att de blir fullständigt förenade med Jesus Kristus.

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Det står skrivet: ”Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.”

Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap?

Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet,men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.

Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

1 Kor 1:18-25

Korset är och förblir en stötesten för åhörarna, och uppfattas som ren dårskap för var och en som lyssnar. Vad har vi för mandat att ändra på det Gud i sin vishet bestämt? Hur vågar vi sätta oss över Gud? Är vi visare än han? Inser vi inte att vi därmed gör oss själva till gudar?

Vi människor vill veta sanningen, men vi vill veta den på vårt sätt. Sanningen ska passa oss, tycker vi. Judarna ansåg att under och tecken skulle vara bra bevis. Grekerna värderade vishet mer än något annat. Därför ville de att sanningen skulle presenteras efter deras sätt att se på visdom. Men Gud försöker aldrig behaga människors fallna natur. Han tillfredsställde varken judarna eller grekerna. I stället reste han ett kors, som var ren dårskap för både judar och greker. Detta för att döda den fallna naturens metoder att söka nå fram till sanningen och det eviga livet.

Hade judarna eller grekerna funnit sanningen om frälsningen via sina metoder, hade de nämligen tagit åt sig äran för det. Deras stolthet hade fått näring. Men Gud ger inte sin ära till någon människa. Han ville själv utföra frälsningen, och när han nu fullbordat den, får vi ta emot den av nåd och endast av nåd.

Någon frågade honom [Jesus]: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.

Luk 13:23, 24

Men Jesus sade till sina lärjungar: ”Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

När lärjungarna hörde det, blev de bestörta och sade: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Matt 19:23-26

Vad talade Jesus om här? Att det är svårt, ja omöjligt för människor att komma in i Guds rike. Ja, det gällde ju bara rika människor, men vilka är rika om inte vi? De flesta människor är rika, inte alltid på pengar, men på en mängd andra saker. Förtröstan på det egna (intellekt, skönhet, listighet, godhet, ägodelar etc) är ett effektivt hinder för att komma in i himmelriket.

Jesus talade här om korset! Det krävs att vi passerar korset och dör med Kristus, för att få del av Guds liv. ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” När jag är villig att dö bort från allt jag äger och alla mina själiska ambitioner, gör Gud det omöjliga: Han utför uppståndelseundret i mitt liv. Jag dör – han ingjuter i mig sitt odödliga liv.

Korset är denna ”omöjliga” väg, och Jesus sade: ”Kämpa för att komma in.”

När vi talar till människor måste vi hålla i minnet att det är deras ande vi ska tilltala, det vill säga deras inre vittnesbörd där deras samvete också finns – inte deras själ. Så snart vi försöker behaga människor i deras köttsliga natur har vi gått ur Guds plan.

Är det människor jag nu vill vinna för mig – eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Gal 1:10

Att försöka behaga människor utifrån fruktan är lika med att välja bort Kristus. Du kan inte tjäna både Gud och människor.

Men när du verkligen ser och förstår vem du är i Kristus och vilka de människor är som du till och från fruktar för, kommer människofruktan att vara ett minne blott.


[1] Gipsy Smith, den kände evangelisten, satt i en tågkupé och berättade om Jesus. ”Nej, nej”, sade den tilltalade ”detta är alltför fantastiskt för att vara sant! Ni drömmer!” Samtalet inspirerade Gipsy Smith till den kända sången ”Om det är dröm...”



Löst från människofruktan

Hur blir man fri från behovet av att vara andra till lags? Behovet av att få bekräftelse?

Här är svaret!

© 2012 Vingården®